Helgens Observationer

LÖRDAG

Biopalatset Söder, Salong 9. 12.46
Under en visning av filmen Nicke Nyfiken 2, ungefär samtidigt som den gulklädda mannen flyger ut för ett stup med en lånad motorcykel och väljer att rädda sin gula hatt före sig själv - då hörs en späd pojkröst i mörkret; Pappa, jag har kissat på mig. Pappan svarar; Oj då, och börjar sedan leta efter alla tusentals kläder som ligger utspridda på de närliggande sätena.

Söderhallarna, 12.52
En man i svart rock ses smyga runt utanför biograferna med en biosittdyna för barn. I sitsens grop balanserar han en gulfärgad vätska. Ett barn med blöta byxor står en bit bort och ser på. Tillslut ställer han bara sitsen i ett hörn, ser sig omkring med stirrig blick, tar barnet i handen och skyndar därifrån.

Medborgarplatsen, 13.15
Ett förtvivlat barn står mitt på torget och gråter högljutt. En man som misstänks vara barnets fader står bredvid med en hämtpåse från Burger King. Barnet skriker att det inte vill gå hem och äta utan vill äta inne på Restaurangen. Pappan förklarar att barnet kissat på sig och att det inte finns något ombyte. Att det är blött och kan bli kallt och att man inte kan sätta sig på restaurangstolar med blöt rumpa för det är inget kul för nästa gäst.
Barnet skriker; Men jag är inte blöt i rumpan, jag är blöt där fram.
Sen lägger det sig på marken och sparkar med benen. Pappan sätter sig på huk och ser sig om. Han säger med tyst röst att; hemma finns det lördagsgodis och bullar. Barnet reser sig omedelbart och de lämnar platsen.

Södermalm, 13.25
Lägenhetsbråk i närheten av Götgatsbacken. Barnröst vrålar; JAG VILL INTE HA PRICKAR PÅ HAMBURGAREN!
En kvinnoröst hörs replikera att det alltid är frön på hamburgaren men barnet sätter emot; Neee heee. Det är inte alltid prickar på Hamburgaren.
Trött och retorisk mansröst; Nej, det är inte frön på McDonalds hamburgare men på Burger Kings är det det och nu handlade vi där.
Barn; Nä.
Man; Jo, det gjorde vi.
Barn; Nä.
Man; Jo.
Barn; Nä.
Man; Jo.
Barn; Nä.
Man; Jo.
Barn; Nä.
Man; Jo.
Kvinna; SLUTA BÅDA TVÅ. Jag tar väl bort fröna då.
Tystnad i någon minut.
Mansröst konstaterar; Det där kommer han aldrig gå med på.
Sen hörs att avgrundsvrål följt av det aningen gråtmaskerade meningen; Jag vill inte ha den där hamburgaren. Den ser konstig ut. Jag vill bara ha godis och bullar!

Utanför Vi-butiken på Götgatsbacken, 18.48
En pappa sitter på en tidningslåda och ser på ett barn som står framför rulltrappan utan jacka. Barnet är ledset och skriker och gråter. Pappan är spelat lugn. Barnet har ett 6-pack ägg i en genomskinlig påse som det hivar omkring sig i hysteriska utfall. Barnet vill inte ha jackan på sig som pappan har i handen. Pappan säger att det är kallt ute.
Nej, det är varmt här, skriker barnet med hela kroppen så äggpåsen gör en gir i luften och toutchar marken.
Pappa; Nej det är kallt ute. Det är nästan vinter. Sätt på det jackan bara så går vi. Det är så enkelt.
Barn; NEEEEEEEEEEJ!
Pappa (lugnt men bestämt); Det är ingen idé Allan. Jag tänker inte gå ner för Götgatan med dig i t-shirt. Vi får vänta här tills du klär på dig.
Barn: NeeeeeEEEEEEEeeeeeej!
Barnet hivar påsen så den far in i väggen. Pappan förklarar att äggen går sönder. Barnet tystnar och tittar på påsen och ser att den är fylld med gulvitt klet. Barnet bryter ihop fullständigt hamnar på marken. Sparkar med benen. Inifrån VI-butiken tittar hela kön inklusive kassören på pappan och barnet. Pappan går fram till barnet, sätter sig på huk. Tar upp den förtvivlade existensen i famnen och klappar den på huvudet. Säger ömt att komma nu och sätta på sig jackan. Så går vi hem och kollar hur många ägg som är hela. Barnet säger nej men man hör på rösten att det gett upp. Det låter sig kläs på och lämnar sedan platsen. Pappan hörs säga att; Vad bra du var på att hjälpa mig handla! Och barnet låter genast mer muntert och håller med. Säger något om tomater men försvinner sen utom hörhåll.

Södermalm, 19.33
Lägenhetsbråk invid Götgatsbacken. Ett barn skriker att; NEEEEJ. Jag vill inte ha grädde i äggen.
En kvinnaröst förklarar att det är gott. Att man alltid har grädde i äggröra. Men barnet håller inte med; Jag vill ha bara ägg! Så skriker det och ljud hörs som skulle kunna tolkas som små barnfötter som sparkar i golvet.
En hopplös mansröst säger; Men Allan nu är det gjort och vi har faktiskt inga ägg kvar. Dom råkade ju gå sönder.
Barn; NEEEEEEHHeeeEEE. Jag vill ha glass!!


SÖNDAGEN.
Tyst lugnt hela dagen. Enstaka småkonflikter sporadiskt utspridda över staden. En lättlöst argumentation kring ett knapptryck på treans buss invid Kungsholmstorg.

Hört från ett barn i en lägenhet på Hantverkargatan; Vilken förtjusande grön tvål, mamma!
Hört i lägenhet på centrala Södermalm tiden kring läggning; Det var väldigt roligt hos Ingrid idag!


SAMMANFATTNING.
Skillnaden mellan en lördag och en söndag består av lika delar lördagsgodis och min förväntning på Allans tacksamhet. Ogenomtänkta föreställningar om att jag gör Allan en tjänst genom att fylla helgerna med roliga aktiviteter och sötsaker. Och det är väl inget fel i det. Felet är irritationen som uppstår när barnet inte alls visar sig vara med på noterna. Felet är när man tror att glädjen ligger i godis och bullar och när lugnet ändå inte infinner sig och lördagen - som ju ska vara så mysig - blir den jobbigaste dagen på hela veckan så tappar man tålamodet. Felet är när jag står på Medborgarplatsen och tänker att; fan också, du får bio och hamburgare och godis och bullar. Jag ägnar hela min lediga dag åt att göra roliga saker med dig och ändå – ändå måste du krisa hela tiden. Vad kräver du av mig? Och svaret är väl enkelt; ingenting. Det är ju jag som kräver.


___________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om barn, helg, lördagsgodis, konflikter, tålamod
Intressant.se