Min morfar

Min morfar är Ryss. När han talar är det väldigt svårt att höra vad han säger. Speciellt då han är uppspelt eller ivrig eller kanske glad - då hör man ingenting. Och han, å sin sida, hör väldigt dåligt. Det är svårt att kommunicera med honom. Min morfar.
Han kom hit under kriget. Det finska vinterkriget. För typ sjuttio år sedan. Hans historia är sanslös och finns i flera versioner. I den mest hisnande hoppade han från ett tåg mitt i den karga ryska tundran - hoppade från ett tåg som förde honom mot ett fängelsestraff - och vad vet jag - då han fångats som desertör. Han ville inte kriga mer och han ville inte straffas för det så han hoppade, flydde till Finland och rodde till Sverige. Det är en variant. Det är svårt att veta säkert för han talar aldrig om det. Jag ville det - att han skulle berätta sin historia och att jag skulle få filma det. Men då sa han nej. Jag uppfattade det som att han fortfarande var skraj för konsekvenser. Reprisalier. KGB. Nej sa han.

Min morfar älskar cirkus. Han spelar in föreställningar från teve på VHS-band och skriver "sirkus" på dom. Han har bott här i typ sjuttio år.
Min morfar bygger saker med sina händer. Han bygger och svarvar och täljer och karvar. Smörknivar, mjölkhållare, muggar, skålar, stolar, bord, sängar, leksaker, armborst, bössor, hus... Min morfar har byggt ett hus med sina egna händer. Det kommer jag aldrig göra. Och han syr i läder också. Och pruttar och rapar vid matbordet. Och han gillar vodka och vin och öl och fest. Han gillar nog människor och han älskar barn. Min morfar älskar mina barn. När jag berättade får honom att Allan låg i Lisas mage så började han gråta. Av glädje. Det förvånade mig och det blev uppenbart att jag missuppfattat honom under hela min uppväxt.
Min morfar kan lura en med sitt ryska vilda yttre. Med sitt sluddriga snack. Han lurade mig. Jag trodde han var knepig och lite avtrubbad. Det erkänner jag skamligt. Allan har presenterat mig för en gubbe full av känslor och bus. Så var han med mig när jag var liten. Vi byggde och fixade och han engagerade sig - vi var i fjällen, i skogen och vi fiskade - fan vad vi pulade. Men jag har glömt det. Jag minns att han kunde bli arg. Jag vet att han är oerhört generös. Min ryske morfar.

Min morfar är död. Vi begraver honom idag. Fan också.




Läs även andra bloggares åsikter om barn, morfäder, ryssar, död
Intressant.se