Ett nytt barn

Så jag har varit tyst de senaste dagarna och det finns en orsak. En ny figur är född. Och när en ny figur föds är jag väldigt låst till det. Jag kan inte göra två saker samtidigt. JAG kan inte föda och blogga samtidigt även då det säkert finns dom som kan. Jag avundas dom men dom är inte jag. När jag föder föder jag enbart. Det finns inte utrymme till annat. Min värld uppryms av födandet och sen - när det är klart - då kan jag blogga vidare en stund tills något annat dyker upp och blockerar.

Så när jag inte finns på bloggen finns jag någon annanstans - och gör något annat. Så kan man se det. Ju mindre jag bloggar dess då mer får jag gjort eftersom att jag aldrig lyckas hålla det kort och koncist. Jag bloggar mastigt och det tar timmar i anspråk. Jag tjänar inga pengar när jag bara bloggar men pengar är ju inte allt här i livet - brukar jag resonera klokt.

Ändå känns det ju så himla bra när något blir gjort. Ett nytt barn till exempel. Som kan generera. En investering i framtiden. En skön pryl liksom. Något man lyckats med förbannat bra (den här veckan)

Och nu har jag alltså fött (den här veckan). Det blev en liten kille på tre år som heter Manne. Han väger inte mer än något gram. Förhoppningsvis finns han hemma hos er alla snart. Förhoppningsvis...

Här är han förresten.

Och för er som inte förstår ett jota just nu kan jag förtydliga och säga att Manne inte är min bäbis som kom för tidigt utan en barnbokskaraktär som har dröjt alldeles för länge - ljuvligt illustrerad av den enastående Mats Eriksson med säker handpåläggning av My Engström Renman och inspirerad av alla våra underbara barn - Allan, Malte, Mingus - och vem du nu är där inne som sparkas och puttas.

Hurra för Manne och visst ska du leva ut i hundrade år!


___________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om barn, Mats Eriksson, My Engström Renman, Manne, barnböcker