Varför då?

Nu är han igång. På riktigt. Hans kunskapsbrunn är törstig och bottenlös. Frågorna haglar. Varför? Varför? VARFÖR??
Precis som en riktig treåring ska göra frågar Allan om allt och som den tålmodiga pappa jag är (?)(Ibland!) så svarar jag sanningsenligt.
Som när vi satt på Medborgarplatsen igår och Allan pekade mot en känd hamburgerkedjas entré.

- Varför har hamburgaren så stor flagga?
- För att dom vill synas.
- Vad betyder synas?
- Att man syns. Att alla ser en. Att nåt är så stort, som flaggan där, att man bara inte kan låta bli att titta på den fast man kanske inte ens vill.
Tankepaus. Och sen:
- Varför vill dom synas då?
- För att dom vill sälja. För att när du ser den där stora flaggan så kommer du kanske på att du är lite hungrig, fast du kanske bara är just lite, lite hungrig,men du tänker att det är lika bra att få det överstökat och så går du in och handlar något. Och då får dom ju pengar. Och det är ju bra att ha pengar.
- Varför är det bra att ha pengar?
- Oj, för att nästan allting kostar. Har man inga inga pengar alls så är det svårt att leva. Då kan man inte köpa mat och kläder och sånt. Man har liksom massa utgifter...
- Vad är utgifter?
- Jo, men det är liksom hyra och telefon och internet och så. Och sen har ju folk bilar och landställen och banklån också.
- Varför har folk det?
- Ja, du? För att man vill ha det. Bil och land. Jag vet inte, Allan. Vi vill ju också ha ett landställe, eller hur?
- Varför har vi inte det?
- För att jag sitter här i solen och äter glass på Medborgarplatsen med dig istället för att jobba. För att jag tycker det är så jävla mysigt att hänga med dig - och för att det tar emot att göra något annat än just detta en sån här fantastiskt dag. Och för att jag är en drömmare, Allan. För att jag väljer att leva som jag gör och jobba med det jag gör och för att jag har alla dom här dumma projekten igång som jag hoppas på och som jag vill ska göra att jag kan fortsätta leva så här tokigt. Men på sätt och vis är det också en undanflykt för att jag egentligen är rädd - livrädd - för att göra något annat än det jag gjort hittills i mitt liv. För att jag tror att mitt så kallade handikapp skulle stå i vägen och döma ut mig, kanske? Eller för att jag tror att jag inte kan. Rädslan suger, min vän. Och min rädsla går ju på sätt och vis ut över dig då vi ju inte har lika mycket pengar som alla andra. Men å andra sidan har ju jag varit hemma med dig väldigt mycket och vi har haft så himla mycket skoj ihop du och jag, tycker du inte?
- Jo...
- Så pengar är inte alls. Det är väldigt bra att ha, men inte allt. Bara man går runt, har hälsan och kärleken - och allt det där har ju vi - då är livet fantastiskt även utan ett vackert hus på landet...
- Jag vill bo på landet.
- Åh, jag med.... så jävla mycket att det svider i hela min själ.
- Varför bor vi inte på landet?
- Men jag förklarade ju just... Men vi kommer bo på landet, Allan. Snart gör vi det. Drömmar slår in. Projekten kommer blomstra. Snart drar vi ifrån den här skiten. Snart flyttar vi.
- Varför måste vi flytta?
- Men...
- Jag vill inte flytta...
- Allan, vi ska ju inte flytta nu. Det är en dröm som förhoppningsvis...
Fuck. Underläppen darrar. Det är på väg att brista. Jag vet att han tror att man i en flytt måste lämna alla saker kvar till den som flyttar in. Att Allan, när vi drömmande tittat på lägenheter eller hus på nätet alltid ratar med argumentet; Jag vill inte bo där, där finns inga leksaker på bilderna. Förklaringarna om att vi kommer ta med alla leksaker när vi flyttar - om i flyttar - tycks aldrig fastna riktigt. Så jag gick rakt på en mina och jag laddar med någon slags undanmanöver. Vad som helst. Men så plötsligt vänder han blicken mot himlen och släpper sina sorgsna föreställningar i förmån för teknikens underbara värld. Ja, se barn.
- Titta, Pappa. Vilket fint flygplan?
- Ja, titta.
- Varför flyger planen så högt, pappa?
- Öh, ja, det är för att... Kanske att dom låter så mycket så att... Eller så... jo, men jorden är ju rund och då kanske avståndet... nä.... Men jag tror det har med lufttryck kanske - eller lufttäthet... att det är tunnare luft långt upp... eller kanske avgaserna - att det liksom... eller? Jag vet inte riktigt, Allan.

Vet ni?


Läs även andra bloggares åsikter om barn, frågvishet, varför, drömmar, ekonomi, livsstilar
Intressant.se