Lite om kärlek

Vi stod i fönstret och väntade och längtade efter Lisa som skulle komma runt hörnet på gatan vilken minut som helst nu hade jag räknat ut. Allan upprepade sig; Var är mamma? Och jag upprepade mig; Hon kommer snart. Han; Var är mamma? Jag; Hon kommer snart! Han; Var är mamma? Och så vidare. Och vidare. Tills hon kom - denna fantastiska varelse i sin vita toppluva och finurliga leende. Allan sken upp och jag sken upp. Och hon fick syn på oss där vi stod i vårt fönster uppe på femte våningen och hon började vinka. Vi vinkade tillbaka och jag blev varm i hela kroppen. Shit, vad jag älskar den där kvinnan, visste jag och ville ropa det till henne för det är så lätt hänt att såna viktiga ord glöms bort i småbarnslivet. Men jag skrek ingenting. Istället vände jag min mot Allan och sa med en lycklig suck:

Åh, Allan. Vad mamma är söt, tycker du inte?
Nej.
Inte? Är hon snygg då?
Nej.
Vacker?
Nej. Mamma är inte vacker.
Vad är hon då?
Jag tycker mamma är källförsto.
Källförsto? Vad betyder det?
Jag vet inte. Jag bara tycker det.


Läs även andra bloggares åsikter om barn, citat, sägelser, kärlek, kvinnan i mitt liv
Intressant.se