To do

Jag skrev ju i tisdags om att inte få någonting gjort. Om att hela tiden bli puttad åt ett annat håll. Och det är väl så det är bara. För mig i alla fall. Och lösningen är enkel; acceptera faktum. Ja, lösningen är enkel men uppgiften är svår.
Jag skrev detta inlägg i min gamla blogg för ungefär ett år sedan. Där hade jag författat en lista på elva punkter i vilka jag beskrev vad jag tänkte mig få gjort 2009. Punkt nummer nio löd; Göra ett barn till och i kommentarerna ironiserade Malin kring att så fort jag klarat av den punkten kunde jag glömma allt det andra.

Hon hade kanske rätt i det för jag lyckades faktiskt bara genomdriva en av punkterna till målsnöret. En enda. Och det var just; att göra ett barn till. Inget annat hanns med. Oj oj oj, vad vi höll på...

Så i år ger jag inga löften offentligt. Däremot har jag bestämt mig för att ändra på ett och annat. Min arbetsdag till exempel. Jag tänkte att jag som frilansande tvåbarnsfar måste piska mig själv att göra allt det där jag annars aldrig kommer hinna med. Kortare kaffepauser. Effektivare luncher. Strukturerade veckoscheman. Jag måste lära mig att vara min egne envisa chef. Motiverad och full av framtidstro skaffade jag mig en applikation till telefonen med namnet TO DO. Ja, för att hålla lite ordning på mig själv liksom. För att hålla koll på vad som skulle göra och när det skulle göras. Jag började raskt med att skapa ett strikt schema att följa.

Måndag 11/1
Jobba med barnboken. Ringa My och bestämma något. Skriva blogginlägg.

Och visst jobbade lite med barnboken. Visst ringde jag My och bestämde något - att vi skulle höras senare för att bestämma något annat. Och visst skrev jag ett eller kanske till och med två blogginlägg. Det var lysande! Det nya livet smakade gott. 2010 andades hopp. Jag kom hem i tid till middagen, glad och pigg och skröt om att idag - idag har pappa gjort bra ifrån sig! Jag bockade av uppgiften som avklarad. Sen finns där antecknat:

Tisdag 12/1
Påbörja och klipp klart showreelen*.

Påbörja och klipp klart? Det var värst.

Därefter följde ett antal uppgifter varsamt utplacerade på olika veckodagar enligt mina exakta uträkningar. Skriv krönikor, maila produktionsbolag, hitta och kolla upp barnboksförlag, skriv ett kapitel på novellsamlingen, ring My igen och bestäm något annat, skriv en ny låt, kom på en musikvideo till Angel/Carmback. Och så vidare. Jag hade i förväg noggrant bestämt hur mitt arbetsliv skulle te sig två veckor framåt. Tänkt och planerat in i mista detalj. Prioriterat.

Allt det där andra har fått stiga åt sidan lite. Fått ställa sig i kö. Koola Viola skrev ett skönt inlägg i vilket hon refererade till filmen Måndag hela veckan. Jag tänkte på det där och kom på att för mig har det varit tisdag hela veckan. Eller hela månaden kanske. Jag har helt enkelt fastnat i den tolfte januari då jag påbörjade klipparbetet med en showreel helt enligt planerna men inte fan klippte jag klart den. Det gjorde jag först i går kväll. Och vad det beror på är en härlig blandning av tidsoptimism, sjukdom, planeringsdagar på dagis, långhelger och en grafisk överambition som inte är av denna värld.

Men nu är den alltså äntligen klar. Nu kan jag gå vidare. Nu äntligen börjar onsdag den trettionde januari och nu ska vi se här... What to do?

Onsdag 13/1
Skriv novell.Glöm ej; betala prällskatten!

Aj fan!



* En showreel är en liten film som visar på vad man kan och vad man har gjort i sitt yrkesverksamma liv. I detta fall gäller det mig som filmklippare.


Läs även andra bloggares åsikter om barn, showreel, jobb, tid
Intressant.se