Fredag, fem i åtta

Klockan var omkring fem i åtta i fredags. Bakom mig i rummet var totalt vansinne. Allan betedde sig som Brad Pitts karaktär i Tolv apornas arme, när han ska hjälpa Bruce Willis att fly från dårhuset och skapar ett upplopp. Scenen finns här, men är inte i sin helhet. Ni som har sett filmen vet hur det urartar sig. Vilken film! Vilken regi! Vilken musik! Vilket spel! Ja, nu får jag lugna ner mig lite. Vad jag vill förklara är att Allan var Brad och då var jag kanske Bruce - inte fullt lika slö, men i närheten. Jag jag satt där vid datorn och pusselbitar och Lego yrde omkring mig och golvet vibrerade och ljudnivån var långt över gränsvärdena och grannen skulle när som helst börja banka vansinnigt i taket. Jag förväntade mig att det skulle komma dunfjädrar flygande bakom mig från en uppriven kudde, då fattar ni stämningen. Jag skrev på Facebook:

...misstänker att förskolepersonalen blandar i någon slags uppåttjack i mellanmålet på fredagarna. Som ett roligt skämt inför helgen. Hysteri räcker inte för att beskriva det tillstånd som råder här nu - minuterna innan läggdags.

För det är ju en lustig tanke. Majbritt på avdelningen Solstrålen (namnen är fingerade). Hon ser sig omkring i köket och fnissar lite tokigt. Så tar hon fram en liten påse med vitt pulver som hon strör över fjorton skålar med glass. Hon placerar skålarna på en bricka och öppnar dörren. Ett leklarm tornas upp. En stojig atmosfär som abrupt tystnar när Majbritt ropar; Nu är det fredagsmys! Barnen drar ett ljudligt andetag och sen; glädjetjut!

Men det är klart det inte är så. Vad är det då? Hur kommer det sig att Allan blir helt bananas just på fredagskvällarna? Jag har en annan teori:

AH-AMIGO! AH-AH-AMIGO!

Det är något som ställs om i den lilla Allankroppen när vinjetten till det fantastiska barnprogrammet Amigo drar igång. Han exploderar. Accelererar från 0- 200 på enbart några få sekunder. Och det är ju lustigt för egentligen är han alldeles för liten för att fatta. Frågorna är förvisso lätta - dock inte så lätta. Men det spelar ingen roll för det är sånt jävla ös från start till mål och Allan dansar och skriker AH- AMIGO! Och vi bara gapar. Och hade det inte varit för att jag själv, och Lisa, tycker att det är ett sånt bra program. Kanske tycker vi det för att vi kan svara rätt på alla frågorna snabbare än dom tävlande för en gångs skull. Och kanske är det det att lagens presentationssånger är så himla söta och att man bara måste få veta om någon av lagen sjunger frasen; ...och vi är coola, i vår skola... den här veckan också och det gör dom förstås. Vinst varje gång! Och kanske är det Olas kläder, det hysteriska, svängiga bandet, discotunneln eller något annat. Kanske är det bara en härlig upplyftande känsla att se ett program riktat till barn som håller sån enormt hög kvalité och skaparglädje. Kanske. Något gör i alla fall att vi sätter på Amigo varje fredag och sitter kvar till slutet även då Allan tappat förståndet redan några minuter in i första omgången.

Jag minns inte ens vad jag resonerar kring här längre. Just det, Fredagskaos. Varför? Ingen aning egentligen. Kanske är han bara så satans glad över att det äntligen är helg...


Läs även andra bloggares åsikter om barn, Tolv apornas armé, fredagar, Amigo
Intressant.se