Mannen på bilden

Mannen på bilden heter Pepe och är en mjuk pepparkaka. Han kommer, med namn och allt, från pressbyrån på SÖS där han hänger så lämpligt vid kassorna. Och när alla tårmida, nyblivna, lyckligt utmattade pappor letar sig ner dit efter en intensiv natt (eller dag - eller kanske både och) för att köpa sig en kaffe och lite godis till sin kvinna så möter dom Pepes glada uppsyn och tänker att; Fan, man borde ju tänkt på att köpa något till bäbisen. Det är ju ändå hennes födelsedag. Vad kostar den här pepparkakan då? Den var ju jävligt gullig... och dyr! Men man får ju inte barn varje dag så...
Så landar Pepe på toppen av berget med vingummi och bilar följt av orden; Den här också.
Och när man kommer till rummet och visar Pepe för sin lilla familj blir ju kvinnan helt till sig och den nyfödda fattar ju ingenting för som någon klok sa; dom har ju intelligens som en Mums Mums.
Detta om Pepe.

Flickan på bilden heter Milla. Hon är snart en månad gammal. En månad - det är ju ingenting. Men hon är här och hon är med. Hon bärs runt på. Hon sover och bajsar och äter och kräks. Och kissar höga bågar som tycks ha någon avancerad målsökarteknik inbyggt för när man kastar sig undan så följer strålen liksom efter. Hon ler sparsamt men ibland spricker hon upp i något experterna kallar en muskelreflex. Eller nåt. Jag tror att hon faktiskt ler för en gång kom leendet som ett svar på en skrattattack som Allan fastnat i. Som att hon log åt hans glädje. Milla.
Jag har för mig att vi hade massa trix för oss med Allan när han var liten. En plan liksom. Om han gråter så så gör vi så. Om han låter på det här viset ska vi göra på det där viset. Som om vi hade koll. Och kanske var det, så här i efterhand, jobbigt att alltid söka svar.
Nu har vi ingen plan. Man är för trött liksom. Sover hon för hon sova hur länge hon vill. Bajsar hon byter vi. Kräks hon torkar vi upp. Gråter hon tar vi upp och funkar inte det får hon amma. Det känns väldigt lätt allting för vi gör det inte krångligt. Än. Det bara pågår. Det bara blir som det blir och fokus riktas åt andra håll. Åt tre och ett halvt-åringen.
Och sen var det det här med Mums Mums.






Läs även andra bloggares åsikter om barn, gosedur, pepe, namn, mums mums
Intressant.se