Här kommer den - förlossningsberättelsen

Det är kul hur man i förväg föreställer sig något med sån säkerhet att man tror sig spå framtiden. Jag gjorde det och förberedde mig så kopiöst att jag till och med gjorde en playlist som jag helt naivt tänkte mig skulle synka händelseförloppet. Ett soundtrack till förlossningen liksom. Jag såg det som att vi skulle trycka på play vid tre centimeter ungefär - när vi blivit inskrivna och börjar jobba lite lugnt och harmoniskt. Och sen skulle det trappas upp till det kaotiska för att slutligen landa i lyckan.
Dom säger att alla förlossningar ser olika ut. Uppenbart är att jag inte litade på den sägen för soundtracket var perfekt synkat till Allans förlossning - det enda förlsossningsförlopp jag kände till. Jag gick i övertygelsen att samma skede skulle upprepas och jag hade väldigt väldigt fel.

Ingenting stämde. Inget.

När jag nu lyssnar på soundtracket förstår jag att jag lidit av vissa katastroftankar. Att jag inte litat på att vi skulle kunna följa den plan jag gått igenom. Den metod vi annammat. Jag trodde, enligt min spellista, att vi skulle förlora kontrollen, skrika på droger och vilja lämna stället. Men så blev det inte alls.

Jag har tidigare tänkt att jag inte ville ägna mig åt någon slags lobbying här på bloggen. Att det skulle vara länkfria texter med litterär nyans. Men det måste jag bryta nu. Vi har gått en kurs och den är sannerligen att rekommendera!
Föda utan rädsla är en tankegång som baseras på enkel avslappning och positivt tänkande. Man uppmanas att inte kämpa emot utan istället lita på sin kropp och de egenskaper den faktiskt besitter. Den har väldigt lite att göra med det som kallas för förlossningsrädsla - du behöver alltså inte vara rädd för att föda. Nej, det handlar om att inte vara rädd eller bli stressad för smärtan som ju garanterat kommer. Att vara lugn i sin situation - med sin kropp - att vara tung och med och samtidigt släppa kontrollen. Att rida med.
Under kursen frågade någon - det kan mycket väl varit jag; Går det att föda utan rädsla? Går det att föda i tystnad, i lugn och ro, i en positiv stämning? Vår kursledare påstod det. Hon påstod att kvinnor - men hjälp och support av sina män och i hennes närvaro - fött ut barn helt utan bedövning och under meditativ tystnad. Jag tyckte det lät som galenskap men jag trodde henne ändå och jag lämnade kursen otroligt positivt inställd inför denna metod som gav mig som pappa en stor och viktig roll och som inte krävde att man i stunden av sitt barn födsel skulle kunna komma ihåg inlärda andningstekniker med viss prestationsångest som i profilaxen. Istället skulle man plocka fram de verktyg som finns inbyggda inom oss. Peppade tänkte vi att det skulle funka. Till en viss gräns. Och tyvärr inte hela vägen.

Som det faktiskt gjorde.

Lisa öppnades alla tio centimetrarna i ett tillstånd där jag inte kunde se om hon hade värkar eller typ sov. Faktum är att jag satt och åt en Calzone i köket helt förvisad om att vi befann oss i en tidig latensfas när hon sa att hon ville åka in. Och jag bara: du är nog bara öppen två och vi kommer bli hemskickade. Jag rådde henne att vila vidare. som om jag visste. Hon stod på sig. Och det var tur för när vi kom in var det dags att krysta. I en tät ihopslingrad symbios och med ja istället för nej kom hon. Bara så där. Det var så jävla häftigt.

Lisa var fantastisk. Hon var den där tjejen som det pratades om på kursen. Hon som födde i frid, utan stress. Hon är helt grym. Och nu sover hon. Och jag skriver. Och lilltjejen - hon ligger här bredvid mig och jollrar lite. Till synes nyfiken på livet.




Läs även andra bloggares åsikter om barn, förlossning, föda utan rädsla, soundtrack, spotify
Intressant.se