fredag 12 februari 2010

Dagens bonus

Fredagsmys. Jag tänker att jag inte är riktigt klar än fast jag har postat dagens text redan. Jag vill ge mer. Ge er något att suga på över helgen.
Nämligen.
En låt.

Jag vet att jag i något tidigare inlägg nämnt att jag skrivit en låt om den omöjliga frustrationen som infinner sig när barn spelar ut sin trotsighet till max och faktisk gör en riktigt, riktigt illa. Och hur man i dessa stunder inte pallar att resonera logiskt och man tappar all sans och skriker och drämmer kanske näven i bordet. Och sen mår man inget bra. Tänker; hur kan jag bli så arg på en sån liten? Ja, det är ju frågan. Jag minns att jag skrev låtens namn; Någon jag inte tycker om, och att jag minns att jag snabbt la till att det inte var Allan titeln syftade på - utan mig själv. Jag minns inte i vilket inlägg detta stod och kan inte hitta det för jag har inte riktigt tid att söka. Däremot minns jag att jag lovade att låta er ta del av musiken när den blev klar och det gör jag nu.

Det är en väldig kontrast till kärleksbudskapen tidigare idag. Eller? Det är väl på grund av den kärleken som det gör så ont i alla dessa konflikter. Så det kanske sitter ihop ändå.
Och ni; låten är inte riktigt klar tror vi. Det ska till något på slutet. Något vadsomhelst. Kanske kan ni tillföra; poesi, rap, sång, instrument? Maila mig förslag. Och det behöver inte ha någonting att göra med barntrots. Andreas som sjunger har inga barn. Så han sjunger om nån tjej istället. Ett gammalt hederligt brustet hjärta. Sårat, härjat och sviket. Och det funkar ju också väldigt bra.

Lyssna här; Någon jag inte tycker om.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,
Intressant.se

1 kommentar:

  1. Det där är något jag tänkt på en hel del och som faktiskt skrämmer mig som sjutton.
    Jag har en liten kille, 20 månader, underbar och allt det där.
    Kärleken är ren.
    Oblandad.
    Det finns inga svek, ingen skuld, inga misslyckanden.
    Ingen behöver förlåta eller förlåtas.
    Det är så enkelt och rent.

    Men allteftersom han växer, ställer krav, provocerar och ifrågasätter så kommer jag börja att misslyckas.
    I enskilda stunder, mänskligt javisst, men likväl.

    Renheten försvinner, lyckan blandas med skuld och frustration.

    Tänk om jag inte älskar lika mycket då?

    SvaraRadera