En liten Farfar...
Han fick en Karlsson. Men den kunde inte röra sig själv. Allan såg lite besviken ut och sa så; den har Karlssonen kan inte röra sig själv. Och det var ju mycket insiktsfullt av honom för den enda Karlsson som hittats var av tyg och vadd och helt omekanisk. Allan var lite nedstämd av detta faktum i någon minut eller två tills Karlsson ändå visade sig vara någon att leka med.
Men så en kväll så gick jag in till Allan när han sov. Bara för att se till honom lite. Kanske smeka honom i håret. Men när jag entrade rummet blev jag så slagen av synen att jag stannade upp i steget och skrek till av förfäran (vilket är en liten överdrift). Men ändå:
Det kanske inte är så tydligt. Bilden är tagen med telefonen och blev dåligt exponerad i mörkret men sanningen är den att den lille propellerfarbrorn Karlsson står upp i sängen på sina små vaddfötter. Jag lämnade honom inte så. Det är jag tämligen säker på. Jag lämnade honom liggandes på kudden. Han har ställs sig själv. Kanske tagit en liten flygtur - vad vet jag? Kanske uttalat en nedslående sarkasm över vadsomhelst. Leendet - flinet - det är ju alltid där. Fastsytt. Men det var det som övertygade mig ändå. Det fanns något mer där innanför. En glimt. Och fast Lisa säger att hon mycket möjligt kunnat rest upp honom när hon tittat till Allan tidigare eller att det ju kvarstår den möjligheten att Allan själv ställt honom upp. Vadå? I sömnen, eller? Det är inte Allans stajl, tänker jag.
Nej, den här Karlssonen kan flyga av sig själv.
Men så tänker jag att jag nog ska hålla tyst om det. Ta det lite lugnt liksom. För vad händer om det här kommer ut? Om pressen får nys om att en liten flygande farbror - eller barn - eller nån slags hybrid - är kompis med Allan? Vad för slags liv skulle Allan få då? Han skulle bli känd som pojken som var kompis med Karlsson. Nej, får bara inte hända, sa jag och så tummade vi på det. Jaa, det gjorde vi!
Läs även andra bloggares åsikter om barn, Karlssson på taket, julklappar
Intressant.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar