Parförhållanden

För några jular sedan - preAllan - så hade jag och Lisa sagt högt att vi tyckte det var roligt med sällskapsspel. Och mina föräldrar hade hört detta och köpt oss ett sådant i julklapp. Lika Par Leka Bäst - ett spel för par. Jomen, det verkade väl kul tyckte vi och tog tacksamt emot det. Senare på kvällen föreslog min mamma att vi skulle prova spelet och det var väl en god idé. Vi var ju trots allt två par.
Nu är min familj inte särskilt pryd av sig. Eller; vi är det inte alls. Inga tabuer har någonsin existerat i våra samtal och det på gott och på ont. Väldigt lite generar oss. Men spelet Lika Par Leka Bäst gjorde det. Det var nog inte tänkt att spelas i par om mamma/pappa - Son/svärdotter. Jag vet faktiskt inte riktigt i vilken konstellation det är tänkt att spelas i. Men vi kämpade oss modigt igenom några turer om oralsex och analsex och annan sex (och visst fanns det annat där också men jag minns bara de rosa frågorna). Sen stängde vi lådan och la det i bokhyllan. Under nån encyklopedi med bokstäver man aldrig slår upp. Vi har inte pratat om det sedan dess.

Men så igår hittar Allan lådan och frågar; Pappa, vad är det här?
Ett vuxenspel, säger jag helt riktigt.
Jag vill prova, tycker han men jag skakar på huvudet och förklarar att det är tråkigt för honom.
Nej, det ÄR inte tråkigt, säger han med något förhöjd röst. Jag säger nej en gång till utan att egentligen veta varför och går ut i köket där Lisa står. Allan följer efter. Drar mig i benet. Typ.
Men jag vill prova och det är jätte jätte kul, säger han bedjande.
Allan, det är inget roligt för dig. Det är vuxenfrågor om parförhållanden och du har inget parförhållande.
Johooo, jag har visst parförhållande, säger Allan envist.
Nej, det har du inte, vet ju jag.
Johooo, säger han igen men låter inte helt övertygad längre och frågar Lisa: Mamma, har ni parförhållande?
Ja, det har vi, svarar hon och jag nickar bekräftande från min flank vid köksbordet. Han springer ivrigt fram till mig där jag sitter och säger upprymt som om han löst problemet.
Pappa, då kan jag låna det av er!

Och där borde det ju sluta men det gör det inte för jag tänkte vad tusan; Allt man gör är sitter på en köksstol och är trött som ett as av allt nattvakande och tråkig som en ihjälkörd steltorkad groda och man bara kör med sitt lilla negativa enkla utväg; Nej, nej, nej - alltid nej men den här gången, tänkte jag, den här gången blir det ja! Grabben dör väl inte av lite vuxenspel? Och så ändrade jag mig. För det är okej att ändra sig. Eller hur?






Läs även andra bloggares åsikter om barn, lika par leka bäst, parförhållanden
Intressant.se