Svammel

Nu kommer det ett sånt där inlägg som saknar idé. Som bara blir till nu och här - live liksom i verkligheten. Och jag tycker oftast att dom är de allra bästa. Ett virrvarr av tankar och ord som bara öser ner över tangenterna och in i burken och ut på nätet. För sådan är ju föräldravardagen - att ibland har man inte tid att tänka ut det där finurliga inlägget med en knorr. Det får bara bli det där finurliga inlägget med knorr ändå.

Stopp.

Fan. Nu tappade jag tråden. Nu sitter jag och tänker efter - inte bra. Milla sitter på golvet och gråter och drar i mitt byxben. TA UPP MIG PAPPA! skriker hon inte - men det är vad hon menar. Och jag mumlar stressat:Vänta Milla lilla. Jag ska bara... Jag ska bara vadå? Svamla färdigt först. ÄLSKAR DU INTE MIG, PAPPA??!
Jo, liten - klart ja älskar, men Pappa bloggar nu. Det är viktigt för pappa.
Usch - nu talar jag om mig själv i tredje person. Det är det värsta jag vet.
Men jag då, ÄR INTE DET VIKTIGARE ATT JAG ÄR GLAD!!!
Det är jätteviktigt att du är glad, men jag tror inte men dör av att gråta lite - en liten, liten stund. Annars får jag ingenting gjort förstår du.
TA UPP MIG!
Här Milla - lek lite med den här bankdosan.
Och hon ser på dosan och tystnar en stund. Trycker halvhjärtat på siffran 5 och slänger sedan ilsket bort den.
DEN VAR SKITTRÅKIG!, säger hon inte men det är vad hon menar. BÄÄÄÄÄR MIIIIG! Och jag känner att det är dags att avsluta här.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, gråt, jobb, blogg
Intressant.se