Pappa, kom och lägg dig hos mig, hördes en tårfylld, liten röst säga i mörkret. Det hade hänt igen. Han ville ha mig - precis som den där gången för några månader sen. Och en enda gång i månaden kanske inte är någon seger direkt men många bäckar små gör en liten å. Vid några tillfällen under de senaste veckorna har jag lagt mig hos honom trots motstånd. För att Lisa ammar och det inte finns något alternativ. Han har motvilligt accepterat och makat plats. Nu bad han om mig - ville ha min tröst - och jag satte mig spikrak upp och nästan skuttade ner i hans lilla bädd. Mina fötter stack ut vid sänggaveln.
Det var trångt för förutom Allan rymmer den lilla sängen Pippi Långstrump, Karlsson på Taket, en stor clown som heter Beppo, en duva som heter Papegojan och en katt som heter Katten. Och så här i juletid sover även en tomte bland lakanen - en tomte som är gjord av hårdplast och som kan göra lite ont om man lägger sig rakt på. Men det gjorde jag inte. Allan kom riktigt nära och körde in sin hand under min nacke, som han alltid gör. Våra pannor möttes och våra nästippar gnuggades och så la han av en lycklig helt underbar liten suck och satan i gatan vilken fruktansvärd stank som letade sig upp genom mina näsborrar.
Fy sjutton. Hans andedräkt var av en sort som hör hemma i helvetet. Jag ville rygga tillbaka och kasta mig ner under sängen. Ta skydd. Men jag kunde inte. för att han sov, var så tillfreds och för att han accepterade och till och med tycktes uppskatta mig som nattligt tröst. Det hade jag ju drömt om. Inte kan väl lite dålig andedräkt... han andades igen... JÄVLAR!
Jag låg kvar och höll andan. Väntade tills jag antog att faran var över. Tog ett andetag med munnen. Det verkade fungera. Jag synkade våra andetag så att min inandning aldrig mötte hans utandning. Det gick men det krävde för mycket koncentration för att kunna somna i. Till slut vände han sig bort och sa något i sömnen. Jämrade sig och vände mig ryggen. Jag slappnade av. Låg så en stund och kliade honom på ryggen. Tänkte att man ju ändå är bra lycklig.
Läs även andra bloggares åsikter om barn, andedräkt, sömn
Intressant.se
måndag 28 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inte bra det där med andedräkten...varför luktar den så illa? Har han ont i halsen?
SvaraRaderaMen mysigt att han vill ha dig bredvid sig, klart att du skuttar över!Det är ju nu du har din chans att ta tillbaka lite mark från mamma. Vad gör det om 100 år att han inte kan sova ensam, huvudsaken är att han känner sig trygg och älskad, tänk vilken rockad som har inträffat i hans liv.
God fortsättning och gott nytt år!
Hej
SvaraRaderaSnubblade in på din blogg för första gången nu ikväll.
Personlig och fin blogg med mycket intressant läsning.
Hur skall ni fira nyår?
Hoppas att våra vägar möts via våra bloggar under 2010.
Må så gott och gott nytt år.
Mvh Camilla, En mammas dagbok
Det värsta som finns är när man ska träffa någon man är kär i, men två minuter innan det inser att man har en dålig andedräkt.
SvaraRaderaAdam - vilket lågt reklaminlägg! Det är så lågt så det är skrattretande och jag kanske till och med låter din kommentar stå kvar bara för att den är humoristisk. Menar du att jag ska köpa din produkt och ge den till min treåriga son? Har du ens läst inlägget?
SvaraRaderaÄsch, du kommer ju aldrig komma tillbaka för att läsa detta ändå...