Avlägset hörs han komma. Rösten. Ropen. Pappa. Paaaapaaaa. En dörr öppnas. Stegen. Han kommer närmre. Och närmre. Drar mig tillbaka. Jag stålsätter mig och det sticker till. Aj. Dörren öppnas och jag hör hur han stannar till förvånat.
- Men pappa! Vad gör du?!
- Jag ligger på en spikmatta...
- Varför då?!
- Därför jag försöker hitta ett inre lugn.
- Hittar du det då?
Jag öppnar sakta ögonen och ser hans tvivlande ansikte och hur han känner försiktigt på en piggarna.
- Nej, svarar jag torrt.
- Kan du inte komma och bygga Lego istället då?
Läs även andra bloggares åsikter om barn, spikmattor, lego
Intressant.se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Underbart! Det är ju såklart med legobyggnade man hittar inre lugn och inte av att ligga och plåga sig på en spikmatta.. I alla fall kanske man hittar barnet inom sig.. :)
SvaraRaderaHAHA fan vad klockrent :D
SvaraRaderaAllan vet bättre än dig hur man finner sitt inre lugn. Lego alla gånger.
Hej Kalle!
SvaraRaderaJag provar också spikmatta...inre lugn kanske inte infinner sig direkt:-)
Läser just nu din bok Conversation, första säsongen. SÅ HIMLA BRA!!!! Jag skrattar och tänker om vartannat. Vår svensklärare på högstadiet kan ta sig där bak. Var får jag tag på fler böcker? Kram Anna Bylin
Helt enkelt helt underbart och legobyggande tillsammans med Allan är antagligen mycket bättre för det inre lugnet än spikmattan.
SvaraRaderaAlice - Fast jag gillar spikmattan. Den har något.
SvaraRaderaAnna - Fler böcker? You tell me. Var det inte du som jobbade på ett bokförlag? Signa mig!
Eva - Säg inte det. Jag kan bli väldigt upprörd om jag inte får bygga som JAG vill.