Ett fall för hälsovårdsnämnden

Det är kväll och vi rundar av dagen med lite lugnare lek i sovrummet. Jag och Allan sitter och fiskar från hans säng och har riktigt trevligt. Det enda som fattas är en termos med kaffe och några mackor med prickig korv. Och så lite fiskelycka förstås. Men å andra sidan vet jag inte vad som skulle kunna nappa.
Våra metspön är en kvarleva från en fiskdamm vi hade när han fyllde tre. Oj, vad han tyckte det var kul med fiskdammen. Besvärligt kul måste jag medge för han ville aldrig ta ner det där jävla skynket vilket gjorde det onödigt svårt att ta sig in i garderoben om morgonen. Men så en dag var skynket plötsligt borta och det på grund av en tomte som hade kommit under natten och tagit det vidare till nästa kalas. För det är så det går till. Eller hur? ELLER HUR?
Men nu när dörren öppnas till oss är det ingen tomte som kommer utan Lisa som tittar till oss och säger; Nämen, sitter ni och fiskar?
Allan nickar malligt. Vad fiskar ni för något?, frågar hon vidare och sätter sig bredvid.
Allan väntar inte många sekunder innan han svarar; Silverfiskar!

Ofta förvånas jag över vad för ord han snappar upp och det faktum att skadedjuret faktiskt finns på vår toalett och är en tröttsam del av vår vardag gör det ju bara ännu roligare. Hur fan blir man av med dom? Silverfiskarna. För nappar det gör dom inte...

Om ni tycker jag skriver bra kan ni trycka på länken - Pappabloggar Sverige - och lägga en röst på mig.


___________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om barn, skadedjur, silverfiskar, fiskdamm
Intressant.se