Tänk att man aldrig lär sig. Att man alltid blir lika provocerad av trotset varje gång och låter sig själv förvandlas till en surmodig, nejsägande och suckande tråkgubbe. Och att helgen bara blir till ett enda långt bråk och otröttligt tjat. Det är så utmattande. Jag är så utmattad. Och det är kanske inte så konstigt egentligen. Man kan väl få vara i en svacka när man har förmånen att ha två stycken barn. För det är lite tufft att inte få sova ordentligt - att aldrig få nå dit där djupsömnen tar vid och ger en kraften. Dessutom har jag haft ont i halsen. Bara en sån sak.
När man har ont i halsen och sömnbrist då ligger nejet närmre till hands. Då kommer sucken istället för skrattet. Jag har skrivit en låt om det här. Någon jag inte tycker om heter den och syftar inte på Allan utan på mig själv. Det är mig jag inte tycker om. Eller den jag blir för den jag blir är så jävla trist. Hoppas den blir klar snart så ni får höra den. Låten alltså.
Intressant att jag skriver man. Att man aldrig lär sig. Som om det är en regel att man blir orklös och sur. Som om ni alla är medbrottslingar. Så är det förstås inte. Eller?
Läs även andra bloggares åsikter om barn, trots, tjat, bråk
Intressant.se
måndag 18 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jo, det är precis så. Nejet är så mycket lättare att slänga ur sig. Jag känner så väl igen det.
SvaraRaderaMan tjatar och tjatar på sina barn och undrar varför de aldrig lär sig, varför måste jag säga samma sak 1000 gånger. Sen efteråt så ångrar man sig att man var den där tråkpappan som bara säger nej. Men trots att jag sagt allt det där 1000 gånger och kanske ångrat mig 900 gånger så lär jag inte mig att tjatet hjälper inte. Vad säger det om mig!?
Man kanske borde tänka annorlunda, så som man läser i alla fina böcker... Men det är ju så jobbigt...
Vad skönt Jonas - att det inte bara är jag då! Att MAN aldrig lär sig kan vi säga för då är vi två och två gör ett man. Jag tror inte man behöver läsa fina böcker - bara tänka först och prata sen - inse att vår irritation kanske är baserad på deras brist på tacksamhet sett från vår synvinkel. "Vi ska ju ut och åka skridskor nu för tusan - sätt på dig kläderna och var glad!" Frågan om dom verkligen vill åka skridskor har vi oftast inte ens ställt. Vi bara antar och vill ha cred för vårt otroliga engagenmang. Nej, nästa helg ska det bli andra bullar - på något sätt...?
SvaraRaderaÄr vi fler?
Vi kanske skulle utmana varandra, att en hel dag (lördag eller söndag) bara göra tvärtom, ägna all tid åt barnen och bara låta dom bestämma... Bara svara ja! =)
SvaraRaderaTaget.
SvaraRaderaÄr val av dag frivillig, bara man rapporterar om den efteråt?
SvaraRaderaAbsolut! Så länge rapporten är ärlig!
SvaraRadera