Vuxet

Trettio år. Jag har ingen åldersnoja. Har aldrig haft. Men jag börjar upptäcka saker i mig som jag inte känner igen men som jag accepterar. På ett vuxet vis. Vuxna saker. Som när jag sitter hos frisören och klipper en kort frisyr – bara en sån sak – och när jag är klar borstar hon bort håret från nacken och utbrister; Sådär ja, nu ser du lite ordentlig ut igen.
Och jag nickar och håller med. Känner en lättnad. Tycker det är skönt att jag nu ser ordentlig ut.

Vad tog rock´n´rollen vägen? När satte jag på Iggy & the Stoodges ”Raw Power” senast? Det var ju inte så länge sen jag ansåg den vara det bästa rockalbumet. Någonsin.
Och när jag nu minns att jag är den där galna ungdomliga (fast i kort frisyr) sätter jag självklart på skivan. Lyssnar darrigt igenom första delen av Search and Destroy och finner den lite stökig. Search and Destroy är lite stökig. Fan också.

Fast jag har ingen åldersnoja.

Jag tycker ju väldigt mycket om min svarta rock. Jag klär i slips. Jag köpte vinterskor häromdagen. Trots att jag alltid haft sneakers året om köpte jag mig nu en rejäl vintersko och såg till att det fick plats en raggsocka i den också. Det kändes bra. För man vill ju inte åka pulka i gympadojor. Och pulka är ju det vuxnaste man kan göra. Som pappa. Jag är pappa. Det är vuxet.

Need sombody drar igång. Jag sjunger med. Tycker om. Bra. Känner att Iggy alltid kommer att vara med mig. Även i mina vinterskor. Med raggsocka. Åkandes ner för pulkabacken med en ivrig son framför mig. Sjungandes; But I am your crazy driver, Honey I'm sure to steer you 'round, I am dying in any story, I'm only living and sing this song…

I ordentlig frisyr.

___________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om barn, vuxenhet, Iggy, Raw Power, Stoodges, frisyrer, vinterskor
Intressant.se