Men det är inte det jag ville berätta. Man fick, om man ville, klä ut sig till diskot. Och när jag frågade Allan om han ville så sa han ja. Och när jag frågade till vad blev han osäker. Jag radade upp de alternativ som redan fanns tillgängliga:
Clown? Snickare?
Konduktör? Trollkarl?
Börsmäklare? Pepparkaksgubbe?
Fotbollsspelare? Tomte?
Eller... Ja?
Men nej. Det var ingenting han var intresserad av. Pappa, sa han med högtidlig röst efter en kort tankepaus. Jag vill klä ut mig till prinsessa.
Ja, sa jag. Kör på det!
Och han blev ju så fin i sin skrud - vår discoprinsessa. Och jag tycker det är fantastiskt att han finner det så självklart. Att han ännu inte är indoktrinerad av det manliga och de kvinnliga normerna. Att han känner sig fin i sin klänning och sin krona och det är så han kommer entra dansgolvet och göra sina moves. Jag hoppas innerligt att det inte är något annat barn har kommit längre in i förstörelseprocessen av det där härliga naturliga beteendet. Ett annat barn som gör Allan påmind om hur det ska vara. Att Allans klänning är konstig och avikande. För dom grunderna cementeras ju tidigt i många familjer. Ibland med lösare tyglar och ibland med stramare. Som mamman jag nyss hörde om som inte lät sin pojke vara stjärngosse för att hon tyckte han var fjollig i nattlinne.Nä, du Allan - Dansa och sväng på kjoltyget innan du förstår hur den här tråkiga världen fungerar. För det mesta.
Läs även andra bloggares åsikter om barn, prinsessor, utklädning, disco, dagis
Intressant.se
Jag håller tummarna för att ingen annan unge (eller vuxen för den delen) regnar på Allans parad!
SvaraRaderaÄlskade Kalle och Allan det är så rätt skrivet och så rätt valt. Det finns hopp om en jämlik värld någon gång. Känner ni till föräldrarna som inte berättar om vad deras barn har för kön för någon ännu. Barnet har ett neutralt namn. Vilken chans det barnet får. kramar från ingrid
SvaraRaderaHärligt! Precis så som det ska få vara! Jag hoppas att han inte får några negativa bemötanden bara. Många vuxna är ju mer trångsynta än andra och det avspeglar sig ju lätt på barn...tyvärr.
SvaraRaderaFan vad glad jag blir när jag läste om att Allan ville vara prinsessa på discot :D
SvaraRaderaPerfekta valet ju!
Även om vårat samhälle fortfarande har en lång väg att gå så är vi endå på rätt väg. Jag har märkt så många skillnader mellan när jag gick i lågstadiet och nåt år sedan när jag jobbade extra på en skola. Vem kommer inte ihåg lärartabbar som "Jamen killarna vill ju leka ifreeed i legorummet" och "pojkarna drar dig ju bara i håret för att de tycker du är söt"? Sånt märker jag inte av nu.
Dock har det ju än idag kommit tillfällen jag hajat till, som när det var utdelning av "kill-och-tjej-paketen" vid jul på skolan jag jobbade på... ganska skabbigt koncept.
Vad det gäller pingvinpusslet, anser jag att du kollar till vänster, sen höger, och till sist bankar bitarna på plats som vilken smart unge som helst hade gjort.
Kram från Alice