När Allan var bäbis sammanställde jag ett häfte med barnsånger och andra trallvänliga visor till honom, eller snarare till mig själv, för jag kände att det saknades en skräddarsydd sångbok som satte ord på alla de där melodierna jag hade i ryggmärgen. På mina visor och några till.
Och efter att ha insett att även Milla fann tröst i min röst letade jag raskt fram samlingen. Den fanns kvar, undangömt i ett fack ovanför kylskåpet och det innehåller texter från alla genrer; allt från Lennart Hellsing och Jojje Wadenius till Beatels och Leonard Cohen. Och Kjell Höglund. Kjell Höglund? Och det var ju just det. Att när jag fyrat av Man Vänjer Sig, så såg hon förvånat på mig i några sekunder och sen började hon gråta otröstligt. Hon grät och grät och jag håller med om att visan är deprimerande i överkant men jag ser ju också ironin i den. Den fantastiska igenkänningskomiken. Milla såg inte det. Hon lyssnade förfärat på orden och drabbades av en grav livsångest. Hon undrade kanske vad för liv som väntande. Kanske saknar hon humor? Eller så är just den delen av hennes mumsmums-hjärna inte så utvecklad än. Eller så var det något helt annat som gjorde henne ledsen. En plötslig hunger. Hur som helst grät hon tills jag inte hade någon tröst kvar att ge och då blev Lisa räddningen. Hon åt hysteriskt och kastade blickar mot mig över axeln. Blickar som undrade; Det är väl inte sant, Pappa? Det kan väl inte bara var så mediokert alltihop?
Nej, Milla. Det är inte sant. Livet leker. För det mesta.
Nu hade jag ju tänkt mig en Spotifylänk här men Spotify här inte kommit så djupt i vårt visarkiv ännu. Det blir en video istället. Och jag har ingen aning om den är officiell eller ett ambitiöst hemmabygge. Men blunda och lyssna på orden bara om ni inte gjort det förr. Och har ni det så lyssna igen. Håll för öronen på barnen bara, om ni har några i närheten. Bara för säkerhets skull.
Och jag vill ju dela med mig här. Vill att det ska vandra vidare. Att det ska adderas egna favoriter och tas bort sådant som man finner otänkbart eller inte förstår sig på. Kanske ska Man vänjer sig bort. Kanske hör den låten inte hit i din värld. Kanske skall mina nittio ark med texter få växa.
Och då undrar man? Är det i strid mot upphovsrätten att dela med sig av ett texthäfte? En sammanställning av vistexter hittade på nätet? Är det någon som vet? Mymlan?
Läs även andra bloggares åsikter om barn, barnsång, Kjell Höglund, man vänjer sig
Intressant.se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du skriver så himla fint. Tack!
SvaraRaderaDet är jag som ska tacka...
SvaraRaderaJättefint Kalle. Det är klart att det går att ge ut ett sånghäfte. De med upphovsrätt får sina namn på rätt ställe bara. Ta kontakt med ett förlag som ger ut liknande material så hjälper de dig. Det är en jättefin idé. Lars
SvaraRaderaDet verkar som att jag bara kan sorgsna sånger och dessvärre max 3 meningar i varje sång. Häftet skulle i min värld vara värt en hel del pengar eftersom min dotter än så länge är lyckligt ovetande om hur falskt jag sjunger och bara blir lugn av min röst.
SvaraRaderaOtroligt bra blogg och fantastiskt välskrivet!
Ja - än så länge ligger det ju uppe i länken i inlägget. Det har ni väl sätt. Att jag redan delar med mig. Min fråga var inte om jag skulle kunna utan om det jag redan gjorde var olagligt. Och om jag i så fall skulle ta bort länken till texthäftet.
SvaraRaderaTack Tomas för beröm!