Att blogga ska ju inte vara en press, det ska vara roligt. De stunder som det inte känns roligt så ska man pausa lite. Svårare än så är det inte. Man kanske tappar några läsare om man inte uppdaterar ofta, men so what. Så länge det finns något att berätta som fångar sin läsare så skriver man - annars blir det ju bara massa skräp...
Vilken härlig film! Den första stunden är så underbar att man skulle kunna tro att den var regisserad om man inte visste bättre. Vilket härligt ögonblick du fångat!
Den här bloggen är en Pappablogg för det att den skrivs av en Pappa och är en blogg. Dock är min ambition att tilltala alla. Att vara så pass välskriven att alla typer kan roas. Med eller utan barn. För jag tror att de allra flesta gillar en god historia och såna historier kan regna ner om man har två små, en uppkopplad dator och lite fantasi. Och det har jag.
Denna blogg är alltså för alla. Den är personlig och opersonlig på samma gång (hur nu det går ihop). Den handlar om livet och om det roliga och det fantastiska. Och det jobbiga och tråkiga också för den delen. Den handlar om mig och om Allan. Och nu handlar den även om Milla. Och så Lisa förstås som alltid finns där och lurar i bakgrunden.
Karaktärerna
KALLE - Pappan och den som skriver. Kärleksfull och verbal med god fantasi. Trettio år ung med fumliga händer och hunger på ett annorlunda liv. Skriver, filmar och klipper - typ.
ALLAN - Sonen och inspirationen. Den underbara, kloka, fantastiska, älskade, älskade lilla skitungen som snart är fyra år gammal och har så mycket humor och så mycket värme och sådan järnvilja i sin lilla kropp att man kan bli helt bananas på honom.
MILLA - Lillasyrran. Bäbisen. Tålmodig och överöst med kärlek. Börjar ta form och plats i familjen. Hon har ett temprament och en vilja av järn som hon tar fram när den behövs. Men för det mesta gillar hon läget, tycks det. Hon utforskar allt och utvecklas snabbt. Herregud, snart tar hon studenten!
LISA - Mamman och den älskade sambon som finns med mest som ett namn och nu också som två ben. För jag tror att hon vill vara anonym... Kanske borde jag fråga henne?
Om du vill...
... så kan du läsa mer om mina och Allans tidiga bravavader på den gamla bloggen Conversation eller köpa den i bokform hos Vulkan.
...så kan du läsa om mitt alterego Manne och hans spännande resa mot undergången på den AVSLUTADE fiktiva bloggdeckaren Sextio Dagar.
...så kan du skicka mig ett litet mail. Eller långt. Eller mittemellan.
...så kan du lyssna till mina texter som hörs i det musikaliska projektet Angel/Carmback.
...så kan du följa mig på Facebook genom att bli mitt fan. Där finns bilder, inläggsuppdateringar och annat skoj. Följ mig även på Twitter om det är det du går igång på.
...lämna en kommentar till mina inlägg blir jag så glad!
Välkommen tillbaka!
SvaraRaderaTack. Jag ska skärpa mig nu. Tror jag.
SvaraRaderaAtt blogga ska ju inte vara en press, det ska vara roligt. De stunder som det inte känns roligt så ska man pausa lite. Svårare än så är det inte. Man kanske tappar några läsare om man inte uppdaterar ofta, men so what. Så länge det finns något att berätta som fångar sin läsare så skriver man - annars blir det ju bara massa skräp...
SvaraRaderaVilken härlig film! Den första stunden är så underbar att man skulle kunna tro att den var regisserad om man inte visste bättre. Vilket härligt ögonblick du fångat!
SvaraRadera