Lördag, satans lördag

Man kan skratta åt det. Man kan skratta åt att jag legat halva natten och sovit/balanserat på några centimeter av sängens ytterkant då jag känt Allans fot i ryggen och varit allt för trött för att ens riskera att väcka honom vid en eventuell flytt. Alltså inte vågat att maka plats åt mig själv. Man kan skratta åt att jag lite surt bara accepterat detta. Tänkt att; Ja ja, det är min lott i livet att bli undanskuffad från mina egna lakan - att lämna plats åt en halvmeters människa som bara måste sova på sniskan, utsträckt i en X-formation och ta en dryg meters sängyta i anspråk. Nej, det ska inte vara lätt, suckar jag tyst i mörkret och försöker att somna om och samtidigt låta bli att ramla överbord. Man kan skratta åt det för om jag bara vänt mig om för att se över situationen - som jag gjorde 08.15 när jag hörde Allans röst i badrummet samtidigt som jag fortfarande kände hans fot mot min rygg - då hade jag upptäckt mycket tidigare att det var Karlssondockan som klämts fast mot mitt ryggslut och inget annat. Att Allan i själva verket sovit på Lisas sida ända sedan ha kommit över och att jag haft halva sängen helt för mig själv.

Det kan man skratta åt.

Och man kan nog se ironin även i fortsättningen. När jag förvånat ser på den lilla tygfarbrorn som gett mig en natt av dålig sömn i onödan samtidigt som jag helt tanklöst sätter ner foten i marken för att stiga upp och skynda efter Allan som ju startat dagen helt på egen hand. Men foten når inte golvet utan trampar istället rakt in i en överfylld kissblöja som sömndrucket kastats över axeln efter någon av nattens byten. Och först förstår jag inte vad det är - en tröja? Ett gosedjur? Något man kan äta? Sen hör jag det där fräsande ljudet som uppstår. Ljudet från kisset som bubblar upp. Som vrids ur den syntetiska vadden. Som dränker min fot.

Det kan man skratta åt.

Resten av dagen har inte alls varit lika rolig. Tyvärr.



Läs även andra bloggares åsikter om barn, nätter, sömnproblem, kiss, skratt
Intressant.se