Sköna maj, välkommen

Jag var tillbaka i min bardoms kvarter och Allan såg lika storögt som jag på alla människor som samlats i Vasaparken. Och där var stånd som sålde godis och kaffe och prylar och ansiktsmålning finns det om man orkade stå i en kö lång som verkade sakna ände. Och där fanns en scen som det spelas gospel på och en hoppborg också - det är mot den vi var på väg.

Det var högt tryck i borgen och Allan - som är av det lite försiktigare, mer prövande slaget - han hann knappt stå och provhoppa lite i kanten innan en hetsig man vrålade; Så där - nu var det klart! Sen vände sig mannen irriterat till någon slags dörrvakt och skrek; Du måste ha lite rulljans - trettio sekunder, sen tio nya. Trettio sekunder, och tio nya - fattar du?
Allan fattade nog inte men han lyftes ner från kanten och hans första möte med en hoppborg blev minst sagt lite flyktigt.

Vi tog oss upp i lekplatsen i väntan på brasan och Allan rusade upp på det stora gummiberget med rutschkanorna och studsmattorna. Jag såg mig omkring. Såg mot den fina sandlådan, såg mot basketplanen och parkleken. Såg ner mot scenen där Putte från Så ska det låta nu stod och höll ett tal till våren trots att han samtidigt var med i programmet på SVT. Det skämtade han om - och det var faktiskt kul men ingen skrattade. Jag såg på alla människor - alla mammor och pappor och farmödrar och farfädrar och så vidare. Och alla barn. Detta myller av ösiga halvmetersfolk som var vakna fast klockan var över åtta. Jag såg mot den markfasta lastbilen och mindes att när jag var ung såg det inte alls ut så här.
För sjutton år sedan stod där en lekstuga som hade formen av en kyrka. I den kyrkan korkade jag upp min första kvarting Green Pearl som jag delade med två till. Varannan klunk tills den var slut. Sen stod jag på en sten - jo, men ungefär på det ställe där Putte stod nu och citerade Den blomstertid nu kommer - där stod jag också, fast för sjutton år sedan, och skrek; Fy fan vad jag är full! Men jag tror inte det var någon som hörde mig då, som dom hörde på Putte nu. Han hade ju mikrofon och jag minns min scen som väldigt öde. Sen kräktes jag i en buske som nu är bortryckt och ersatt av en karusell.

Det var tider det, tänkte jag när dom tände brasan och Allan hoppade upp på mina axlar för att se bättre. Undrar var man smyger iväg och tar sin första fylla idag - när högtiderna och lekparkerna har blivit så jävla - hur ska jag uttrycka mig? Barnvänliga?


Läs även andra bloggares åsikter om barn, valborg, fylla, minnen, ungdomar, vasaparken, green pearl
Intressant.se