söndag 24 oktober 2010

Klockan 20.36

Hon står upp i sängen och gråter tröstlöst. Hon behöver sova men är alldeles för trött för att kunna förstå det - och somna. Istället bara skriker hon och krokodiltårarna väller ur hennes vackra ögon. Du måste sova, Milla. Det är därför, säger jag vuxenförnuftigt. Men hon vägrar höra på det örat.
Allan hoppar i sängens andra ända. Han hoppar och hoppar och ropar uppsluppet att: Jag är så pigg! Så ropar han och skuttar. Oj, vad jag är pigg! Han hoppar högt och gör ett helt varv i luften. Milla skriker.
I mitten ligger jag. Jag ligger på rygg och stirrar i taket. Lisa ropar något ifrån köket men det är inte en chans i helvetet att jag uppfattar det genom larmet. Vilken ful taklampa vi har, slår det mig helt plötsligt. Och sen tänker jag på att vilka häftiga barn jag har. Milla står upp. Oj, vad hon står. Hon har stått själv i säkert trettio sekunder nu utan att sätta sig ner - Vilket är det längsta hittills skulle jag tippa. Och samtidigt hoppar Allan så sängen rör sig - och vad skriker hon högt! Hon är inte elva månader än. Allt sammanlagt - en prestation. Verkligen anmärkningsvärt. Min Milla.
Och Allan sen. Som gör hela varv i luften. Som värsta balettdansören. Och tanken backar en timme - dit när vi står nere i källaren för att boka en tvättid och Allan pekar på en stor svart dörr som han aldrig pekat på förut och säger; Vad är det där för stor svart dörr?
Jag läser; Fläktrum, och säger det också högt varpå han frågar; Pappa, kan vi inte gå in och fläkta oss lite? Bara en sån sak.
Nu står han här, halv nio på kvällen, som en frisk fläkt och är pigg. Jag har nog aldrig varit så här pigg förut, påstår han högt. Lisa upprepar något från köket men jag hör inte. Milla skriker. Och står upp fortfarande. Vilka fantastiska ungar...


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
Intressant.se

9 kommentarer:

  1. NÄE! Jag ska aldrig ha barn!

    SvaraRadera
  2. EWA! Nej nej nej... Jag måste sluta skriva såna hära texter. Barn är skitbra och underbara - även då dom är sjukt jobbiga. Det är ju det jag försöker säga här. Att när man är utmattad och hopplös är ju allting kul. Det är skitbra.

    SvaraRadera
  3. haha. Ja, så är det. Fast det förstår man inte förrän man är där. ;)

    SvaraRadera
  4. Va bra du skriver! Gillar det verkligen (: och det låter som en helt fantastisk kväll ;)

    SvaraRadera
  5. Men hallå, var har du tagit vägen?

    SvaraRadera
  6. Jag vet inte... Jag försvann. Men vi lever och har hälsan :) Jag är pappaledig och lite inspirationslös i bloggandet. Har satt mig ner och börjat skriva inlägg flera gånger men tappat sugen och loggat ut innan jag satt punkt. Kanske kommer jag tillbaka. Kanske inte. Kanske kommer jag tillbaka nån annanstans. Ni får köpa min barnbok "Manne gräver ett hål" i alla fall. In stores i början av 2012.

    SvaraRadera
  7. Härligt att höra, att allt är bra. Håller tummarna för att du snart hittar inspiration för att blogga snart igen. Lägg inte ribban högt bara - vi är helnöjda över att få en kort lägesrapport då och då bara. Sen kanske det rullar på, och vips! så är du tillbaka.
    Til' then.

    SvaraRadera
  8. Du skriver verkligen riktigt bra och det är så kul för oss som kvinnor också att få ta del av en pappas vardag och inte bara läsa mammabloggar så fortsätt blogga :)

    SvaraRadera
  9. Vad fint! Visst lyckas man (nästan) alltid hitta något fantastiskt mitt i det där jobbiga! :)

    SvaraRadera