måndag 5 april 2010

En ful och en fin

Vi hade flyttat fram allting och bestämt oss för att vänta till sista dagen med att fira en traditionell påsk med några goda vänner. Så när dom ringde och beskrev en synnerligt besvärlig sjukdomsbild och vi förstod att de inte skulle kunna komma kände vi hur påsken rann oss ur händerna - hur vi missunnade Allan det påskerliga. Och jag trodde att jag ändå inte brydde mig om det där och att Allan ännu är så ung att han hinner uppleva massor av påskar. Han kan minnas nästa påsk, tänkte jag. Nästa år kör vi all in, lovade jag min besvikna sambo. Nästa år målar vi ägg och hänger upp kycklingar överallt och jag kan till och med klä ut mig till påskhare, påstod jag vidare men hon var ändå inte nöjd och jag gick in i mig själv, tänkte efter och kom fram till att hon hade rätt. Vi var tvungna att göra ett försök. Det var vår skyldighet som föräldrar. Så vi ringde runt och hittade en vän som varken var på något landställe eller låg hemma i kräksjuka och vi bjöd denna vän till påskmiddag. Fylld av iver över att det ändå skulle bli av kastade jag mig ut på nätet och jagade sista-minuten-påskpyssel och fastnade direkt för dessa fantastiska kreationer hos Heja Abbe. Enkelt och miljövänligt. Perfekt! Det skulle bli mitt lilla projekt.

Men det blev inte alls som det såg ut på bilderna hos Abbe. Det fanns vissa likheter - men det var ändå en markant skillnad. Det var svårt att sätta fingret på vad det var men jag tror det hade något att göra med skalet. Och kanske den lilla detaljen att på Abbes pappas ägg är innehållet innanför skalet. Det gör sitt till estetiken liksom. Jo, jag förstår ju det. Och Allan såg på mina ägg och så; Fy vad dom ser äckliga ut. Och jag kunde inte göra annat än att hålla med och hoppas att det inte blir just det här fiaskot som han förknippar med påsk framåt i livet. Men det tror jag inte. Han fick ju en del godis också som borde skugga mina förlorade ägg. Och sen fick han ju (och nu citerar jag hans egna ord); Oranget på kinderna och sen prickar på det oranga.
Och då kommer vi till det fina:




Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
Intressant.se

1 kommentar:

  1. Oranget var riktigt fint, prickarna likaså. Mycket påskigt och förtjusande :o)

    SvaraRadera