Pilum palum

Och jag som hade sett något annat framför mig, tänker jag och trycker igång ljudet av en 4 cylindrig turbomotor utan att ens veta vad det är för något. Vi ligger i sängen. Han har borstat sina tänder och fått på sig sin pyjamas. Vi har tänd nattlampan. Böckerna ligger på sin hög. Sju stycken. Det är pappakväll viket betyder att pappa - alltså jag - lägger.
För att denna nödvändiga varannandagrutin ens skulle vara möjlig krävdes det mer av pappakvällarna än av mammakvällarna. Jag slängde på extra allt för att ens kunna närma mig och bryta den mammatrend som rådde här för ett halvår sedan. Där Lisa läser två korta böcker vid läggning så kan jag mycket väl tvingas läsa uppåt femton - vilket jag i och för sig gör med glädje för jag älskar att högläsa. Där Lisa ger honom nattamjölk ur en nappflaska ger jag honom också nattamjölk ur en nappflaska men låtsas att det är en skithäftig rymdraket som startar med en nedräkning och lyfter mot taket i en explosion och kraschlandar i hans skrattande gap. Jag gjorde detta en gång och en gång räckte för att det skulle bli ett standardinslag i vår nattrutin. Och Allan lärde sig räkna baklänges. På engelska.
En kväll blev han plötsligt oförklarligt förtvivlad när raketen rasade mot hans mun och stängde den. Munnen. Han såg oerhört besviken ut.
Men vad är det, undrade jag. Vad hände?
Du glömde säga Pilum palum, sa han sorgset.
Pilum palum? sa jag frågande och tänkte verkligen så det knakade. Vad menar du?
Pilum palum. PILUM PALUM! Skrek han ilsket och tyckte tydligen själv att det var glasklart och att jag var en idiot.
Ja ja, vänta Allan, lugnade jag och försökte förstå.
Och så förstod jag. Houston, we got a problem! Jag hade glömt att yttra de kända orden när nappflaskan började tappa höjd. Så som jag alltid gjort. Pilum palum. We got a problem. Så klart. Så började vi om och jag hade tydligen träffat rätt för han öppnade munnen och lät kraschen fullbordas.

Nu har jag tagit pappakvällen till nästa nivå. IPhonen har tagit sig in i sängkammaren och vår nattrutin i form av en motorljudsapplikation. Jag gillar det inte men så är det. Jag blev ivrig av idéen att utan förvarning överraska Allan med ett riktigt raketuppskutningsljud istället för min dåliga imitation. Spektaklet kostade mig sju kronor och gick hem. Som fan. Nu kan han inte dricka mjölk utan raketmotorljud. Och nu vill förstås Allan (som är lika mycket iPhonejunkie som mig själv) trycka på avfyrningsknappen också. Och när jag okejade det upptäckte han ju snabbt att applikationen innehåll ytterligare femtio motorljud. En 4 cylindrig turbomotor till exempel.

Så.

En pappakväll anno 2010 lyder som följer. Jag lyssnar motvilligt till högst tre motorljud (och det känns som ett misslyckandes för jag kan inte förstå varför en treåring finner nöje i varvande turbocylindrar för det kan inte ha med hans lilla snopp att göra. Så får det bara inte vara). Sen raketuppskjutet med nedräkning på engelska samt raketljud. Pilum palum. Paus i den minut det tar honom att suga i sig mjölken. Ny nedräkning. Ny raketstart. Nytt raketljud. Pilum palum! Kraschlandning i vår säng. Högläsning av högst femton långa böcker.

Det ska inte vara lätt att vara pappa. Det är hårt slit att matcha en mamma. PILUM PALUM!


Läs även andra bloggares åsikter om barn, mammighet, Houston we got a problem, motorljud, rutiner
Intressant.se