Sagan om den förtrollade flöjten

Jag fick detta lilla häfte i handen vid en släktmiddag. Skrivet av mig som femåring och troligtvis med hjälp av min biologiska mamma. Hon dog sen - jag tror det var strax därefter. Eller var hon redan död och någon annan hjälpte mig med skrivandet? Det är märkligt att jag inte säkert vet hennes dödsdatum. Jag tror jag var fem. Jag tror det var på sommaren. Men jag kan faktiskt inte säga säkert. Och jag har fått det förklarat för mig även i vuxen ålder men det fastnar liksom inte. Jag tror knappast att det har något att göra med ett bristande intresse, att jag inte bryr mig - att jag inte känner - för jag är en väldigt kännande person. Men kanske är det just det - att när en känslosam femåring förlorar sin mamma så blir det en kortslutning - en avskärmning från det onda - en spärr som sitter kvar än idag? Som gör att jag undermedvetet inte kan ta in?
Jag känner mig aldrig sorgsen över det som hände. Säkert då, men inte idag. Inte vad jag själv förstår i alla fall. Jag var så ung och jag minns henne knappt - det som är kvar är fragmentariska bilder; glassbåtar i soffan, ett träd på gården som över en natt sprungit ut i grönska, en cirkusakt i sängen, ett korsord som löstes fel, en film med indianer jag inte fick se, en vävstol i vardagsrummet, en kväll då jag fuskade med tandborstningen. Dessa minnen är mina egna för ingen var med förutom vi. Jag och Sylvia. Ingen kan ha återberättat dom. Ingen kan ha skapat dom åt mig.
Jag minns inte när vi skrev denna bok. Om det nu var vi som skrev den. Jag vet inte om hon visste då att hon hade cancer men det tror jag inte. Det gick väldigt fort alltihop. Ändå tycker jag det är något som känns i denna märkliga text. En klarhet, en visshet. Men det kan ju vara helt fel.

En del formuleringar förundrar mig. Fascinerar mig. Jag undrar om min skrivhjälp la till lite av sina egna värderingar och formuleringar i texten.

Som på sidan 3: Mamma och pappa var i kyrkan och hörde inte rösten för dom hörde på Bibeln. Den där sagan alltså.

Eller är det mina ord? Har denne helt onyanserat bara skrivit vad jag sagt? Vad jag tänkt? Det kan mycket väl vara så för jag känner igen mina egna tankar och ordval. Känner igen det i Allan som är där och snuddar vid det hela tiden och sådan son sådan far... eller hur säger man?

Sagan om den förtrollade flöjten måste ju anses som ett förstlingsverk. En stark debut. Med näst intill poesiliknande meningsbyggnader. Som: Ost O det bästa hon visste var och hennes storebror var död. En mening lika obegriplig och storslagen som hela William Burroughs "Den nakna lunchen". Fast utan heroinet då. Får man väl hoppas.


Det var en gång en mamma och en pappa. Mamman hette Frida. Pappan hette Peter. Och flickebarnet som de hade hette Camilla.


Ost o de bästa hon visste var och hennes storebror var död.


Och en gång när de var på kyrkogården, vid graven där flickans storebror låg, så hörde Camilla nån som sa; "Hej Camilla", från himlen och sa; "Jag är hos Gud och här hos Gud är jag en ängel" Flickan hörde genast att det var storebrors röst. Mamma och pappa var i kyrkan och hörde inte rösten för dom hörde på Bibeln. Den där sagan alltså.


Men just när hon skulle lukta på blomman så kom pappan och mamman ut från kyrkan och sade att nu ska vi gå hem. Då sade flickan att hon ville bara lukta på blomman Sen ska vi gå hem. Då sa mamman att vi ska ta hemma med. Då sa Camilla att jag vill lukta på blomman först och sen ska vi gå hem och äta.


Men direkt när hon hade ätit klart så hitta hon en flöjt på golvet. Hon var nyfiken på hur den lät, på melodin och direkt när hon började blåsa i den så blev hennes ben så långa. Hon förstod att det var en trollflöjt. Och när hon blåste i den så blev fötterna så små.


Och när hon blåste en gång till i flöjten så fick hon inga armar. SLUT.

Ja, så kan det gå...
Jag är inte religiös, har inte hört några röster från himlen och äger inga magiska flöjter med amputerande egenskaper men man får ju ändå hoppas att hon är en ängel hos gud - mamma Sylvia. Det är hon säkert.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, teckningar, cancer, mammor, död, fantasi
Intressant.se