Allan & Milla

Jag är välsignad med två barn som tycks älska varandra. Där andra föräldrar pratar om avundsjuka, skamliga förslag och smärre mordförsök kan jag inte hålla med. Allan har vid ett par tillfällen gjort henne illa - men då för att han kramat henne för intensivt. Han säger hela tiden; Åh, vad du är söt, Milla och Jag älskar Milla. Han vill bära, hålla och flytta på. Han kan ägna längre stunder åt att ligga och bara titta på henne och när hon är ledsen är han bekymrad och försöker göra henne glad. Hämtar något för henne att pyssla med eller pratar fint till henne. Och oftast så funkar det. Han tycks vara den bästa medicinen, alla kategorier för när Allan dyker upp i Millas blickfång spricker hon alltjämt upp i ett strålande leende.

Det som gör mig förvånad är att Allan tycks förstå varför, och helt acceptera att hon tar plats. Han är för det mesta tålmodig och förstående när hon måste tröstas eller när hennes gråt tar över och gör att en lek måste avbrytas. Han kan till och med göra avkall på sina egna behov på eget initiativ. Som häromkvällen, när han hade en åtråvärd mammakväll och låg med Lisa för att somna. Och utanför gick det inte lika mysigt till. Milla grät och grät i min famn och jag förmådde inte trösta henne. Då vände sig Allan till Lisa och sa; Mamma kan inte du gå ut och amma Milla så kan Pappa läsa bok för mig istället? Det är fint på någotvis. Att ge mammakvällen, som brukar vara helig, till sin syster.

Men det är klart; det finns tillfällen när också Allan tröttnar. Han kan ligga i soffan och försöka se på teve när Milla kanske gråter och då skriker han till oss med en oslagbar stämma; PAPPA, JAG HÖÖÖÖÖÖR INTE! Han gör det till mitt ansvar att få tyst på mistluren och anklagar aldrig henne. En annan gång kan han höja volymen till max för att höra igenom hennes gråt. Och här om morgonen kom jag på honom sittandes bredvid en gråtande syster precis när han slänger ur sig den fantastiska repliken; Okej Milla, du får femtiotusen om du slutar gråta.

Det är sann syskonkärlek det.




Läs även andra bloggares åsikter om barn, syskon, syskonkärlek, mutor
Intressant.se