Respekt

Vi gick Odengatan ner på väg mot en blå buss och gatan var kantad av valpropaganda. Jag har liksom inte alls hängt med - har varit bortrest på landet och i skogen finns inga smilande partiledare med klokord. På Odengatan fanns det det, i överflöd. Det var som om min skog var nerhuggen, omformad och placerad på varenda lyktspolpe och staket i Stockholm. Och jag läste en svart skylt; ett budskap från Kristdemokraterna. Där stod:

13 steg mot ett mänskligare Sverige
Steg 2
Mer respekt mot de äldre.

Jag stannade till och läste igen och insåg snabbt att jag inte höll med. Inte alls. En sådan mening är en förlegad floskel hämtat från ett grått GammelSverige. Respektera dom äldre? Varför skulle jag göra det? Och varför skulle Sverige bli mänskligare om jag fick för mig att lyda en sådan uppmaning? Jag tycker att det finns en hel hop med "äldre" som är fullkomliga idioter. Och när någon kräver min respekt bara av denna anledning blir jag misstänksam. "Unge man, kom inte och...", "Jag har levt så och så många år mer än du och jag har svaret..." "Jag har jobbat med detta i trettio år så kom inte och tro..."Det kliar i kroppen på mig. Min åsikt är oviktigt. Det är trångsynt och självcentrerat att tro sig vara förmer grundat på antal levnadsår. Det är respektlöst. Och då ger jag ingen respekt hur jävla gammal tanten eller farbrodern framför mig än må vara.

Nej, jag är av den meningen att man ska respektera alla oavsett ålder. Alla som är värda sin respekt. Alla som respekterar en tillbaka. Jag hoppas att Allan respekterar mig och kommer fortsätta att göra det när han är tonåring och jag är "äldre". Inte för att jag är just det utan för att jag är en bra pappa och för att jag gett honom goda värderingar. Och jag hyser stor respekt för honom just nu. För stor respekt tycker kanske många. Jag försöker lyssna och förstå hans viljor, tankar och drömmar. Jag respekterar honom för hans förmåga att ge oerhörd kärlek, för hans empati, för hans fantasi och för hans envisa vilja. Jag respekterar honom för detta och respekterar hans fyraåriga vänner för sina fantastiska egenskaper. Fyra år. Det är ingenting. Ändå är han mer vidsynt än många tanter jag stött på i hissar och bussar. Fördomsfulla, trångsynta, rädda, sura - ni förtjänar inte min respekt. Sorry - men det är så jag känner. Ni får lov att kämpa lite mer.

Det är inget fel på Ålderdomen i sig. Jag hyser otrolig respekt för de flesta gamla och unga och medelålders. Fågel, fisk och mittemellan. Detta är inget inlägg mot gamlingar i sig. Absolut skall de behandlats värdigt i alla situationer. Men det har inte med respekt att göra. Jag håller inte upp en dörr för dig, eller hjälper dig över gatan för att du är gammal. Det gör jag med glädje för att du behöver min hjälp och för att jag är kapabel att hjälpa. Respektera alla människor och så når vi nog snabbt ett mänskligare Sverige.

Jag ska nog inte rösta på Kristdemokraterna, tänkte jag och traskade vidare.


Läs även andra bloggares åsikter om barn, respekt, kristdemokrater, val 2010, tanter
Intressant.se