Pappa Kalle

Klockan 20.36

2010-10-24T20:56:00.004+02:00

Hon står upp i sängen och gråter tröstlöst. Hon behöver sova men är alldeles för trött för att kunna förstå det - och somna. Istället bara skriker hon och krokodiltårarna väller ur hennes vackra ögon. Du måste sova, Milla. Det är därför, säger jag vuxenförnuftigt. Men hon vägrar höra på det örat.
Allan hoppar i sängens andra ända. Han hoppar och hoppar och ropar uppsluppet att: Jag är så pigg! Så ropar han och skuttar. Oj, vad jag är pigg! Han hoppar högt och gör ett helt varv i luften. Milla skriker.
I mitten ligger jag. Jag ligger på rygg och stirrar i taket. Lisa ropar något ifrån köket men det är inte en chans i helvetet att jag uppfattar det genom larmet. Vilken ful taklampa vi har, slår det mig helt plötsligt. Och sen tänker jag på att vilka häftiga barn jag har. Milla står upp. Oj, vad hon står. Hon har stått själv i säkert trettio sekunder nu utan att sätta sig ner - Vilket är det längsta hittills skulle jag tippa. Och samtidigt hoppar Allan så sängen rör sig - och vad skriker hon högt! Hon är inte elva månader än. Allt sammanlagt - en prestation. Verkligen anmärkningsvärt. Min Milla.
Och Allan sen. Som gör hela varv i luften. Som värsta balettdansören. Och tanken backar en timme - dit när vi står nere i källaren för att boka en tvättid och Allan pekar på en stor svart dörr som han aldrig pekat på förut och säger; Vad är det där för stor svart dörr?
Jag läser; Fläktrum, och säger det också högt varpå han frågar; Pappa, kan vi inte gå in och fläkta oss lite? Bara en sån sak.
Nu står han här, halv nio på kvällen, som en frisk fläkt och är pigg. Jag har nog aldrig varit så här pigg förut, påstår han högt. Lisa upprepar något från köket men jag hör inte. Milla skriker. Och står upp fortfarande. Vilka fantastiska ungar...

Läs även andra bloggares åsikter om barn, läggning, kaos, utmattning
Intressant.se

Imorgon

2010-10-13T20:46:00.007+02:00

Jag brukar sällan göra sånt här. Alltså publicera två inlägg på en och samma dag. Men med tanke hur dålig jag varit i mitt bloggande på sistone så blir detta som en slags kompensation. Och kanske ett försök till förklaring. Och en uppmaning till er att hålla era tummar så de vitnar imorgon (torsdagen den 14:e oktober). Varför då då, tänker ni? Jo det ska jag ju förklara om ni bara lugnar er lite.

Vi backar. Två veckor backar vi ungefär och vi ser mig sitta i ett mörkt klipprum. Jag klipper reklamfilm under intensiv tvåveckorsperiod när det plingar till i mailboxen.
Mailet kommer från ett bokförlag och i texten kan jag räkna till tre utropstecken och ett frågetecken. Utropstecknen följer efter meningar som berättar hur mycket dom tycker om ett visst manus och frågetecknet följer naturligt efter en fråga. Kan vi ses? Och det kunde vi förstås.

Ni känner spänningen i luften. Och då pausar vi igen och backar vi ändå mer. Ända hit. Ett år tillbaka. Det var då jag skrev Manne gräver ett hål. Och det var då Mats Eriksson ritade pojken. Det var där han föddes. Att det sedan tog mig ett år att printa bilderna och texten, sammanfatta projektet och lägga det på lådan är oförklarligt. För när jag väl fått tummen ur och gjort det tog det bara en vecka innan jag fick svar. Och precis det svaret jag hoppades på dessutom. Och mer därtill för deras entusiasm var näst intill generande. Ni kan tro att jag blivit lite kaxig...

Så här sitter jag nu, närmre mina drömmar än jag någonsin varit. Jag kan fan ta på dom. Nästan. För imorgon kan jag förhoppningsvis besvara frågan; Jaså, du skriver. Har du gett ut nån bok då? Med ett självklart ja istället för det sedvanliga; Nja, du förstår att skriva... bla bla...
Imorgon, mina vänner gäller det. Imorgon är det utgivningsbeslutsmöte på B. Wahlströms. Imorgon håller vi tummarna för denna lilla pojke och hans egensinnige pappas förverkligande. Imorgon.

Heja Manne! Heja Mats och Heja My som färglagt och gett liv. Och heja mig!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, barnbok, Manne gräver ett hål, B.Wahlström
Intressant.se

Viktiga ord och stora meningar

2010-10-13T13:55:00.005+02:00

Milla, kan du säga glass?
Vi ligger i sängen och Allan som alltid är så hjälpsam och klok - han lär sin syster några viktiga ord. Ord som man behöver kunna för att klara sig framåt i livet. Hon svarar inte. Säger inte efter. Hon är mer intresserad av en lampknapp som hon knäpper av och på. Av och på. Av och på.
Kan du säga godis? försöker han. Godis, upprepar han. God - Is. Men hon kan inte. Hon kan bara knäppa av och på. Av och på.
Lördag, Milla. Säg lördag.
Hon kan inte prata Allan, mumlar jag sömndrucken.
Det kan hon visst, säger han och fortsätter envist. Lördag. Lör...
Lö... säger Milla snabbt utan att släppa lampknappen varken med blicken eller handen.
...dag, avslutar Allan.
Da, säger Milla samtidigt som hon släcker lampan. Löda.
Bra, Milla, säger han och hon klappar händerna. Sen kastar hon sig mot madrassen och kryper i ilfart mot sängens ända utan att verka ta notis över att den faktiskt slutar existera där. Allan skrattar.
Milla, skrockar han. Milla är som en spårvagn. Hon går bara iväg hela tiden.
Öh, okej - säger du det så..., säger jag och kastar mig efter henne och får tag i hennes ben precis innan hon rasar i golvet.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, första ord, roliga meningar, förvånade pappor
Intressant.se

Mitt skägg

2010-10-12T08:28:00.003+02:00

Det är helt lugnt, tyst och stilla. Hon ligger inte oroligt och gråter på min mage. Hon kastar sig inte fram och tillbaka i dramatiska utfall över sängen som hon gjort de senaste två veckorna. Istället ligger hon bara stilla och ser på mig med stora, små, mörka ögon.

Vi körde Cold Turkey på kvällsamningen. Från den ena dagen till nästa fanns inget bröst där vid läggning längre. Vi behövde göra så för det som var var ohållbart. Och hon - hon som somnat ätandes i tio månaders tid - i hela sitt lilla liv - blev förbannad. Jag kan förstå det. Jag kan förstå att abstinensen kom och röjde och slet i hennes kropp - var fan är min tutte, liksom. Men hur mycket jag än förklarade att; Det är ju det som är grejen, Milla - det är inte din tutte. Det är Lisas tutte. Hur mycket jag än förklarade så ville hon inte förstå. Det är hjärtskärande att ha en så ledsen, liten, tröstlös nära inpå. Och vetskapen om att räddningen är så nära, bara ett rop bort. Bara ett; Fan jag pallar inte! och så skulle dörren slås upp och trösten skulle komma. Ändå ropade jag inte därför att jag ville verkligen palla. Jag ville göra oss självständiga nu för det är fan på tiden att vi blir det. Så jag kramade och vaggade och nynnade och pussade mitt förtvivlade knyte och hon la sig pladask på mig och grät. Men lät mig trösta. Som om hon visste och accepterade vad som måste göras men ändå var helt förstörd vid tanken. Som om jag gick an i brist på annat, bättre.

Närhet och kärlek är medicinen - tänkte jag. Vi testade en så kallad skrikmetod på Allan när han var liten och det var fruktansvärt. Det gick rakt emot allt vad jag står och kämpar för men ändå försökte vi - vi ansåg oss väl tvungna och vi visste inte bättre. Då. Jag ångrar det bittert men jag klandrar mig inte.
Kärlek. Närhet. Säkert skapar mitt tröstande ett nytt behov - en ny drog. Men jag vill inte säga godnatt till mitt barn och stänga in det i ett mörkt rum för att somna själv. Jag vill läsa och sjunga och ligga nära. Jag vill se ögonen bli tyngre och tyngre och dimmiga och jag vill känna andetagen nära och sen, men först då, vill jag pussa min sovande i pannan och viska; Godnatt, liten innan jag släcker lampan och smyger ut. Lycklig. Det är den finaste stunden på hela dagen. Läggningen. Det är mitt behov. Min drog.

Men det är inget kul när hon gråter. När hon inte är med på notorna. I fjorton dagar.

Hon är stilla nu. Efter fjorton dagar verkar hon gilla läget och hon ligger med vidöppna ögon och ser på mig. Tar in hela mig och jag vågar knappt andas. Så lyfter hon sin lilla hand och lägger den på min kind. Hon leker med fingrarna där - i mitt orakade ansikte leker hennes fingrar. Fångar upp. Slätar ut. Stryker med. Hon stannar till och ser på min haka, kupar andra handen under den. Klappar den ömsint och försiktigt fram och tillbaka. Hakan alltså. Och jag ligger blixtstilla och stel. Vågar varken sjunga, vagga, nynna eller kramas. Vågar knappt lita på - men låter bara magin pågå och fortsätta i lugnet. Så här andaktsfullt har det aldrig varit i denna säng, tänker jag och ler.
Hon rotar vidare i min ovårdade skäggväxt och så nickar hon plötsligt som om hon sa; Okej, farsan - du duger väl till läggning också då. Jag nickar försiktigt tillbaka. Tacksam. Hon kör dubbelgreppet. Hakan och kinden roterande rörelser och slutligen ser jag hur ögonen beslöjas av det där obeskrivliga skimret - tecknet på att hon är nere för räkning. Jag räknar och ögonlocken faller och rörelserna mot mitt ansikte blir långsammare och slöare för att tillslut stanna helt - som ett gammalt ånglok som gnisslande bromsar in vid en perrong. Handen ligger stilla mot min kind. Den blir tyngre och tyngre. Den börjar glida av. Sakta glider den och hennes små fingrar krattar mina strån. Så rasar den och landar i madrassen med en liten duns. Vi är fria!

Jag går ut och jag skiner. Stolt och stark. Kaxigt medveten om att jag har nåt som inte hon har. Nu har de börjat. Jag har funnit det. Mitt vapen. Mitt skägg. Min tutte!

Det var ju också ett jävla sätt att avsluta en vacker text på...

Läs även andra bloggares åsikter om barn, snö, vinter, vår
Intressant.se

Hej hej...

2010-10-11T20:00:00.002+02:00

Ja, vi finns kvar...

Läs även andra bloggares åsikter om barn, syskon, filmer, gåvagn
Intressant.se

Jag klipper

2010-09-14T17:34:00.002+02:00

Jag sitter och jobbar. Klipper film. Kaffet är så där. Rummet är kyligt och mörkt. Jag har ingen täckning på mobilen. Hemma äter dom kanske middag nu. Något gott säkert. Falukorv om Allan fick bestämma. Oxfilé med den där rödvinssåsen som vi gjorde i somras (som man kokade i flera timmar) - om jag fick bestämma. Men det fick jag ju inte. För jag sitter ju här, i en annan stadsdel. Utan täckning. Och klipper.

Läs även andra bloggares åsikter om ingenting, jobb, klipp, middag
Intressant.se

Svarte Petter

2010-09-10T11:36:00.008+02:00

Barn är goda. Trots till trots och bråk och skrik och ja; jag känner mig tidvis både utstött och ogillad av Allan. Han kan vara rent förjävlig. Och det kan säkert jag också vara. Men jag tror jag är god och jag vet att Allan är det. Det blir tydligt ibland. Som när jag hittade en gammal Svarte Petter- kortlek i en byrålåda och blev helt ivrig.
Allan, Allan, ropade jag. Jag har hittat ett spel som jag spelade när jag var liten. Och som är rätt enkelt att förstå!

Jag samlade hela familjen och delade ut korten i tre högar. Okej, sa jag. Så här; Man kollar på sina kort och visar inte för dom andra. Sen ser man om man har par i nåt och om man har det så lägger man ut dom på bordet. Okej Allan?
Okej pappa!
Bra och sen så ska jag ta ett kort av dig och så hoppas man att det är ett kort som ger mig ett nytt par. Och sen tar mamma av mig och så tar du av mamma och så håller man på. Det är väl inget svårt?
Hur vinner man?, undrade Allan vetgirigt.
När man inte har några kort kvar har man vunnit. Och är man sist kvar med Svarte Petter på hand så har man förlorat. Så är det. Svarte Petter är en smutsig pojke om jag inte minns fel.
Den här?, frågar Allan och plockar fram kortet från sin hand. Visar.

Ja, just det. Ha ha. Men nu skulle man ju inte visa att man har just det kortet. Det ska du bli av med.
Nehä!
Jo. Det är hela poängen med spelet. Man vill inte ha Svarte Petter. Svarte Petter är dum.
Nähä, Svarte Petter är inte dum.
Jo, Svarte Petter är jätte dum. Man vill bli av med honom.
NÄÄHÄÄ, SVARTE PETTER ÄR INTE DUM! HAN ÄR SNÄLL!
Men Allan. Spelet är liksom...
Du är dum!!!
Men Allan... Ehh... Okey. Han är inte dum. Dum är ett dåligt ord. Men han är inte så bra då. Kan vi säga så. Men vill inte ha honom.
Men jag VILL ha Svarte Petter!
Okej, men då förlorar du.
Varför då?, frågar Allan utan ett tecken till förståelse i rösten.
Därför...

Jag bromsar upp och ser på korten i min hand. Dom är gammaldags. Flickor i kjol, pojkar med vattenkammat hår. Blått och rosa. Busigt och rart. Och så Svarte Petter. Skamfläcken. smutsig av svart kol. En fattig grovarbetares bastard till unge. En som inte kan åka på skidsemester eller traska runt i en trägård med ett paraply av siden. Smutsig - men väldigt glad. Därför...

Vet du vad, Allan. Vi ändrar i reglerna. Den som sitter sist kvar utan kort men med Svarte Petter i hand - den vinner. Svarte Petter är inte dum. Svarte Petter är snäll och bra.

För ibland så kan man ändra sig. Det behöver inte vara krångligare en så.

Läs även andra bloggares åsikter om Barn, Svarte Petter, kortspel, regler
Intressant.se

Flickan vid sjön

2010-09-07T08:03:00.000+02:00

Milla vaknade, febrig och het och snorig. Och jag skyndade in till henne och kröp nära. Jag tänkte att hon inte fick väcka Allan och att hon skulle somna om och att jag för en gångs skull skulle göra det själv. Utan mamma och tutte och mammighet. Min faderliga ömhet fick räcka till. Det var dags nu. Att räcka till.

Jag klappade henne på den varma, silkeslena magen och la min svala panna mot hennes. Det pös till. Hon rullade upp på min arm men fann inte ron. Jag började nynna tyst in i hennes huvud och plötsligt stod det klart för mig vad som krävdes. Det var så tydligt. Lika tydligt som en myra i en lupp. Lika klart som korvspad. Milla behövde höra melodin som den lilla människoflickan vid vattnet i slutet på Djungelboken nynnar. Då och endast då skulle hon kunna somna. Det var vad som fattades Milla i denna stund och jag vet inte varför jag visste det men det gjorde jag. Kanske var det en tvångstanke, kanske något slags halleluljamoment. Men det var så.

Lika snabbt som lösningen uppenbarade sig - lika snabbt föll den. Jag kunde inte komma på hur låten gick. Kunde inte frammana melodin. Jag kunde den - absolut. Men just nu, när den behövdes så innerligt - då var den inte närvarande. Den fanns där på tungspetsen men det verkade också vara så långt den hade lust att komma.

Jag blajnynnade medan jag tänkte och letade bland alla tongångar som arkiverats inom mig. Försökte sätta ihop några toner som jag trodde på - men det blev inte rätt. Jag vävde in några kända stycken i min nynning - Vem kan segla, Ett stort och farligt troll, Vyssan lull och några Cornelislåtar - för det att dom kom som ett rinnande vatten och jag slapp tänka. Så att jag kunde tänka på annat. Så att jag kunde blunda och försöka se när Ballou och Baghera viker undan vegetationen och kikar mot den lilla sjön och flickan. Hur Mowglii är som förtrollad av hennes sång. Och hur de båda djurvännerna lite motvilligt resonerar fram att det är det bästa för Mowglii - människobyn. Hur de låter honom försvinna. Men hur låter det. Fan!

Jag ledde mitt nynnande in på ett friare spår. Drog det åt visa. Försökte träffa toner som skulle leda mig framåt. Som skulle leda mig dit och rätt. Jag kunde ju låten. Men herregud; jag kan den.
Jag lovar, lovade jag mig själv och himlade med ögonen. Hur svårt ska det vara?

Milla gnydde lite men hon låg still mot min arm och då plötsligt kom det till mig. Utan förvarning. Utan förklaring till var den varit eller varför den kom.

Nana nana nananana
nana nana nanana naaa

Nana nana nananana
nana nana naaa naaa

Jag öppnade förnöjt mina ögon och såg att Milla somnat. Så klart. Ibland är det så lätt.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, djungelboken, nynna, vaggvisor, minnesförlust
Intressant.se

Tre gubbar

2010-09-06T08:44:00.001+02:00

Jag satt på första bänk. Milla var längst bak. Vid utgången. Det hördes som en skön påminnelse om att nya liv kommer och fyller på bakifrån med ljud. Och framför mig låg han alltså. Morfar i sin kista. Tyst.

Jag hörde Milla och jag hörde prästen som berättade om min morfar som om hon kände honom. Jag hörde om syndernas förlåtelse och om guds närvaro och jag hörde några högtrevande psalmer och det kyrkliga ekot och den kantiga orgeln. Jag undrade om morfar var kristen? Om han nånsin var i kyrkan? Om han gillade psalmer?
Det visste jag inte.

Prästen bad en bön. Jag la min ena hand lite tafatt över den andra och bad jag med. Jag bad: Gråt nu då. Gråt! Din morfar är död. Varför gråter du inte?

Jag kände att jag ville att det skulle brista men det brast inte, det kom inget. Fader vår kom och jag mumlade ut var tredje ord - kanske - till en början, men sen tystnade jag och tänkte att det var fel allting. Att jag inte förstod. Att jag inte berördes. Att jag inte trodde det mista på något av det här. Att det bara var sektlikt och märkligt. Och absolut inte på riktigt.

Sen var det dags för det sista avskedet. Jag la min ros på kistan och jag ville säga något men jag sa inget. Det kändes för väntat och konstigt. För privat. Vi satte oss igen och Milla babblade på där bak utan någon som helst känsla för den heliga stunden. Utan rädsla för synden och straffet och livets ok och elände. Folk fyllde på och gick förbi. Någon sa något. Andra klappade locket. Nickade åt oss som stått honom närmast.
Så hände det plötsligt.

Tre gubbar klädda i de finaste svarta kostymer, bakåtkammat hår och solglas för ögonen stapplade mot kistan – nästan i armkrok. Sist i ledet. De stannade vid kortändan och la var sin ros på kistan. Den ena sänkte blicken. Den andre fångade upp en tår som smet ut under hans glasögonbågar och den tredje harklade sig och sa något med svajig röst. På finska troligtvis. Ingemansländare. De stod där så uppklädda och avklädda. Med alla sina jävla synder och sorger och härligheter med sig. På riktigt. Riktigt på riktigt. Tre gubbar. Och förra gången dom gick runt en kista var dom fyra. Nu var dom tre. Nästa gång skulle dom bara vara två…
Så otroligt sorgligt och samtidigt skrämmande vackert. Vänskapen i dess yttersta form. Tre fina gubbar.

Pang.
Jag sprack och det var underbart.

Läs även andra bloggares åsikter om begravningar, barn, ålderdom, vänskap, morfar, död, kristendom
Intressant.se

Min morfar

2010-09-03T09:01:00.000+02:00

Min morfar är Ryss. När han talar är det väldigt svårt att höra vad han säger. Speciellt då han är uppspelt eller ivrig eller kanske glad - då hör man ingenting. Och han, å sin sida, hör väldigt dåligt. Det är svårt att kommunicera med honom. Min morfar.
Han kom hit under kriget. Det finska vinterkriget. För typ sjuttio år sedan. Hans historia är sanslös och finns i flera versioner. I den mest hisnande hoppade han från ett tåg mitt i den karga ryska tundran - hoppade från ett tåg som förde honom mot ett fängelsestraff - och vad vet jag - då han fångats som desertör. Han ville inte kriga mer och han ville inte straffas för det så han hoppade, flydde till Finland och rodde till Sverige. Det är en variant. Det är svårt att veta säkert för han talar aldrig om det. Jag ville det - att han skulle berätta sin historia och att jag skulle få filma det. Men då sa han nej. Jag uppfattade det som att han fortfarande var skraj för konsekvenser. Reprisalier. KGB. Nej sa han.

Min morfar älskar cirkus. Han spelar in föreställningar från teve på VHS-band och skriver "sirkus" på dom. Han har bott här i typ sjuttio år.
Min morfar bygger saker med sina händer. Han bygger och svarvar och täljer och karvar. Smörknivar, mjölkhållare, muggar, skålar, stolar, bord, sängar, leksaker, armborst, bössor, hus... Min morfar har byggt ett hus med sina egna händer. Det kommer jag aldrig göra. Och han syr i läder också. Och pruttar och rapar vid matbordet. Och han gillar vodka och vin och öl och fest. Han gillar nog människor och han älskar barn. Min morfar älskar mina barn. När jag berättade får honom att Allan låg i Lisas mage så började han gråta. Av glädje. Det förvånade mig och det blev uppenbart att jag missuppfattat honom under hela min uppväxt.
Min morfar kan lura en med sitt ryska vilda yttre. Med sitt sluddriga snack. Han lurade mig. Jag trodde han var knepig och lite avtrubbad. Det erkänner jag skamligt. Allan har presenterat mig för en gubbe full av känslor och bus. Så var han med mig när jag var liten. Vi byggde och fixade och han engagerade sig - vi var i fjällen, i skogen och vi fiskade - fan vad vi pulade. Men jag har glömt det. Jag minns att han kunde bli arg. Jag vet att han är oerhört generös. Min ryske morfar.

Min morfar är död. Vi begraver honom idag. Fan också.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, morfäder, ryssar, död
Intressant.se

Avancemang

2010-09-02T09:55:00.000+02:00

Någonting har hänt. Jag känner det helt klart - någonting i blicken på Milla. Hur hon ser på en. Hur hon är med och lyssnar när man talar. Någonting. Över en natt...

Nån sa en gång, med kärleksfull ironi, att bäbisar har intelligens som en Mums Mums. En talande metafor och jag tyckte det var skitroligt. Jag kunde verkligen se hur - det därinne i Millas huvud - var en fluffig massa av vispad äggvita. När hon satt i sin stol och försökte fånga en hal bananbit med sina oreliga fingrar - ögonen i kors. Eller ännu tidigare; när rullade runt från rygg till mage till rygg till mage och bars runt på och bajsade och skrek och pratade goja. Precis som en Mums Mums. På pricken.

Men nu händer det alltså saker. Ett vagt medvetande tycks ha letat sig in i äggvitan och stabiliserat fluffet. När man frågar: Vill du ha banan? Då blir hon glad och nickar ivrigt. Och hon är medvetet rolig - skämtar med oss och när vi skrattar och säger att: Gör den där minen igen. Då gör hon den. Igen. Och igen.
Och i morse när hon vaknade och satt och talade strunt med sig själv i sängen tills alla andra vaknat - som alltid - då: när Allan nyvaket vände upp sitt morgonrufs från dunderklumpkudden och de fick syn från varandra så sa hon; Allah! och kastade sig mot honom.
Och hur hon står på sina båda ben och hänger över saker som en riktig liten flicka och härmar ljud hon hör. Nyfiken. På g.

Jag tror minsann att Milla avancerat från en fluffig Mums Mums till en degig Delicatoboll. Spännande!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, bebisar, Mums Mums, Delicatoboll, utvecklingssprång
Intressant.se

Svammel

2010-09-01T09:51:00.005+02:00

Nu kommer det ett sånt där inlägg som saknar idé. Som bara blir till nu och här - live liksom i verkligheten. Och jag tycker oftast att dom är de allra bästa. Ett virrvarr av tankar och ord som bara öser ner över tangenterna och in i burken och ut på nätet. För sådan är ju föräldravardagen - att ibland har man inte tid att tänka ut det där finurliga inlägget med en knorr. Det får bara bli det där finurliga inlägget med knorr ändå.

Stopp.

Fan. Nu tappade jag tråden. Nu sitter jag och tänker efter - inte bra. Milla sitter på golvet och gråter och drar i mitt byxben. TA UPP MIG PAPPA! skriker hon inte - men det är vad hon menar. Och jag mumlar stressat:Vänta Milla lilla. Jag ska bara... Jag ska bara vadå? Svamla färdigt först. ÄLSKAR DU INTE MIG, PAPPA??!
Jo, liten - klart ja älskar, men Pappa bloggar nu. Det är viktigt för pappa.
Usch - nu talar jag om mig själv i tredje person. Det är det värsta jag vet.
Men jag då, ÄR INTE DET VIKTIGARE ATT JAG ÄR GLAD!!!
Det är jätteviktigt att du är glad, men jag tror inte men dör av att gråta lite - en liten, liten stund. Annars får jag ingenting gjort förstår du.
TA UPP MIG!
Här Milla - lek lite med den här bankdosan.
Och hon ser på dosan och tystnar en stund. Trycker halvhjärtat på siffran 5 och slänger sedan ilsket bort den.
DEN VAR SKITTRÅKIG!, säger hon inte men det är vad hon menar. BÄÄÄÄÄR MIIIIG! Och jag känner att det är dags att avsluta här.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, gråt, jobb, blogg
Intressant.se

Italienarna

2010-08-30T13:17:00.006+02:00

Jag klev på bussen längst bak med Milla i vagnen. Hon skulle sova. Det tyckte i alla fall jag. Och Milla - hon tyckte annorlunda och kämpade i motsatt riktning genom att helt enkelt ignorera sin trötthet och vara skitglad och helt pigg.
Jag parkerade vagnen på avvisad plats, fällde ner sätet bredvid och damp ner. Jag såg på min dotter som med ett envist leende kikade ut genom jackans huva med pliriga ögon - nyfiken på världen. Hon är svår att irritera sig på - Milla. Det är bra.

Bussen började åka och först nu noterade jag att något var annorlunda. Någonting stämde dåligt ihop med hur det brukade vara. Märkliga ljud kröp sig på bakifrån. Intensiva pussljud - som när man verkligen, verkligen vill höras och pressar ihop munnen till en knappnålsöppning och suger in för kung och fosterland. Eller som en upplåst ballong som töms på luft genom en hårt stretschad öppning. Ett ilsket pipljud - ja, ni fattade kanske från början.
Det hördes hur som helst i kör tillsammans med handklapp i otakt. En näve kom in i höjd med mitt öra och knäppte tre gånger. knäpp, knäpp, knäpp. Vad i...?
"Bambino!". Och Milla såg storögt på något bakom mig. Jag vände mig om och skådade åtta italienska pensionärer i högform. Intensivt fäktande, knäppandes, klappandes, pussandes och utropandes italienska fraser ämnade ett sött litet barn. Dom satt två på varje sida om gången efter varandra. Men på något sätt var dom ihopfogade i en enda rad. Åtta ansikten, kind mot kind. Sexton armar. Åttio skrynkliga fingrar som sträckte sig fram. Jag log och nickade åt dom glada turisterna - för dom var verkligen glada. Deras röster var i falsett och jag tyckte dom sa något till mig också; Papa! Sa dom inte det? Papa? Jag log ännu bredare och var på vippen att säga Tutti! Jo,för det var det enda jag kunde komma på som lät italienskt just då - men jag hejdade mig i sista stund och svalde ordet. Valde att istället skratta generat och lite fånigt och låta mina kinder rodna. För den här sortens uppmärksamhet var mig obekant. Trevlig men märklig. De vanliga tanterna på bussarna kunde på sin höjd undslippa ett leende - om barnet inte var klätt i rosa. Då bjöds det kanske av en obegriplig anledning på något lovord. Men Milla är sällan klädd i rosa. Nu var hon brun.
En av männen lutade sig fram - över mig och klappade Milla i håret. Hon log åt gubben och det gav ju bränsle åt hans entusiasm. Han la i en högre växel och de sju andra föll snabbt in. Jag undrade om dom var lite galna i huvudet eller om det kanske var så här man var i Italien - så barnkära. Och jag bestämde mig för det sistnämnda för jag har bott i Spanien och sett liknande tendenser. Det är ju fantastisk. Och lite jobbigt. För alla inblandade. Men fantastiskt.

I sjutton minuter höll dom på. Alla åtta. Hela resan. Och så plötsligt steg dom av på Skeppsbron och samtliga nöp Milla i kinden när dom passerade. Det blev tyst. Milla såg efter dom med förundrad blick tills dom försvann ur synhåll. Sen vände hon blicken mot mig och jag läste hennes undran.
Pappa, vad fan var det som just hände?
Och jag kunde bara le åt hennes tydliga uttryck, nypa henne i kinden och viska; Bambino!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, beundran, italienare, kulturkrock
Intressant.se

Respekt

2010-08-30T09:45:00.002+02:00

Vi gick Odengatan ner på väg mot en blå buss och gatan var kantad av valpropaganda. Jag har liksom inte alls hängt med - har varit bortrest på landet och i skogen finns inga smilande partiledare med klokord. På Odengatan fanns det det, i överflöd. Det var som om min skog var nerhuggen, omformad och placerad på varenda lyktspolpe och staket i Stockholm. Och jag läste en svart skylt; ett budskap från Kristdemokraterna. Där stod:

13 steg mot ett mänskligare Sverige
Steg 2
Mer respekt mot de äldre.

Jag stannade till och läste igen och insåg snabbt att jag inte höll med. Inte alls. En sådan mening är en förlegad floskel hämtat från ett grått GammelSverige. Respektera dom äldre? Varför skulle jag göra det? Och varför skulle Sverige bli mänskligare om jag fick för mig att lyda en sådan uppmaning? Jag tycker att det finns en hel hop med "äldre" som är fullkomliga idioter. Och när någon kräver min respekt bara av denna anledning blir jag misstänksam. "Unge man, kom inte och...", "Jag har levt så och så många år mer än du och jag har svaret..." "Jag har jobbat med detta i trettio år så kom inte och tro..."Det kliar i kroppen på mig. Min åsikt är oviktigt. Det är trångsynt och självcentrerat att tro sig vara förmer grundat på antal levnadsår. Det är respektlöst. Och då ger jag ingen respekt hur jävla gammal tanten eller farbrodern framför mig än må vara.

Nej, jag är av den meningen att man ska respektera alla oavsett ålder. Alla som är värda sin respekt. Alla som respekterar en tillbaka. Jag hoppas att Allan respekterar mig och kommer fortsätta att göra det när han är tonåring och jag är "äldre". Inte för att jag är just det utan för att jag är en bra pappa och för att jag gett honom goda värderingar. Och jag hyser stor respekt för honom just nu. För stor respekt tycker kanske många. Jag försöker lyssna och förstå hans viljor, tankar och drömmar. Jag respekterar honom för hans förmåga att ge oerhörd kärlek, för hans empati, för hans fantasi och för hans envisa vilja. Jag respekterar honom för detta och respekterar hans fyraåriga vänner för sina fantastiska egenskaper. Fyra år. Det är ingenting. Ändå är han mer vidsynt än många tanter jag stött på i hissar och bussar. Fördomsfulla, trångsynta, rädda, sura - ni förtjänar inte min respekt. Sorry - men det är så jag känner. Ni får lov att kämpa lite mer.

Det är inget fel på Ålderdomen i sig. Jag hyser otrolig respekt för de flesta gamla och unga och medelålders. Fågel, fisk och mittemellan. Detta är inget inlägg mot gamlingar i sig. Absolut skall de behandlats värdigt i alla situationer. Men det har inte med respekt att göra. Jag håller inte upp en dörr för dig, eller hjälper dig över gatan för att du är gammal. Det gör jag med glädje för att du behöver min hjälp och för att jag är kapabel att hjälpa. Respektera alla människor och så når vi nog snabbt ett mänskligare Sverige.

Jag ska nog inte rösta på Kristdemokraterna, tänkte jag och traskade vidare.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, respekt, kristdemokrater, val 2010, tanter
Intressant.se

Borta bra...

2010-08-23T18:08:00.006+02:00

Det är lustigt: jag längtade aldrig hem. Efter en dryg månad på landet slog jag mig ner i den lilla gröna rottingmöbeln i hallen i stöket i värmen i Stockholm och stirrade på resväskan som stod framför mig. ”Borta bra, men hemma bäst”, försökte jag men kände direkt att det var en grov lögn. I alla fall för mig. Jag saknade skogen och havet och stjärnhimlen. Jag hade fått det bekräftat- det som jag misstänkt länge. Att jag inte är en stadsgrabb. Att jag kanske varit det en gång men absolut inte är det längre. Det enda jag saknat och såg fram emot var en planerad öl med två vänner. Först skulle bara Allan somna. Det var min kväll att lägga.

Det är lustigt; barns förmåga att snappa upp, ta in, tolka och agera. Jag sa aldrig att jag skulle ut. Att jag ville ha en smidig stillsam läggning. Det klurade han ut själv. Och när jag sa att han kunde se ett avsnitt till av serien han såg på - ett till – sen var det läggdags. Då sa han; två till. Bestämt sa han det och jag begick mitt första misstag när jag trodde att min medgörlighet skulle göra honom mjuk. Jag sa; Fine, två avsnitt – men då gäller det att du går bums i säng efteråt och inga trix och inget fix, kompis. Okej? Så sa jag och han svarade; Visst, pappa!

Det är lustigt; jag litar på mitt barn. Villkorslöst och varje gång litar jag på honom därför jag anser att man ska göra det med alla människor, stora som små – lita på. Och om det visar sig att man inte kan det, vilket det ju gör ibland. Då blir jag förbannad och ryter. Med vissa människor ger jag upp. Med Allan ger jag aldrig upp. Jag vill alltid utgå ifrån att han talar sanning. Jag vill att det är så man ska tänka. Men han talar inte alltid sanning. Som då. När han lovar att inte trixa och fixa men sätter igång redan i eftertexterna. Ska bara, säger han upprepade gånger och drar sig undan.
Ska bara tejpa upp en lapp först.
En lapp? Vadå för lapp?, undrar jag häpet
En lapp som jag har här borta bara.
Och så börjar vi leta efter en lapp som han har där borta bara - fast den inte verkar existera och jag dras med en stund innan jag inser att jag är duperad. Fan, nej kom nu! Inget trix sa vi ju!
Men det fortsätter in i badrummet; Fel tandborste, fel tandkräm, inte kissnödig, kissnödig och oj, nattskjortan råkade hamna åt fel håll och när han till sist står på sig i att han ska sova med Millas lilla bäbisblöja istället sin egen - då blir jag riktigt uppgiven och sjunker ner på toalettstolen. Jag håller band på min ilska och frågar sansat, men rakt ut, vad fan han är ute efter.
Vad är du ute efter, Allan?, säger jag alltså. Du är så stor nu att du vet åt vilket håll detta barkar och nu undrar jag vad du tänker? Ska jag bli arg? Förbannad? Vill du att jag ska jag drämma näven i bordet och börja skrika? Eller gråta? Jag vet inte. Vad är ditt mål? Vad tänker du? Vad vill du att jag ska göra?
Allan svarar lika snabbt och fyndigt som om han tilldelats repliken i ett manus.
Ha tålamod, säger han och kastar blöjan över axeln.

Det är lustigt. Punkt. För det är ju jävligt kul sagt och jag började skratta och Lisa föll in. Och den där dåliga stämningen som rådde rann av oss och det tog ytterliga oändligheter innan han slutligen somnade. Men jag kom ändå ut och kunde berätta denna historia för mina smått berusade vänner som ju genast förlät min försening för den skapade god stämning, en härlig kväll, hopp till livet, detta inlägg och nu jävlar är jag igång igen…

Det blir nog en spännande höst trots allt.

Psst. Glöm inte rösta på Pappa Kalles elskåp!

Läs även andra bloggares åsikter om semester, tillbaka i stan, trots, frustration, barn, tålamod, lustigheter
Intressant.se

London Calling

2010-06-28T12:44:00.002+02:00

Varför är det så? Varför är det så att när jag ligger ensam i en säng för första gången på många år, utan barn, men värsta chansen till värsta sömnen - då kan jag inte sova. Varför är det så? Varför ligger jag och förbannar mig själv; Men somna då din idiot? Det är ju detta du har drömt om i tre och ett halvt år. Sov bara. Men jag somnar inte bara. Jag bara tänker att jag borde somna men jag gör det inte. Varför händer detta nu, när jag ligger på ett femstjärnigt hotellrum - med övertreniga detaljer så som tavlan i guldram som är fastsatt i taket ovanför min säng - jag ligger på rygg och stirrar på tavlan. Jag sover inte. Varför. Och klockan är tre. Här i London. Varför sover jag inte? Allt är betalt. Jag bara bor. Och filmar på dagarna. Men inte nu. Nu ska jag sova. Bara. Men jag sover inte. Jag bara ligger och stirrar på ett landskap målat i olja. Varför är det så?

Därför att jag inte hör Allans lätta snarkningar? Därför att Milla inte bökar bredvid mig? Därför att Lisa saknas mig? Kan det vara så? Att man är så invand i att störas i sin sömn, att få sparkar i ansiktet av små barnfötter och känna dåsiga fjärtar under små täcken med Dunderklumpen på och höra plötsliga utrop i mardrömmar och få osammanhängande sömndruckna förklarigar och tröstlös gråt och upp och röra välling och vandra med en trasslig mage och allt de där som ju är min vardag. Min natt. Jag kan väl inte sakna det varma sovrummet och bira bira bira-brölen från Götgatan? Här hörs bara ACns svalkande brummande. Och det stör.

Men kom igen nu? Rummet har en tavla i taket. Och ett badkar på lejonfötter. Sov. Imorgon blir det nog bättre. Jag har fem nätter kvar. Fem nätter att somna på. Det måste gå för såna här chanser växer inte på träd. Vilket sjukt jävla jobb man har. Egentligen.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, hotell, inspelning, sömnproblem, lyx
Intressant.se

En tyst minut

2010-06-14T21:42:00.003+02:00

Vi låg äntligen i sängen. Efter en afton så överjävlig att den inte vill beskrivas låg vi där - och han vände sig mot mig med dimmig blick, gäspade stort och sa ännu en gång; Jag är inte trött...
Och jag tryckte ner irritationen och sa så vänligt jag bara kunde att: Jag vet. Vi blundar båda två, och räknar så långt vi bara kan tyst för oss själva i huvudet. Så sa jag och blundade. Jag tror han blundade också. Han blev tyst i alla fall. Och stilla. Jag räknade sakta men efter ett tag tröttnade jag. Tankarna for andra vägar. Tankarna tänkte sig till min lille envisa kamrat precis bredvid. Tankarna tänkte att det är fascinerande att han orkar stå på sig när han är så trött. Tankarna klappade mig på axeln och sa att bra där, sa dom; Bra där, Pappa Kalle, att ilskan inte släppte till - att du inte rann över. För det har varit mycket bråk på sistone och det är inte så konstigt att tålamodet tryter men dessvärre så får det inte göra det. Det är din uppgift som pappa. Att ha tålamod.
Jag log åt tankarna. Jo det hade gått väl trots allt. Det faktum att jag inte hade låtit mig provoceras hade lett till sådana utbrott att jag blev orolig för pojkens hals, som han skrek, men det är dags att förändra och jag tror detta var en bra start. Jag kikade snabbt med ena ögat på Allan. Jo, han blundade - men han sov inte. Det hörde jag. Jag tänkte vidare. Tänkte på Bloggen, tänkte på att jag inte skrivit på mycket länge trots att jag har haft en hel del fina uppslag. Tänkte att jag inte haft tid. Tänkte att jag har haft tid med annat. Tänkte att det är ojuste mot alla läsare att plötsligt bara tystna. Tankarna tyckte jag borde ta en bloggsemester - stressa ner, sluta ha dåligt samvete för att jag inte levererar. Tankarna tyckte att jag skulle stänga bloggen för sommaren och när jag ändå höll på kunde hålla mig från Twitter och Facebook också för det är inte hälsosamt som jag håller på. Och dumpa iPhonen, tyckte tankarna. Den kommer ge dig en hjärtattack. Sluta bry dig om vad folk tycker eller inte tycker. Sluta jaga beröm och uppskattning och sluta försök tyda koder och läsa mellan rader och framför allt sluta sakna det du inte gör. Istället: gör det, för som det är nu mår du fan inget bra av. Du är istället snudd på cynisk och full av avund och det klär dig inte. Så sa tankarna till mig och jag tyckte nog dom var lite väl hårda trots att jag visste att dom till viss del hade rätt. Okej, sa jag till tankarna, Jag pausar bloggen tills slutet av Augusti. Kan hända dyker det upp några inlägg under sommaren men då är de skrivna av kärlek och inget annat. Jag låter bli Twitter och Facebook och lever i nuet med de omkring mig. Men iPhonen får ni inte. Så är det...
Pappa, avbröt Allan från sin sida av sängen. Jag slog förvånat upp ögonen.
Ja, sa jag. Vad är det?
Jag kan inte räkna längre... Får jag somna nu?
Ja, Allan, sa jag försiktigt. Det går bra.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, bloggar, facebook, twitter, stress
Intressant.se

Sagan om den förtrollade flöjten

2010-06-04T11:08:00.011+02:00

Jag fick detta lilla häfte i handen vid en släktmiddag. Skrivet av mig som femåring och troligtvis med hjälp av min biologiska mamma. Hon dog sen - jag tror det var strax därefter. Eller var hon redan död och någon annan hjälpte mig med skrivandet? Det är märkligt att jag inte säkert vet hennes dödsdatum. Jag tror jag var fem. Jag tror det var på sommaren. Men jag kan faktiskt inte säga säkert. Och jag har fått det förklarat för mig även i vuxen ålder men det fastnar liksom inte. Jag tror knappast att det har något att göra med ett bristande intresse, att jag inte bryr mig - att jag inte känner - för jag är en väldigt kännande person. Men kanske är det just det - att när en känslosam femåring förlorar sin mamma så blir det en kortslutning - en avskärmning från det onda - en spärr som sitter kvar än idag? Som gör att jag undermedvetet inte kan ta in?
Jag känner mig aldrig sorgsen över det som hände. Säkert då, men inte idag. Inte vad jag själv förstår i alla fall. Jag var så ung och jag minns henne knappt - det som är kvar är fragmentariska bilder; glassbåtar i soffan, ett träd på gården som över en natt sprungit ut i grönska, en cirkusakt i sängen, ett korsord som löstes fel, en film med indianer jag inte fick se, en vävstol i vardagsrummet, en kväll då jag fuskade med tandborstningen. Dessa minnen är mina egna för ingen var med förutom vi. Jag och Sylvia. Ingen kan ha återberättat dom. Ingen kan ha skapat dom åt mig.
Jag minns inte när vi skrev denna bok. Om det nu var vi som skrev den. Jag vet inte om hon visste då att hon hade cancer men det tror jag inte. Det gick väldigt fort alltihop. Ändå tycker jag det är något som känns i denna märkliga text. En klarhet, en visshet. Men det kan ju vara helt fel.

En del formuleringar förundrar mig. Fascinerar mig. Jag undrar om min skrivhjälp la till lite av sina egna värderingar och formuleringar i texten.

Som på sidan 3: Mamma och pappa var i kyrkan och hörde inte rösten för dom hörde på Bibeln. Den där sagan alltså.

Eller är det mina ord? Har denne helt onyanserat bara skrivit vad jag sagt? Vad jag tänkt? Det kan mycket väl vara så för jag känner igen mina egna tankar och ordval. Känner igen det i Allan som är där och snuddar vid det hela tiden och sådan son sådan far... eller hur säger man?

Sagan om den förtrollade flöjten måste ju anses som ett förstlingsverk. En stark debut. Med näst intill poesiliknande meningsbyggnader. Som: Ost O det bästa hon visste var och hennes storebror var död. En mening lika obegriplig och storslagen som hela William Burroughs "Den nakna lunchen". Fast utan heroinet då. Får man väl hoppas.

Det var en gång en mamma och en pappa. Mamman hette Frida. Pappan hette Peter. Och flickebarnet som de hade hette Camilla.

Ost o de bästa hon visste var och hennes storebror var död.

Och en gång när de var på kyrkogården, vid graven där flickans storebror låg, så hörde Camilla nån som sa; "Hej Camilla", från himlen och sa; "Jag är hos Gud och här hos Gud är jag en ängel" Flickan hörde genast att det var storebrors röst. Mamma och pappa var i kyrkan och hörde inte rösten för dom hörde på Bibeln. Den där sagan alltså.

Men just när hon skulle lukta på blomman så kom pappan och mamman ut från kyrkan och sade att nu ska vi gå hem. Då sade flickan att hon ville bara lukta på blomman Sen ska vi gå hem. Då sa mamman att vi ska ta hemma med. Då sa Camilla att jag vill lukta på blomman först och sen ska vi gå hem och äta.

Men direkt när hon hade ätit klart så hitta hon en flöjt på golvet. Hon var nyfiken på hur den lät, på melodin och direkt när hon började blåsa i den så blev hennes ben så långa. Hon förstod att det var en trollflöjt. Och när hon blåste i den så blev fötterna så små.

Och när hon blåste en gång till i flöjten så fick hon inga armar. SLUT.

Ja, så kan det gå...
Jag är inte religiös, har inte hört några röster från himlen och äger inga magiska flöjter med amputerande egenskaper men man får ju ändå hoppas att hon är en ängel hos gud - mamma Sylvia. Det är hon säkert.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, teckningar, cancer, mammor, död, fantasi
Intressant.se

Funderingar kring popcorn

2010-06-02T09:04:00.004+02:00

Det rasslar när jag häller upp popcornen i pannan och jag undrar vad för något geni som kom på att om man torkar majs och sen värmer upp dom i fett så exploderar dom till små puffkuddar och går att äta till film. Men sen tänker jag vidare att det nog inte var en medveten, enträgen handling utan snarare något som bara blev. Av en händelse. Ett gäng fisiga cowboys vid en lägereld. Bill, Hank och Ed. Och en läderpåse som hängt med i Bills packning sedan de passerade Mississsippideltat. Där fick han påsen av en fyllig hora, och den var full av majs. Men inte vilken majs som helst, Det var The best god damn corn south of Dekoda, sa hon som hette Flores. Sen sa hon att; You come back here one day and get me out of this shithole, Big Bill. You´ll be back when you're out of corn, cowboy. Men Bill hade inte rört majsen. Han gillade inte majs alls faktiskt och speciellt inte nu när den var torr och tråkig. Den hade glömts bort i sin lilla läderpung som nu låg farligt nära lägerelden. Bill, Hank och Ed la sig till rätta med sina huvuden lutade mot sina sadeldon och sköt ner sina stora hattar över ögonen och önskade varandra en god natt. Himlen ovan dem var stjärnklar och häpnadsväckande, på gränsen till skrämmande. Men inte för dessa tre herrar - de hade sett det mesta. Inget förvånade dom. Inget kunde skrämma dom. Men så. Pop popopopop pop pop popopopopopopopopop. Bill satte sig hastigt upp och fick upp sin revolver. Han drog snabbast av de tre. The indians are coming! Så skrek han och började skjuta in i mörkret. Hank och Ed var snabbt med i eldstriden och kort därefter hade dom skjutit ihjäl varandra. Så där låg de tre döda cowboysarna i öknen bredvid en läderpung med poppat majs. Så det kan bli. Popcornen förblev oupptäckta i ytterligare tre år. Oupptäckta tills tre andra cowboys satt vid en annan lägereld och...
Ja, så var det säkert.

Det är sånt jag klurar på when I'm popping the corn. Så nu vet vi det om varandra.

Läs även andra bloggares åsikter om cowboys, popcorn, lägereldar Intressant.se

Funderingar kring kaffe

2010-06-01T09:04:00.001+02:00

Jag stod i stånd att brygga mig en riktigt god kopp och medan jag räknade kaffemåtten så började jag tänka. Herregud, tänkte jag. Vilken grej kaffe är egentligen. Vad var det för ett geni som kom på det här. Säkert nån slags indian, tänkte jag vidare, som traskade runt i djungeln och så gick indianen på en buske med kaffebönor. Typ i en gudomligt belyst glänta. Och indianen stoppade en böna i munnen, tuggade och spottade ut. Fy fan, skrek indianen kanske på något uråldrigt språk, Det var det värsta skit jag någonsin smakat!
Men det är ju här man måste ge vår indian cred för den gav liksom inte upp där vi andra skulle gjort det. Nej, vår indian stoppade sitt höftskynke fullt av bönor och gick hem och satte en kittel med vatten över öppna elden. Och så la indianen några bönor i vattnet och samlade sina indianpolare till dryckesprovning. Fy fan, skrek kanske vårt lilla indiangäng då - i kör. Fy sjutton vad blaskigt, tyckte dom på sitt uråldriga språk och så gick dom hem till sina tält och surade allihopa.
Men inte vår indian inte. Nej, vår indian gick kanske upp på Höga Berget och där satte han sig och tänkte i tre nätter och tre dagar och sen gick han raka vägen hem till sin lilla bönhög som legat och torkat i solen och slog sönder hela skiten med ett par stenar. Och indianpolarna, dom såg på den galna indianen och sa att; Nu har Vita Fjädern tappat det. Vita Fjädern har inte längre alla mackor i picknickkorgen! Men det hade han. Vita Fjädern hade alla mackor i picknickkorgen och han var så övertygad om att han var något stort på spåren att han bjöd in indianpolarna på en andra sittning. Det är vågat.
Denna gång hade den svarta brygden både färg och smak men den var väldigt grumlig och grötig. Fy fan, sa indianpolarna kanske. Lägg ner nu!
Ja, här hade väl även den envisaste av misslyckade uppfinnare lagt idéerna på hyllan och tänkt att nu har jag provat både en och två och till och med tre gånger och det har inte blivit bra. Alls. Jag kanske inte är en barista trots allt, borde man ju konstatera. Men så tänkte inte Vita Fjädern. Herregud vilken människa! Han uppfann kaffefiltret och så gav han kaffe till mänskligheten och det är ju helt enastående, tänkte jag och tog en klunk av kaffet som puttrat och droppat sin väg genom bryggaren. Det var lite starkt måste jag medge. Väldigt starkt. Kanske hade min tankekedja fått mig att tappa räkningen? Kanske fick inte det här inlägget den vitsiga knorr jag hoppats på? Kanske är jag alldeles för lat för att skriva om det?

Läs även andra bloggares åsikter om kaffe, indianer, uppfinningar
Intressant.se

Den omtänksamma pappan

2010-05-31T09:15:00.007+02:00

Omtänksam man till sin älskade, tillfälligt utmattade kvinna.

- Men Lisa, gå och lägg dig i en halvtimma och ta igen dig för guds skull, medan Milla sover. Jag fixar käk till Allan nu så käkar vi två sen. Inga problem.
- Åhh... får jag? Sova? Men vi har ingen mat hemma!
- Jag rör ihop nåt. En gryta. Kanske kan jag baka lite bröd - sov bara.
- Okej... är du sä...
- Men gör det bara!

Omtänksam pappa till sin älskade, tillfälligt utmattade son.

- Hej Allan. Tittar du på teve?
- Mmm... Var är mamma?
- Hon sover lite. Är du hungrig?
- Jaaa, jag är jättehungrig!
- Bra, vill du äta framför teven?
- Jaaaaa!
- Bra! Vill du ha pizzan som blev kvar från igår?
- Jaaaa...
- Vill du ha den kall?
- Jaaa, jag älskar den kall.
- Och jag älskar att du älskar den kall, Allan.

Och så kröp den omtänksamma pappan ner hos den trötta mamman och hon frågade sömnigt att; Skulle inte du laga mat till Allan? Och pappan svarade att han redan gjort det och sen slöt han ögonen och slumrade in han med för den omtänksamma pappan var också den utmattade pappan. Och så vilade de två en liten stund tills den kalla pizzan var uppäten och barnteven var slut och kvällen tog fart igen. För det gör den alltid. Tar fart. Igen.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, kall pizza, enkla middagar, falsk omtänksamhet
Intressant.se

Till er som undrar...

2010-05-28T01:30:00.006+02:00

Och till er som undrar vad tusan jag gör om dagarna när jag inte skriver på denna blogg eller hänger med Allan och Milla. Ja, och Lisa förstås - för vi två ägnar mycket tid ihop. Det tycker jag förresten är så jävla fint - jag och Lisa - för vi är de bästa av vänner och att spendera tid med henne är så lyckobringande. Vi kan vara dagar och veckor och bara hänga och dricka elvakaffe och det blir liksom aldrig tråkigt. Jag tror banne mig att det är riktig kärlek det - när man inte tröttnar på umgänget, när man längtar till de där stunderna, när det inte är hon och han utan vi. När det inte finns någon kärring eller gubbe eller regering eller diktator eller vad fan man har hört för dumheter genom livet - utan det finns bara ett stort synkroniserat samspel som fungerar. En förståelse. En nyfikenhet och en lyhördhet.
Ni förstår att min Lisa hon är fantastisk. Det blir mer och mer tydligt för varje minut vi ägnar varandra. Lycka är...

Jag älskar dig, Lisa, skrev jag nu och grattis på mors dag - på söndag - för du är också en lysande sån. En mamma.

Men det var ju inte alls det jag skulle berätta. Jag skulle ju förklara vad jag gjorde av mina dagar. Tja. Idag, till exempel, gjorde jag det här:

Mer av och om detta projekt finns att läsa om här.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, kärlek, angelcarmback, jobb
Intressant.se

Som på nålar

2010-05-27T21:11:00.002+02:00

Avlägset hörs han komma. Rösten. Ropen. Pappa. Paaaapaaaa. En dörr öppnas. Stegen. Han kommer närmre. Och närmre. Drar mig tillbaka. Jag stålsätter mig och det sticker till. Aj. Dörren öppnas och jag hör hur han stannar till förvånat.

- Men pappa! Vad gör du?!
- Jag ligger på en spikmatta...
- Varför då?!
- Därför jag försöker hitta ett inre lugn.
- Hittar du det då?
Jag öppnar sakta ögonen och ser hans tvivlande ansikte och hur han känner försiktigt på en piggarna.
- Nej, svarar jag torrt.
- Kan du inte komma och bygga Lego istället då?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, spikmattor, lego
Intressant.se

Varför då?

2010-05-25T11:17:00.003+02:00

Nu är han igång. På riktigt. Hans kunskapsbrunn är törstig och bottenlös. Frågorna haglar. Varför? Varför? VARFÖR??
Precis som en riktig treåring ska göra frågar Allan om allt och som den tålmodiga pappa jag är (?)(Ibland!) så svarar jag sanningsenligt.
Som när vi satt på Medborgarplatsen igår och Allan pekade mot en känd hamburgerkedjas entré.

- Varför har hamburgaren så stor flagga?
- För att dom vill synas.
- Vad betyder synas?
- Att man syns. Att alla ser en. Att nåt är så stort, som flaggan där, att man bara inte kan låta bli att titta på den fast man kanske inte ens vill.
Tankepaus. Och sen:
- Varför vill dom synas då?
- För att dom vill sälja. För att när du ser den där stora flaggan så kommer du kanske på att du är lite hungrig, fast du kanske bara är just lite, lite hungrig,men du tänker att det är lika bra att få det överstökat och så går du in och handlar något. Och då får dom ju pengar. Och det är ju bra att ha pengar.
- Varför är det bra att ha pengar?
- Oj, för att nästan allting kostar. Har man inga inga pengar alls så är det svårt att leva. Då kan man inte köpa mat och kläder och sånt. Man har liksom massa utgifter...
- Vad är utgifter?
- Jo, men det är liksom hyra och telefon och internet och så. Och sen har ju folk bilar och landställen och banklån också.
- Varför har folk det?
- Ja, du? För att man vill ha det. Bil och land. Jag vet inte, Allan. Vi vill ju också ha ett landställe, eller hur?
- Varför har vi inte det?
- För att jag sitter här i solen och äter glass på Medborgarplatsen med dig istället för att jobba. För att jag tycker det är så jävla mysigt att hänga med dig - och för att det tar emot att göra något annat än just detta en sån här fantastiskt dag. Och för att jag är en drömmare, Allan. För att jag väljer att leva som jag gör och jobba med det jag gör och för att jag har alla dom här dumma projekten igång som jag hoppas på och som jag vill ska göra att jag kan fortsätta leva så här tokigt. Men på sätt och vis är det också en undanflykt för att jag egentligen är rädd - livrädd - för att göra något annat än det jag gjort hittills i mitt liv. För att jag tror att mitt så kallade handikapp skulle stå i vägen och döma ut mig, kanske? Eller för att jag tror att jag inte kan. Rädslan suger, min vän. Och min rädsla går ju på sätt och vis ut över dig då vi ju inte har lika mycket pengar som alla andra. Men å andra sidan har ju jag varit hemma med dig väldigt mycket och vi har haft så himla mycket skoj ihop du och jag, tycker du inte?
- Jo...
- Så pengar är inte alls. Det är väldigt bra att ha, men inte allt. Bara man går runt, har hälsan och kärleken - och allt det där har ju vi - då är livet fantastiskt även utan ett vackert hus på landet...
- Jag vill bo på landet.
- Åh, jag med.... så jävla mycket att det svider i hela min själ.
- Varför bor vi inte på landet?
- Men jag förklarade ju just... Men vi kommer bo på landet, Allan. Snart gör vi det. Drömmar slår in. Projekten kommer blomstra. Snart drar vi ifrån den här skiten. Snart flyttar vi.
- Varför måste vi flytta?
- Men...
- Jag vill inte flytta...
- Allan, vi ska ju inte flytta nu. Det är en dröm som förhoppningsvis...
Fuck. Underläppen darrar. Det är på väg att brista. Jag vet att han tror att man i en flytt måste lämna alla saker kvar till den som flyttar in. Att Allan, när vi drömmande tittat på lägenheter eller hus på nätet alltid ratar med argumentet; Jag vill inte bo där, där finns inga leksaker på bilderna. Förklaringarna om att vi kommer ta med alla leksaker när vi flyttar - om i flyttar - tycks aldrig fastna riktigt. Så jag gick rakt på en mina och jag laddar med någon slags undanmanöver. Vad som helst. Men så plötsligt vänder han blicken mot himlen och släpper sina sorgsna föreställningar i förmån för teknikens underbara värld. Ja, se barn.
- Titta, Pappa. Vilket fint flygplan?
- Ja, titta.
- Varför flyger planen så högt, pappa?
- Öh, ja, det är för att... Kanske att dom låter så mycket så att... Eller så... jo, men jorden är ju rund och då kanske avståndet... nä.... Men jag tror det har med lufttryck kanske - eller lufttäthet... att det är tunnare luft långt upp... eller kanske avgaserna - att det liksom... eller? Jag vet inte riktigt, Allan.

Vet ni?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, frågvishet, varför, drömmar, ekonomi, livsstilar
Intressant.se

Allan & Milla

2010-05-21T09:43:00.001+02:00

Jag är välsignad med två barn som tycks älska varandra. Där andra föräldrar pratar om avundsjuka, skamliga förslag och smärre mordförsök kan jag inte hålla med. Allan har vid ett par tillfällen gjort henne illa - men då för att han kramat henne för intensivt. Han säger hela tiden; Åh, vad du är söt, Milla och Jag älskar Milla. Han vill bära, hålla och flytta på. Han kan ägna längre stunder åt att ligga och bara titta på henne och när hon är ledsen är han bekymrad och försöker göra henne glad. Hämtar något för henne att pyssla med eller pratar fint till henne. Och oftast så funkar det. Han tycks vara den bästa medicinen, alla kategorier för när Allan dyker upp i Millas blickfång spricker hon alltjämt upp i ett strålande leende.

Det som gör mig förvånad är att Allan tycks förstå varför, och helt acceptera att hon tar plats. Han är för det mesta tålmodig och förstående när hon måste tröstas eller när hennes gråt tar över och gör att en lek måste avbrytas. Han kan till och med göra avkall på sina egna behov på eget initiativ. Som häromkvällen, när han hade en åtråvärd mammakväll och låg med Lisa för att somna. Och utanför gick det inte lika mysigt till. Milla grät och grät i min famn och jag förmådde inte trösta henne. Då vände sig Allan till Lisa och sa; Mamma kan inte du gå ut och amma Milla så kan Pappa läsa bok för mig istället? Det är fint på någotvis. Att ge mammakvällen, som brukar vara helig, till sin syster.

Men det är klart; det finns tillfällen när också Allan tröttnar. Han kan ligga i soffan och försöka se på teve när Milla kanske gråter och då skriker han till oss med en oslagbar stämma; PAPPA, JAG HÖÖÖÖÖÖR INTE! Han gör det till mitt ansvar att få tyst på mistluren och anklagar aldrig henne. En annan gång kan han höja volymen till max för att höra igenom hennes gråt. Och här om morgonen kom jag på honom sittandes bredvid en gråtande syster precis när han slänger ur sig den fantastiska repliken; Okej Milla, du får femtiotusen om du slutar gråta.

Det är sann syskonkärlek det.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, syskon, syskonkärlek, mutor
Intressant.se

Reklamavbrott

2010-05-20T09:48:00.001+02:00

Jag säger a automatik nej till alla erbjudanden om att göra reklam på bloggen. Det är mest barnklädesfirmor på nätet som hör av sig och vill att jag ska starta upp en tävling och så bjuder dom på något menlöst till pris om jag länkar. Jag säger nej för jag ser inte vad jag själv får ut av det - annat än en förlorad värdighet. Jag vill liksom skänka er sköna ord och spännande meningar utan att det plötsligt dyker upp en länk till något företag. Faktum är att jag inte är mycket för reklam överhuvudtaget. Jag är starkt besluten på att flytta ut på landet - till skogen - för att slippa att hela tiden bli påprackad saker så fort man öppnar dörren. Ironiskt nog jobbar jag med reklamfilm. Det är min dubbelmoral. Det är det som gör mig till människa.
För några veckor sedan satt jag just på en reklamfilmsinspelning - och bredvid mig satt regissören (som också är en känd artist) och jag hade fått en hang up på en av hans låtar. Den bara pågick i mitt huvud utan möjlighet att stänga av eller sätta på paus. Så fort jag slutade tänka på att jag absolut inte fick sjunga den högt så gjorde jag det; I just wanna be... Och sen hörde jag mig själv och förstod att jag sjöng ut och inte in i mitt huvud. Jag förbannade mig själv och bet mig i tungan. Inte sjunga, Kalle, du får för i helvete inte sjunga, tänkte jag och sjöng högt och i ton; I just wanna be, the one you... TYST!

Ja, det var i alla fall då mailet kom. När jag satt där och försökte hålla käften plingade det till i datorn och det kom ett erbjudande från www.oiidesign.se. Skillnaden var att erbjudandet faktiskt innehöll något till mig. Och att Oiidesign faktiskt säljer väldigt snygga kläder som inte är blå pojk- och rosa tjejkläder utan bara barnkläder. Och sånt gillar jag. Och sen har Oii ett stort ekologiskt sortiment, vilket jag finner viktigt, och även där så ser kläderna väldigt bra ut. Så brukar det inte vara, tänkte jag nöjt, tappade fokus och sjöng; I just wanna be - your number... men så TYST!

Så nu har jag lite ångestkval här. Om jag upprätthåller vad den fantastiska barnklädessaijten OiiDesign ber mig göra så får jag rabatter. Men jag går emot det jag tidigare bestämt att min blogg alltid ska vara; fri från reklam.

OiiDesign.

Å andra sidan har jag bloggat länge nu utan att jag tjänat ett ruttet korvöre på det. Bara givit och givit och givit. Borde man inte få någon slags belöning då? Och jag är faktiskt rätt fattig ska ni veta. Men stark och stolt i mina värderingar. Men då kontrar OiiDesign med att påstå att 95% av alla som handlar där är mammor och så skevt kan det ju inte vara tycker man ju. Och då har OiiDesign en pappakampanj så alla pappor som handlar där får 10% rabatt. Det är ju sjukt bra - för då kan alla ni mammor som läser det här be era snubbar handla istället för er så blir det billigt.

Nej, Jag vet faktiskt inte. Det är för svårt för mig det här. Jag tycker att ni - mina kära läsare - får avgöra om jag ska haka på det har eller inte. Det är ju ändå ni som får kämpa er igenom alla länkarna och budskapen. Och ha då i åtanke att det är snygga kläder det handlar om. Ha också i åtanke att det denna gång är bara jag som får något och inte ni - mer än massa länkar till fin fina grejer då. Banna mig gärna också om ni tycker jag är dum som tackar nej till giftbags som ju faktiskt är till er. Men tro mig; det är bara skit. Inte alls som Oii. Och pappor; passa på att handla nu - pappakampanjen håller på maj ut.

Och inte nog med det... om ni beställer inom...nej. Nog får vara nog. I just wanna be, your no 1 swartskalle! (Grym låt ju!) Tyst, nu räcker det!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, kläder, oiidesign, reklam
Intressant.se

Nisses hål

2010-05-19T11:18:00.000+02:00

Hur låter kossan?
Muu!
Hur låter hästen?
Oiiiiaahaha!
Hur låter grisen?
Nöff nöff!
Bra, Allan! Så sa vi till honom när han var ett år. Hur låter fåret?
Bäää!
Hur låter bilen?
Brum brum!
Hur låter katten?
KRSHHCHSAASHZZCHS!

Men, Allan? Så låter väl inte katten? Hur låter katten?
SCHZAAASHHFRÄÄSHC!!

Nu hör det till saken att hemma hos Farmor och Farfar bor Nils. Eller Nisse Baghera som han faktiskt heter och som det står i hans kattpass. Kattpass ja, för Nisse har rest till Sverige, invandrat. Han är egentligen spanjor och kom till mig, till min egna ingång till vårt hus på solkusten, för typ arton år sedan. Som en hungrig liten vildkattunge med halv svans, kom han - troligtvis klämd i en dörr sa dom som kunde. Och farmor (som hon ju heter numera, min mamma) - hon kunde inte stänga ute detta lilla charmtroll. Han flyttade in och numera bor den otämjda latinon i en våning i Vasastan. Jodå, fint ska det va. Och han går med sin lilla svansstump högt buren mot himlen som den Andalusiska machokatt han är (Glöm aldrig ditt ursprung, Kalle, sa han till mig en gång). Men så kom Allan. Och farmor pratade snällt med fler än Nisse.

Allan var till en början lite försiktig runt den svarta katten. Han höll sig på avstånd och spanade. Som han gjorde i de flesta situationer som bäbis - eller vad man nu ska kalla en ettåring. Men sen vågade han sig närmre och närmre och Nisse var väl inte helt ovän med den lilla nykomlingen heller. Jag tyckte han fixade det galant. Blev det för mycket vände Nisse bara bakdelen till, sköt upp stumpen - eller handtaget som vi säger om hans svans - stolt i luften som för att lämna platsen med värdighet. Sen gick han därifrån. Men Allan hade vid denna tidpunkt inte hundra koll på värdigheten. Och ett rövhål på en katt kan vara ack så lockande. Det sitter där, som en illröd punkt, ett bullseye i allt det svarta. Naket. Blottat. Mjukt. Inbjudande. Så jag förstår hur Allan tänkte när han lyfte sin lilla hand, sköt ut sitt lilla finger och tryckte in det...

Hur låter katten?
SCHZAAASHHFRÄÄSHC!!!

Jag förstår Nisses reaktion också. Jag menar tänk er själva att er största rival helt plötsligt och utan förklaring skulle köra upp sitt pekfinger i rumpan på er. Man skulle bli förbannad. Förnärmad. Fräsa till, absolut?! Vad fan gör du, liksom. Nä, jag tycker Nisse tog det bra. Som man borde lösa alla konflikter. Han förlät modigt och de blev de bästa av vänner. Allan kallade honom senare och under lång tid för Nissen i bestämd form. Det korrekta tilltalsnamnet; Nisse, har tagits i buk under det senaste året. Och nu vet Allan även vad man borde svara när man får frågan; Hur låter katten? Mjaui. Men det satt långt inne.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, katter, Nisse, fingrar, rövhål
Intressant.se

STHLM-GBG - the awful truth

2010-05-18T21:14:00.003+02:00

Sanningen var annorlunda min fan på väggen.

Efter en timmas tågresa hoppar Allan upp i mitt knä och jag öppnar locket till min dator. Vi ska se på film. Två timmar kvar. Hittills har allt gått bra, tänker jag som för att peppa mig själv. Milla har somnat i sin vagn utan ett ljud. Lisa har gått några säten bort för att sova lite - fattar ni vad jag skriver? Sova? Så jävla bra gick allting denna morgon. Som på räls. Och då hör jag ett gurgelljud från den lilla glada pojken i mitt knä. Jag ser ner och upptäcker att han inte ser glad ut längre. Han ser sjuk ut. Han håller sin hand över munnen och lutar slött hakan mot bordskanten.

Så här i efterhand känns frågan dum. Det känns dumt att jag frågar hur han mår för det är ju uppenbart. Det är självklart vad som håller på att hända. Men det är som om jag inte är förmögen att tro på det. Att tro att det kan gå så dåligt. Att tro att vi, min familj, kan utsättas för mer nu. Det är som i en dålig komedi - när man efter ett tag skakar misstroget på huvudet och tänker; Nä du, det var kul först men nu har manusförfattarna gått till överdrift här. Det blir otrovärdigt för sån här otur kan man bara inte ha.
Och jag tänker på det förra försöket - när vi hade kryssat och hållt på i almanackan. Och resdagen var upphöjd i klass med julafton av Allan. Den gången började han spy natten innan och höll på tills gryningen och jag uppfattade en kolsvart, men tydlig komiskt timing. Allan såg inte den. Han var så ledsen att vi inte kom iväg och vi tröstade och sa att det gör inget; Vi gör ett nytt försök snart.
Då ska jag inte kräkas, lovade Allan och jag minns att jag skojade och sa att det var bäst att han höll det löftet. För jag trodde ju aldrig...

Och nu sitter han alltså här. På tåget. I mitt knä. På ett tygbeklätt säte. På ett tåggolv med en heltäckningsmatta. Med hakan lutad mot ett bord med en dator på. Med en krampaktig hand över sin mun. I en vagn med folk som ska resa två timmar till - precis som vi. Och dammen spricker och kräkset sprutar.

Jag blir så förvånad att jag bara sitter kvar och känner hur jag och allt runt mig blir besörjat (nytt ord?) Sen kommer jag till sans och skjuter bort datorn från den värsta flodvågen. Sen ser jag mig om. Ser hur alla inte låtsas om. För de måste höra, om de inte är döva. Och nog känner de lukten, om de inte är döda. Ändå fortsätter alla med sitt som om inget hänt. Oj då, säger jag till Allan. Hur mår du?
Bra, svarar han med bristande trovärdighet.
Vad hände?
Jag kräktes.
Jo, tack. Nu ska vi se... Lisa LISA! LIIISAAA!!!
Jag känner en viss panik samlas. Det rinner om mig. Om bordet. Om sätet. Rinner in i DVD-facket till datorn. Rinner ner i heltäckningsmattan. Varför har man heltäckande mattor på tåg? Det är ju fullkomligt idiotiskt.
LIIISSSA!
Hon sover. Hur kan hon sova, tänker jag. När vi reser med två barn- hur kan hon bara.... Jag ber Allan att stå helt still och springer genom gången för att väcka henne, den sovande mamman. Åjo, visst tittar dom. Medpassagerarna. Dom vet.

Jag förvånas av Lisa som i ett yrvaket tillstånd hugger in och styr upp som värsta The Wolfe; Ni två in på toa, klä av er och byt om - tvätta så gott det går. Jag fixar här. Gå nu!
En tågpersonal passerar. Lisa "The Wolf" ler: Ha ha, Ja, här hände det en liten olycka. Åksjuk som tusan vettu!
Tågpersonal; Oj, då. Jaha. Stackars...
Passagerare, precis bredvid, vänder blicken från datorn, ler märkligt och säger; Jaha, vad det det som hände. Jo, jag tyckte det luktade. Sen vänder hon blicken tillbaka till datorn och fortsätter arbeta obekymrat - som regisserad av David Lynch.

Jag förvånas av Allan när han står avklädd inne på den trånga toaletten, på toalettlocket, och säger med sorgsen röst; Pappa, måste vi åka hem till Slussen nu?
Nej, varför skulle vi göra det?, undrar jag.
För att jag kräktes som jag inte fick.

Jag förvånas över att resterande resa fortlöper helt smärtfritt. Att Milla som vaknat av tumultet somnar om av sig själv. Att vi bara sådär flyttar till en annan sätesfyra på motsatt sida av den nästan tomma vagnen. Bort från all stank och allt kladd - för trots att vi städar bra så finns det ju kvar. Jag förvånas över att Allan hämtar sig snabbt och orkar upprepa frasen; Är vi framme snart?, var tredje minut i en och en halv timme. Jag förvånas över allt detta för jag är kvar i ett tillstånd, i en chock, där det är kört. Där jag sitter i en spypöl med ett kräksjukt barn, i en isolerad vagn med halva resan kvar. Men han var inte kräksjuk - bara åksjuk och det är inte så mycket att tjafsa om egentligen.

Men det som förvånar mig allra mest och som jag fortfarande inte förstår är att alla resenärerna runt omkring oss, som låtsades att inte se för att dom inte ville beblanda sig - och det fattar jag att de inte ville - men att de satt kvar på sina platser vid ground zero, bara satt kvar där i stanken och surade på mig och gav mig onda blickar. Hela resan. Trots att nästan hela tåget var tomt. Vi flyttade. Det gillade dom inte... och satt kvar? Är det svensken i oss som menar att; har jag blivit tilldelad den här platsen så... eller nu har jag betalat 18 kronor extra för platsreservation och då... Eller är det den fåniga stoltheten som manar på; Såg jag inte då, så kan jag omöjligt se nu...

Och det är lugnt. Sitt där om ni vill. Men ge fan inte mig onda ögat. Skratta åt eländet eller res er för tusan.

barn, spyor, tåg, x2000, åksjuka
Intressant.se

En Fan på väggen

2010-05-18T09:55:00.001+02:00

Jag sitter just nu på ett tåg. Eller snarare; Jag sitter just nu i mitt vardagsrum - men när ni läser detta sitter jag på ett tåg då inlägget ska schemaläggas och publiceras helt av sig själv. För jag tänker att det inte kommer finnas utrymme för bloggande på tåget som ska ta oss från Stockholm till Göteborg. Jag tänker att det kan gå stökigt till. Att Milla, just när ni läser detta, gråter som en galen - tröstlöst och ursinnigt. Och att jag sitter besvärat och ser mig omkring. Skjuter urskuldande blickar hit och dit för det är ju jobbigt när det sitter ett barn och skriker på ett tåg. Det tycker jag ju även själv; att när man någon gång sjunker ner i ett tågsäte utan att ha några egna barn med sig - och så hör man en stressad förälder bakom sig och en antydan till ett spädbarnsvredesutbrott - då suckar man kanske för tågresan är ju en del av målet. Så tycker jag i alla fall. Men samtidigt så är det ju så att också barn måste förflyttas. Och tåg är ett förbannat bra sätt att förflytta barn på. Så hur störd man än är så kan man inte göra något annat än att höja volymen på vad du nu lyssnar på och hoppas att gråten faller in i rytmen. Gilla läget.
Men nu - i stunden detta betraktas av dina ögon - är det alltså inte jag som störs utan jag som stör. Tycker jag. Antagligen stör jag förresten inte längre för Lisa har nog vid det här laget börjat amma Milla till tystnad.
Men då sätter ju Allan igång - när vi efter tre minuters resa stannar i Flemingsberg hörs hans stämma; Ska vi gå av nu? Är vi framme snart?
Nej, det är tre och en halv timma kvar, Allan? Vill du ha en bulle? Och så startar denna resa som ska ta oss till en efterlängtad och ständigt uppskjuten paus från det normala. En semester. Eller snarare; så kanske det startar. Det vet jag ju förstås inte för jag sitter ju inte på det där tåget än. Jag sitter ju här, i mitt vardagsrum, och målar fan på väggen. Varför gör man såna målningar?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, tågresor, att störa, att bli störd, att måla fan på väggen
Intressant.se

Den där frågan...

2010-05-17T09:06:00.002+02:00

Och så kom den då tillslut; frågan man inte vill ha - som man aldrig vill ha. Och den kom utan förvarning som ett knytnävsslag i magen eller som ett bowlingklot på stortån - mitt på en fullsatt buss på väg hem från Junibacken av alla ställen. Men kan ju tänka sig att Junibacken skulle generera frågor av en art man gärna svarar på. Frågor som; Pappa, varför står Pippis flätor rakt ut? Eller kanske; Pappa, varför kan Karlsson flyga?
Och det är kluriga frågor, minsann - men av någon anledning känns det lätt att fantisera ihop svar kring ihopfantiserade figurer. Frågan som istället kom var hämtad från den karga verkligheten. Den var hård som stål och kall som is och hela bussen frös till och alla blickar vändes obemärkt mot mig. Jag såg dom inte, men jag kände dom i nacken. Tusen ögon och så det avslöjande ljudet från alla andra föräldrar som lutade sig fram och tryckte handflatorna mot sina egna barns öron. Jo, det hörs. Fraset från alla vindjackor (för det var lite blåsigt) och klicket då öronbrosk kläms ihop.
Allan såg upp på mig från sin vagn och blinkade två gånger med ögonen. Jag noterade att han hade blåbärsglass kvar i mungipan. Jag förmådde inte svara. Jag menar; vad fan svarar man? Allan upprepade ihärdigt frågan för han kände kanske inte till den fruktansvärda sanningen. Å andra sidan känns det som om frågan måste uppstått ur något. En sekund av insikt? Ett rykte på dagis? En plötslig klarhet i ordens betydelse?

(konstpauserande mellanslag)

Pappa, hur gör man blodpudding?
Jo, min son. Man tar en gris...

Läs även andra bloggares åsikter om barn, jobbiga frågor, Junibacken, blodpudding
Intressant.se

Skrattet

2010-05-13T13:29:00.006+02:00

Idag är jag lat. Jag kommer snart ta mig ur min bloggsvacka och göra denna blogg till vad den en gång var; sann berättarglädje. Men inte idag. Idag är jag lat. Punkt slut.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, babyskratt, smittande skratt
Intressant.se

Ett mystiskt kort i telefonen

2010-05-12T09:41:00.008+02:00

Jag var väldigt trött efter en inspelning som varat i nitton timmar. Det tenderar att alltid bli så med musikvideos - en lång dag utan slut. Undrar varför?
Faktum är att jag vet precis varför men det är inte sånt som ska avhandlas här. Det är ju som bekant en pappablogg ni läser.

Så jag var trött men jag läste de två sagorna för Allan. Och vi satte på Beppes ”Sagan som hörs bra” efter det att jag läst - som vi alltid gör. Allan, som inte hade jobbat på en musikvideoinspelning i nitton timmar, var betydligt piggare än jag. Han låg vaket och tittade på de självlysande stjärnorna i taket och talade högt med i texterna som han kunde utantill. Ordagrant följde han Beppes varma röst som ljöd ur min telefon på hyllan. Och jag log åt detta för det är ju fantastiskt att han lärt sig alla dessa ord - med undantag för när Beppe säger; Nu lägger jag på en stor tunnpankaka på grammofonen. Då citerar Allan felaktigt; Nu lägger jag på en stor tunnpankaka på telefonen. Men å andra sidan; grammofonen är inte så vanligt förekommande i Allans värld. Jag la ner grammofonintroduktionen då han som ettochetthalvtåring undrade hur LP-skivan skulle få plats i datorn.
Nåväl – jag låg där och lyssnade till farbrorn och hans treåriga eko och någonstans där måste jag ha somnat. Jag - och inte Allan – för idag hittade jag ett kort jag omöjligt kan ha tagit själv i min telefon.

Jag är fascinerad. Han har sett att jag somnat, tagit telefonen från hyllan, letat sig fram i menyerna, hittat kameran, riktat in sitt kort och knäppt av. Sen fotat lite till.

Sen måste han ha lagt tillbaka telefonen i hyllan och somnat själv för när jag lite förvirrat vaknade till en halvtimme senare sov han gott och allt såg ut som det skulle. Jag släckte lampan och gick ut till Lisa med en ovetandes oskyldiga leende; Oj, jag somnade visst.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, fotografier, musikvideos, sömn, utmattning
Intressant.se

Pingpongsmittan och dess efterföljder

2010-05-06T23:31:00.005+02:00

När man får in kräksjukan i familjen för fjärde gången på tre veckor och samtidigt jobbar mer än vanligt och dessutom har gjort sig av med sitt kontor - den enda plats där man faktiskt äger sin tid, där man tillåts sitta i mer än fem minuter innan någon unge kräks eller kommer och vill leka eller en påtaglig lukt smyger sig på från en tvätt med nerspydda kläder och lakan som ska tvättas - då är det väl förklarligt att man kommer efter i sitt bloggande. Eller mitt bloggande. För det är mig och min familj det handlar om här och ingen annan. För det var Allan som smittade mig som smittade Lisa som smittade farmor som smittade farfar som smittade Milla som smittade mormor som smittade Milla som smittade...

Läs även andra bloggares åsikter om barn, kräksjuka, ping pong, bloggande, brist på tid
Intressant.se

På besök i världen vi inte kan se

2010-05-04T23:19:00.004+02:00

Det händer ju att man som förälder går in i rollen så in i helvete - i en ivrig lust att bjuda sitt barn på hela registret av rolig vuxen. Jo, men för att visa att man har kvar lekarna i sin barnasjäl och fantasin som bara forsar fram. Så man sätter utropstecken efter varje mening och ger järnet liksom - men det är inte alltid så lätt att följa med.

Hört ifrån vardagsrummet medan jag diskade upp middagen:
Mamma, vill du leka?
Jajjemän!
Bra. Vi ska gå och hälsa på Pippi i Villervallerkullan.
Jaså! Vad roligt!
Kom.
Jag kommer!
Först måste vi rita en teckning till Pippi annars får vi inte komma in.
Så klart!

Och så gjorde dom det och hon följde sen efter Allan på färden mot Villervallerkullan - runt soffbordet, in i köket, genom badrummet och garderoben, sovrummet, ut i köket igen, förbi mig och in i vardagsrummet och så vidare.
Du, Allan? Vad långt det är till Villa Villerkulla!
Mmm... det är långt.

Några varv senare. Utropsteckena är kvar men dom lutar lite.
Är vi framme snart!
Mmm... snart är vi framme.

Och efter ytterligare promenerande så säger Allan plötsligt - då inne i sovrummet vid sin säng;
Nu är vi framme!
ÅHHH, VAD FINT DET ÄR I VILLA VILLERKULLA!!!
Men mamma, Vi har ju inte låst upp dörren än.
Har vi inte!??
Nej, det ser du väl?
Ja, det gör jag ju! Öppna då!
Men, vi har ingen nyckel.
Nähä...
Den har ju Pippi.
Jaha...
Vi får gå hem igen...

Läs även andra bloggares åsikter om barn, fantasi, pippi, villa villerkulla, upptäcksfärder
Intressant.se

Sköna maj, välkommen

2010-04-30T23:06:00.005+02:00

Jag var tillbaka i min bardoms kvarter och Allan såg lika storögt som jag på alla människor som samlats i Vasaparken. Och där var stånd som sålde godis och kaffe och prylar och ansiktsmålning finns det om man orkade stå i en kö lång som verkade sakna ände. Och där fanns en scen som det spelas gospel på och en hoppborg också - det är mot den vi var på väg.

Det var högt tryck i borgen och Allan - som är av det lite försiktigare, mer prövande slaget - han hann knappt stå och provhoppa lite i kanten innan en hetsig man vrålade; Så där - nu var det klart! Sen vände sig mannen irriterat till någon slags dörrvakt och skrek; Du måste ha lite rulljans - trettio sekunder, sen tio nya. Trettio sekunder, och tio nya - fattar du?
Allan fattade nog inte men han lyftes ner från kanten och hans första möte med en hoppborg blev minst sagt lite flyktigt.

Vi tog oss upp i lekplatsen i väntan på brasan och Allan rusade upp på det stora gummiberget med rutschkanorna och studsmattorna. Jag såg mig omkring. Såg mot den fina sandlådan, såg mot basketplanen och parkleken. Såg ner mot scenen där Putte från Så ska det låta nu stod och höll ett tal till våren trots att han samtidigt var med i programmet på SVT. Det skämtade han om - och det var faktiskt kul men ingen skrattade. Jag såg på alla människor - alla mammor och pappor och farmödrar och farfädrar och så vidare. Och alla barn. Detta myller av ösiga halvmetersfolk som var vakna fast klockan var över åtta. Jag såg mot den markfasta lastbilen och mindes att när jag var ung såg det inte alls ut så här.
För sjutton år sedan stod där en lekstuga som hade formen av en kyrka. I den kyrkan korkade jag upp min första kvarting Green Pearl som jag delade med två till. Varannan klunk tills den var slut. Sen stod jag på en sten - jo, men ungefär på det ställe där Putte stod nu och citerade Den blomstertid nu kommer - där stod jag också, fast för sjutton år sedan, och skrek; Fy fan vad jag är full! Men jag tror inte det var någon som hörde mig då, som dom hörde på Putte nu. Han hade ju mikrofon och jag minns min scen som väldigt öde. Sen kräktes jag i en buske som nu är bortryckt och ersatt av en karusell.

Det var tider det, tänkte jag när dom tände brasan och Allan hoppade upp på mina axlar för att se bättre. Undrar var man smyger iväg och tar sin första fylla idag - när högtiderna och lekparkerna har blivit så jävla - hur ska jag uttrycka mig? Barnvänliga?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, valborg, fylla, minnen, ungdomar, vasaparken, green pearl
Intressant.se

Lite sorgligt

2010-04-29T16:16:00.006+02:00

Alldeles, alldeles för tidigt började Allan ställa frågan; När ska vi åka? Och sen kom variationerna; När går tåget? Ska vi åka snart? Och så klassikern; Är det långt kvar?

Det var väldigt långt kvar tills tåget mot Göteborg skulle avgå. I barns mått mätt en oändlighet tills vi skulle göra resan till mormor och morfar. Och för att slippa göra honom besviken varje dag i tre veckors tid så gjorde jag en slags kalender. Så här såg den ut.

Och vi kryssade och kryssade. Fast Allans kryss liknade mest plustecken tyckte jag och visade på ett annat papper hur kryss vanligtvis ser ut. Att dom går från hörn till hörn på diagonalen. Ja, sa Allan, så här. Och så ritade han ett plustecken. Igen.

I tre långa veckor ritade Allan sina pluskryss och han ringde ner till Götet och berättade upprymt att nu; Nu är det bara två veckor kvar! Nu är det bara tio dagar kvar. En vecka. Tre dagar. Nu mormor, sa Allan tillslut i telefonen med ett lättat leende på läpparna. Nu kommer vi på överdagen! (övermorgon alltså). Det var söndag och bara en ynka måndag och dess eftertraktade kryss skiljde oss från den röda cirkeln som skulle symbolisera avfärd.

Men vi satte aldrig dit det där krysset för blott tolv timmar innan tåget skulle rulla iväg från stationen, efter tre veckors väntan, öppnar Allan munnen och spyr en förbannad spya över farmor och farfars vardagsrumsgolv. Och det fortsätter hela natten och in på resdagen och jag får feber och frossa. Och Lisa får sprängande huvudvärk. Och Milla börjar kräkas hon med (fast hon kräks ju i och för sig hela tiden så det är väl egentligen inget bevis)
Men det spelar ingen roll för tåget tutade i sin tuta och maskinen rullade bort från huvudstaden mot goa Göteborg. Utan oss.
Det är det jag finner lite sorgligt.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, kräksjukor, resor, göteborg
Intressant.se

En anka

2010-04-26T19:35:00.007+02:00

Pappa, pappa! Titta vad jag har ritat!

Och jag säger det redan i vändningen, utan att jag hunnit se; Vad fint. Vad är det för något? Inte för att jag är ointresserad utan för att det är det jag blir tvungen att säga vid de allra flesta gånger han kommer springande och säger just; Titta, titta pappa vad jag har ritat. Orden har liksom satt sig i ryggmärgen för att det oftast är ett otydbart virrvarr av streck i allsköns färger. Och då säger man det; undrar vad det är för något. Kanske chansar man, skjuter vilt från höften och säger; Är det en bläckfisk? Och då har man ju alltid fel för det ser väl vem som helst att det är en drake. Eller en sol. Eller en haj. Eller precis vad som helst. Ibland kan han ändra sig när man säger att; Jaha, det var en bil säger du - men jag tycker precis det ser ut som en fågel som flaxar med vingarna och jagar en mask i en tätväxt skog. Då kan han se ner på sin teckning och begrunda vad han just hört och sen nicka. Just det. Så var det. En fågelmask och tältskog. Det var just så han tänkt det från början.
Jag erkänner lite skamset att jag kan bli irriterad på alla dessa kluddtäckningar. Irriterad på att jag ska behöva bära runt på ett jätteark med obegriplig konst hem från dagis - konst som kan beskriva vad som helst beroende på vem han talar med. Och så ska ju bra abstrakt konst vara; att det är upp till betraktaren att avgöra vad man betraktar. Men jag tycker ändå att det är synd för jag är smärtsamt varse om att bakom varje strecksamling gömmer sig en liten tavla. För det börjar ofta så, med en gubbe. Öga öga näsa mun och sen byggs det på och sen släpps det lös och så blir det rörigt och så blir det inget. Bara svart. Gubben, eller blomman, eller hajen och övermålad, överkörd. Det är där det ofta slutar och han lägger ifrån sig pennan utan att sätta på korken. Så, nu är den klar, ropar Allan. Titta titta.
Ibland har jag räddat teckningar. En gång räddade jag en haj som var så jäkla fin att jag inte stod ut med att se den drunkna under svart tusch. Han stod med pennan redo att köra loss när jag ryckte bilden och satan vilket liv det blev. Han var rosenrasande och jag tror den konflikten höll i sig i en otröstlig halvtimme men jag var tvungen. Hajen är utrotningshotad.
Ja ja...

När jag ser ner på bilden han håller upp blir jag lite paff. Och jag blir osäker på om det är jag som säger det för att det inte är något snack om saken eller om det är han som svarar på min fråga.
En anka. Så säger någon av oss.

Ja, det är klart det är en anka, tänker jag. En förbannat bra anka är det och jag kommer på mig själv att undra vad det var han tänkt rita egentligen? Om han tänkt rita en haj och så sa jag; Nämen, en anka, så han ändrade sig. Eller var det han som sa först?
Kanske hade han bara låtit pennan glida runt på pappret och sedan kommit på vad det liknade eller så hade han faktiskt haft i åtanke att rita en anka och satt sig ner och bara gjort det. Så bra. Varför tvivlar jag ens? Han är ju min son. Mitt eget kött och blod. Jag måste väl lita på honom?
Ändå kikar jag, den tvivlande fadern, in i rummet han kommit från för att se om det möjligtvis satt någon där, ett barn eller vuxen - en hjälpreda. Men det gjorde det självklart inte.
Han är konstnären och han har signerat sin anka - även detta med bravur måste jag säga. Bokstäverna både i rätt ordning och åt rätt håll. Nä, jag vet inte vad jag ska säga. Kanske måste jag ta till lite kraftord här.

Så jävla snygg anka, Allan!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, ankor, teckningar, konst
Intressant.se

Allandagen

2010-04-22T12:19:00.003+02:00

Det där med namnsdagar är en stor grej tycker man när man är tre. Man räknar ner dagarna och frågar varje morgon; Är det min dag idag? Och mycket av denna namnsdagshysteri är Bolibompas förtjänst.
För er läsare som inte har barn och inte sitter uppe om mornarna och ser på barnprogram kan jag förklara att det under flera år varit ett återkommande inslag i programmet som heter; Dagens namnsdag. Och alla barn ser det. Och alla blir upprymda om namnet känns igen. Och när man kommer till dagis för lämning så samlas gratulanterna kring namnsdagsbarnet och det är idel glada miner.
Idag är det Allandagen och han satt bänkad 07.30 för att se sitt fina, fina namn nämnas i teve.
Men det gjorde det tyvärr inte - det stod i bakgrunden men det sas inget om det för nu är det Dagens födelsedag som gäller - rutinerna är ändrade. Och den minen som Allans ansikte försattes i när han förstod att han inte skulle få en fanfar var hjärtskärande. Vi pekade på skylten i bakgrunden - att han ju stod där med bokstäver men underläppen hängde ändå till magen och hundvalpsögonen såg ut i tomma intet.

Det sköna med barn är att att de inte är långsinta. Strax därefter uppfylldes hans sinne av något annat, en god macka eller Millas glädje över en grön pinne, och katastrofen var som bortglömd. Och när vi kom till dagis så fick han gratulationer ändå - för barn tycks ha koll, med eller utan Bolibompa.

Grattis på namnsdagen älskade lilla stora Allan. Du är den bästa skitungen jag vet. Min kärlek till dig är intensiv, innerlig och för evig. Och när jag hämtar dig från dagis idag ska du få den där cykeln som du tjatat om i ett år nu. Men det vet du inte än.

Din Pappa.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, namnsdagar, bolibompa, besvikelse, gratulationer
Intressant.se

Äntligen; en mustasch!

2010-04-20T10:18:00.007+02:00

Ni som har hängt med ett tag vet ju om min frustration kring min skäggbrist. För jag känner mig som den skäggiga typen men kan aldrig bli den skäggiga typen. Lite sorgligt faktiskt. Den unge mannens omöjliga drömmar om att bli någon annan. Det är ju faktiskt en identitetskris det där; att jag känner mig som någon jag inte är. Och så laddade jag hem den där appen och testade ett fuskskägg och mycket riktigt; det var jag.

Mustasch har jag dock och den är någorlunda tätväxt. Där är mina problem snarare av det praktiska slaget; jag får sällan till det. Men i morse, hör och häpna, så gick det. Jag tycker det i alla fall. Och för första gången på väldigt, väldig länge sänkte jag skäggtrimmern utan att ha låtit den jobba på överläppen mer än nödvändigt. Jag var så nöjd. Som ett barn på julafton var jag och sprang naken ut i köket till min familj och skrek; TITTA TITTA!
Och alla blev så glada och vi föll in i en spontan ringdans och ja... Vi spårade ur lite helt enkelt.
Sen bad jag Allan ta ett kort på mig och jag visade tydligt med händerna hur bilden skulle beskäras.

Allan undrade varför inte han kunde få en sån stilig mustasch som jag och då sa jag att det kunde han visst.

Så gick det till på morgonkvisten hemma hos Pappa Kalle. Hur gick det till hos er?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, mustasch, skägg, mjölkmustash
Intressant.se

Och så plötsligt, mitt i natten...

2010-04-19T16:21:00.003+02:00

Mamma, mamma, hörs plötsligt som ett tröstlöst jämrande från Allans säng. Jag vaknar och ser mot Lisa som har också ögonen öppna. Vi vågar inte vända oss om, vågar inte se om han sitter upp i sängen eller om han somnar om av sig själv. Vi ligger och väntar och hoppas på det bästa.

Paus.

Nu är det ju så, förstår ni, att Allans närvaro i vår säng är självfallet väldigt mysig. Det är härligt att ligga nära och sniffa och lyssna på hans lätta snarkningar. Det är ju en av de stora orsakerna till att man skaffar barn överhuvudtaget; så man kan sniffa på dom. Dock har det, sedan Milla anslutit sig till familjen, blivit väldigt trångt i sängen när alla ligger där. Och det gör vi nästan varje natt. Och jag blir för jämnan sparkad ner på golvet av den lilla pojken som envisas med att ligga på tvären. Och då jag är mån om att han inte ska vakna - för då kanske han vill gå upp och leka alldeles för tidigt vilket ju vore rent fruktansvärt - så lägger jag mig hunsad i hans lilla, lilla säng med benen utanför och sover dåligt tills dagen gryr. Milla, hon blir attackerad av drömmande armar och kanske ett och annat ben - beroende på vilken tvär han väljer att lägga sig på. Och Lisa kan inte somna av den orsaken - Millas möjliga misshandel. Återigen; det är verkligen, verkligen jättejätte mysigt när han kommer men... Ja, ni förstår nog...

Play.

Då så. Vi ligger där, jag och Lisa, och vi ser på varandra och lyssnar till hans jämmer och vågar inte se upp - vi låtsas typ vara döda - när det plötsligt kommer en "Karlsson på taket"-nyckelring flygande ifrån Allans säng och träffar mitt ben. Av en ren reflex vänder jag mig om och möter Allans blick. Den är rätt ilsk. Blicken. Och han lutar sig fram och muttrar något om en dum pappa som jag tyvärr inte hör riktigt - men uppfattar som lite hotfullt - och sen greppar han tag i vattennappflaskan. Han gör det i en svepande rörelse. Som om han underströk ett stark argument eller satte punkt för en diskussion. Eller ännu bättre beskrivet; som om han var vresigt berusad och sliter åt sig en flaska whiskey i en enda rörelse för att påvisa att drickan ska in i hans kropp och jag kan inte göra ett skit åt saken. Sen börjar han halsa. Han halvligger i sängen, lutad mot ena armen och huvudet lätt bakåtlutat. Hans långa toviga hår hänger rockigt ner mot axlarna. Han ser brunbränd ut i nattlampaskenet och hans pyjamas är lite uppknäppt i halsen. Man skulle kunna påstå att Allan - i denna stund - är både snygg och cool. Läcker liksom. En hunk.
Han dricker länge och ser hela tiden demonstrativt på mig. Blicken alltjämt vresig och lite hotfull.
När han är klar lutar han sig fram och drämmer ner nappflaskan (med gula ankor på) i nattygsbordet som står mellan oss och så rapar han - en ljudlig en. Sen vänder han mig ryggen och kryper ner igen och avslutar hela skådespelet med att fjärta.

Sen blir det tyst. Jag har blicken kvar vid Allan en stund och det är nästan lite kusligt. Lisa hörs plötsligt spricka ut i ett återhållsamt fnitter från sin flank och jag smittas omedelbart. Det brister liksom, i en skräckblandad förtjusning. Förtjust i hur en drömmande liten pojke kan bjuda på stor dramatik mitt i natten. Skräckslagen att det jag just bevittnat var ett varsel om hur Allan kommer vara som tonåring om tio år.
Men det har jag väldigt svårt att tro. Inte min grabb inte.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, drömmar, tonåringar
Intressant.se

Palsternacka

2010-04-15T22:15:00.003+02:00

Jag tänkte mig enbart en film. För att chockera i en blogg som vanligtvis rymmer så många ord. Men så var jag ju tvungen att länka. Och när jag ändå är här och hamrar på tangentbordet så kan jag ju passa på att förklara följande; Jag är inte en sådan fullkomlig idiot i köket som jag verkar.

Läs även andra bloggares åsikter om mymlan, veckans tema, mat, barn, matlagningsprogram, palsternackor, barnmat
Intressant.se

Mariatorget 09.56

2010-04-14T13:42:00.005+02:00

Det är vårigt - men ändå lite morgonkallt i luften. Jag går över Mariatorget mot Hornsgatan och en bit framför mig, vid fontänen, möts jag av en mormor och hennes barnbarn. Flickan är kanske nio eller tio år gammal och klädd i knallrosa strumpbyxor och en kort kjol. På fötterna har hon Conversedojor och på överkroppen en midjekort jacka av svart skinn. Hennes hår är strängt spänt i en hästsvans och hennes ögon döljs bakom stora trendriktiga solglasögon. Hon pratar i en rosa mobiltelefon. Man skulle kunna tro att hon är en barnstjärna av något slag. På väg från en audition till en reklamfilm för frukostflingor eller en biroll i en musikal med Markoolio - nu skjuter jag från höften. Jag har ju egentligen ingen aning.
Mormorn är - ja, men hon är en mormor helt enkelt. Av den äldre skolan. Jag behöver inte sväva ut här ni vet hur dom ser ut. Hon går bredvid sitt barnbarn och verkar lite besvärad av hennes eviga pladdrande i telefonen. Kanske anser hon att när man promenerar med någon över ett torg så samtalar man med varandra - och inte med någon ickenärvarande kompis. Och jag tycker att mormorn har all rätt att tänka så. Verkligen. Hur som helst; jag ska inte bli långrandig här.

När jag möter mormorns blick ser hon det nog i mig - att jag också tycker att det tristaste som finns är att gå bredvid någon som pratar i telefon - speciellt om det inte är ett viktigt samtal. Och kanske är det ett viktigt samtal flickan för. Det vet jag inte för jag lyssnar på musik i lurar och just när detta möte närmar sig så sjunger Ray Charles på What'd I say - båda delarna. Och det svänger något så djävulskt att jag bara inte har någon lust att ersätta musiken med ett privat babbel. Så jag vet inte. Men jag kan anta, baserat på flickans gester och mimik, att det är mycket killar och ammä och liksom och typ i konversiotionen. I och för sig är det mycket typ och liksom i mina blogginlägg också men jag tror ni fattar vad jag är ute efter här. Nu skulle jag ju inte bli långrandig.

Jag får känslan av att mormorn, inför mig, vill sätta ner foten och på något vis visa mig att hon är den som för kommandot. Så efter en kort stunds tydligt beslutsfattande vänder hon sig mot sitt barnbarn och ska precis till att säga något. Typ; Du kan väl ringa senare när inte jag är med. Vi ses ju så sällan. Eller; Du träffar ju Mikaela om fem minuter i skolan - kan ni inte prata vidare då? Men innan hon hinner säga det där så sträcker flickan upp sin hand - som jag nu ser har rosa naglar - mot sin mormor och visar sin handflata. Flickan ser inte dit. Hon bara fortsätter prata obesvärat och sträcker upp handen i en hejdande gest mot mormorn som ryggar tillbaka. Hunsad. Spelat förfärad. Som om det aldrig hänt förut.
Jag är nära nu. Snart är dom förbi. Mormorn vet inte vad hon ska göra men hon känner att hon måste göra något. Inför mig eller sig själv eller vad vet jag. Hon kanske tycker att hon är värd en viss respekt därför att hon är äldre - vilket jag personligen tycker är trams. Respekt ska man ha mot alla - oavsett ålder. Och jag ska inte bli långrandig här.

Mormorn tar sats och lutar sig ner igen. Denna gång tar hon tag i flickans arm för att få kontakt och flickan stannar tvärt. Hon vänder vresigt mot sin mormor och säger irriterat; Men sluta då, mormor! Ser du inte att jag pratar i telefon?!!
Orden tränger sig på när jag passerar. Tar sig in i musiken som öser ut i mina öron. Integrerar Rays sång; That's what'd I say now! Detta trots att han sjunger ljudligt och rymligt och det är full orkester med körer och allt.
Dom är bakom och jag förbi. Jag svänger ut på Hornsgatan utan att vända mig om. Jag tänker att det här blir dagens blogginlägg. Jag vet inte varför det blir det - vad det vill säga - men det blir det och jag lovar att hålla det kort och inte bli långrandig.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, tioåringar, mormödrar, mariatorget, Ray Charles
Intressant.se

Allans topp 10 - sömn

2010-04-12T12:41:00.017+02:00

"Han är så söt när han sover - själv har jag inte fått mig en blund". Den gamla Bo Kaspersraden går väl att applicera på alla småbarnsfamiljer. Och nu tänkte jag så här - eller egentligen var det inte jag som tänkte för jag twittrade ut en undran som löd; Idag har jag dåligt med tid och måste skriva ett kort inlägg. Hur gör man? Och då kvittrade Smulgubbe klokt att vad man gör är att man lägger ut en bild.
Och det lät ju bra, tänkte jag och började kolla igenom min bildbank på 10 000 bilder. Efter en stunds skrollande upp och ner bland alla olika versioner av Allan kom jag fram till detta. Och så här, tio timmar senare inser jag att detta kanske är det det längsta inlägg jag någonsin skrivit - i alla fall mätt i decimeter.

ALLAN TOPP 10 - SÖMN

10. Pappan

Ja, här är det ju faktiskt jag som sover, därav den dåliga placeringen. Men jag kände att det ändå säger något om Allan och jag tycker ju att hans kram är så fin och jag kan erkänna att det kanske är lite av en skytbild bara och att den borde inte varit med. Förlåt.

9. På väg.

Nu är det faktiskt så att på den här bilden sover inte Allan - men han är jävligt nära. Han kämpar med alla sina små krafter för att hålla sig vaken - men det är svårt. Han glider sakta framåt och ögonlocken är tunga som bly och när väcks av den blöta vadderade pinnen sträcker han på sig och ser förvånad ut. Sekunden senare är han på väg igen. Ut i regnet, in i sömnen, mot pinnen.

8. Fyllegrodan

Egentligen är det väl inte skitkul med den här bilden Men han ser bara så däckad ut där han ligger på en madrass på golvet. Och så hans luggslitna katt och rock t-shirt. Hade jag inte vetat bättre hade jag kunnat tro att Jack Daniels var inblandad. Men det är han inte. Det var bara välling i flaskan.

7. Djupsömn

Det är något med uttrycket. Något som säger mig att om jag skulle bli tvungen att väcka honom i denna stund. Typ skrika; Allan, vi har försovit oss. Flyget går om en halvtimme! Ja, men då skulle det vara helt lönlöst. Han skulle inte röra en fena. Hur jag än gastade och vrålade och slog ihop kastrull-lock i cymbalkrashar så skulle han bara ligga där och gapa oberört. Och vi skulle missa flyget.

6. Polarna.

Det är ju så här det slutar ibland. Trångt men hjärtligt. Efter det att man läst en fem sex böcker och sjungit och pratat så blir man trött och för att få honom att inse att nu är det dags så blundar man och låtsas sover - för att föregå som ett gott exempel. Och eftersom att man också är det goda exemplet personifierat så somnar man kvickt och blir liggande tills någon kommer in och avfyrar kamerablixtar mot en.

5. Den ljuva sömnen 1.

Det vilar ett lugn i rummet. Över pojken och runt i kring honom. När man kommer hem sent och finner sitt barn så ljuvligt - det är då man suckar lyckligt och sätter sig tungt bredvid. Och så bara tittar man. Och man skiter i skräpteven eller utelivet eller underlivet eller sexlivet för det som finns rakt framför ens ögon slår allt. Och de små snarkningarna. Ack, de små snarkningarna!

4. Den ljuva sömnen 2

Det här är ju samma sömn som tidigare. Bara att han är mycket yngre och ligger i spjälsäng. Och av ljuset att döma är detta en eftermiddagslur och ingen nattsömn. Men känslan är densamma. Magisk.

3. Smakis-sömnen.

Efter en lång dag i sommarhetta och aktiviteter utöver det vanliga så är det lätt hänt. Och jag tycker inte det är så konstigt för hade någon kört hem mig från jobbet om kvällarna, i en mjuk vagn över kullersten och trottoarkanter så hade jag också slocknat. Även mitt i en klunk smakis. Jo, jag tror det.

2. Sömngångaren.

När man kommer in i rummet och får syn på detta spektakel så springer man ju fort ut igen så att ens ohejdbara skratt inte ska väcka honom. Sen springer man och hämtar kameran. Jag vet ju inte exakt vad som har hänt här. Hur han har tänkt, eller om han har tänkt. Men jag kan tro att han vaknat till, hört oss ute i köket och bestämt sig för att gå upp. Men på vägen ur sängen somnat om hamnat i detta mellanläge. Liksom gett upp halvvägs ur och bara; Äh, skitsamma. Dom kan ha sitt i köket för sig själva. Jag... snark snark.
Fantastiskt!

1. Middagsluren.

Det känns inte som om denna självklara vinnare ens behöver motiveras. Så jag skiter i det och vinkar adjö för idag.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, sömn, sovande barn, skoj
Intressant.se

I jakten på den perfekta föräldern

2010-04-10T12:45:00.005+02:00

Man är inte perfekt.   

Ha ha. Där fick jag lust att sluta skriva. Man är inte perfekt. Punkt. Läs även andra bloggares... Det hade varit enkelt. Men jag är väl inte känd för att skriva korta inlägg så det är bäst jag fortsätter och utvecklar mitt resonemang.
Och här, när jag nu ändå pausat texten, kan jag väl passa på att försvara mig inför det som kommer komma att stå här under. Denna typ av inlägg uppstår ur frustration, ur en kväll eller dag av något extraordinärt jobbigt. Så jobbigt att det behöver behandlas och skrivas ur min kropp. Om det alltså kommer verka som att vi behöver en supernanny så är det en felaktig bild. För det händer att vi har väldigt väldigt trevligt också. Så är det oftast. Bara inte igår.

Man är inte perfekt. Det kan man alltid skylla på och det är ett enkelt sätt att komma undan med allt. Men nu känner jag för att krångla till det. Istället för att ursäkta mig så ska jag förändra - och om möjligt - förenkla vardagen. För man kan uträtta mycket med små ändringar i rutinerna. Jag har gjort det förr - i mitt ja-sägar-expriment som uppstod av en kommentar till detta inlägg. Kortfattat gick det ut på att i mesta möjliga mån ändra alla nej till ja. Resultatet var slående. Denna lilla ansträngning från oss gjorde vardagen - och speciellt helgerna - till ett sant nöje. Idag tänker jag inte ens på det - jag bara gör. Idag känner jag inte längre att helgens ankomst är den minsta besvärlig - jag ser istället fram emot den. Halleluja och Amen!  

Nu har vi kommit till nästa steg i min strävan att bli den perfekta föräldern. Det gäller måltider i allmänhet och middagar i synnerhet. Jag tror den här fällan är så lätt att trampa i - när tjatet tar över. När uppmaningarna haglar och ilskan börjar bubbla upp; SITT NER OCH ÄT UPP MATEN, FÖR TUSAN! 
Om man tänker efter, och det är nog bra att göra det ibland, så kan man inse att det är ett näst intill absurt beteende man sysslar med varje kväll runt sex. I mitt fall begås tusen misstag. Men någonstans är det ändå förstårligt, eller? Man har stått vid spisen och lagat mat länge - ibland har man satsat lite extra och lyxat till det. Man har samlat familjen runt ett matbord och hoppas på en trevlig stund. Man börjar prata om ditten och datten och kastar hoppfulla blickar mot barnets tallrik som det bara petas i. Efter en stund kommer undanmanövrarna. Allan, i vårt fall, glider ner från kökssoffan och försvinner in under bordet. Han avlägsnar sig på ett sätt som tyder på att han tror att han är osynlig och rör sig mot teven. Vi börjar uppmana. Vanligt förekommande utrop är;

  Men Allan, du har inte ätit något alls ju.
Det är faktiskt jättegott!
Mmmm, vad gott det är!
Har du ens smakat?
Jag vill att du smakar på maten.
Sitt ner på rumpan och ät upp!
Om du äter två tuggor till så kan du gå från bordet sen.
Man måste faktiskt smaka tycker jag.
Om du äter upp så blir du lika stor och stark som jag!

Sen börjar man ilskna till och tappa greppet:

Nu har jag stått och lagat mat och då vill jag att du åtminstone smakar.
Om du inte sitter ner och äter så blir det ingen Bolibompa sen.
Man äter upp det man tagit åt sig.

Och sen, när inte det biter så börjar mutorna:

Allan du vet väl att om du äter upp så kan man få en efterrätt...

Varför är det så viktigt att han äter upp sin mat? Varför tar vi det som en personlig förolämpning om han ratar käket? Varför hotar vi och anklagar och kräver tacksamhet. Herrejävlar – hade någon suttit mitt emot och uppmanat mig det där sättet hade jag också glidit ner under soffan och försvunnit. Troligen tänkt att dom här människorna är ju fan inte kloka. Men det händer inte mig för jag kan säga att jag är mätt eller inte sugen eller till och med att maten i fråga inte var något vidare god och att jag ämnar lämna den. Och detta utan att någon ifrågasätter mig. Ändå håller jag på. Det värsta är när man är på middag hos nån och ALLA runt bordet sitter och uppmanar, berättar hur gott det är och hur bra det är att äta. Efter en stund brukar jag inse vad vi gör och höra vad det är vi faktiskt säger och då förstå att man kan matvägra för mindre.

Kanske är det föräldragenen i mig som ropar. Att mitt mission på jorden är att mata mitt barn med föda. Precis som fåglar som ängar hela liv åt att flyga med maskar till fågelbon eller tömma sin magsäck i en skrikande liten näbb. För fåglar, och typ alla andra djur, fungerar det så – men å andra sidan äter deras barn vad som nu serveras. Även då det som serveras är en spya - inte ens då faller fågelungarna inte ihop i hopplös hög på fågelholksgolvet och skriker på köttbullar.
Så kanske är inte våra reaktioner så konstiga. Kanske är min kamp naturlig. I fattigare länder letas det föda för barnet överlevnad – här kämpar vi för att få i barnet något av det överflöd vi har tillgång till. Men målet är detsamma; att få i barnet mat.

Ingen är perfekt men jag tänker att det kan bli bättre. Jag tänker att om jag slutar med att uppmana till vansinne, att lova med saker jag inte kommer kunna hålla, att påstå saker som är rena lögner eller att muta med saker jag inte vill ge honom egentligen - så kommer jag tycka att middagen är mycket trevligare. För det är ju ännu en gång inte Allan som gör några egentliga fel. Det är jag. Ät upp det du har tagit åt dig? Men det var ju jag som hällde upp. Jättemycket hällde jag upp. Ät upp innan du lämnar bordet. Ät upp annars får du inte se Bolibompa. Men det är ju en övermäktig portion som han aldrig kommer kunna äta upp – det vet jag ju. Alltså kommer jag förlora. Jag kommer tillslut släppa honom trots att jag påstått att jag inte skulle det - för jag är ju inte som pappan i Fanny och Alexander. Och Bolibompa håller ju redan på - och är dessutom snart slut. Inte konstigt att han vill in till teven. Egentligen inte konstigt alls. Dessutom åt han en bulle som jag gav honom eftersom jag ville ha lite lugn och ro till fikat för en timme sen. Och dom sa att han åt två portioner lunch på dagis. Och mellis. Och Frukt. Kanske - ja, kanske är han inte hungrig bara. Det kan ju faktiskt vara så.

Så nu tänker jag så här; Om vi serverar en mindre portion - näst intill obefintlig - så äter han säkert upp den. Och i den bästa av världar ber han om mer. Och äter upp ännu en pytteportion a automatik. Och vi känner en seger i bröstet att han ätit upp allt, och vi slipper slänga mat vilket alltid är lika hårt. Och vi slipper berätta att folk svälter i världen för det hjälper oss ju ingenstans. Jag tror inte att Allan kan ta in sådan information och inte heller förstå jämförelsen - varför vi säger det till honom. Det är väl inte hans fel att barn svälter. Nej, självklart inte.
Kanske blir middagen då den behagliga lugna stund vi längtar efter. För det är inget jobbigt med den- ingen prestation inblandad i den; vem som helst kan väl käka upp en liten portion. Och framför allt kommer jag brottas med att hålla alla dessa uppmaningsramsor inom mig - för dom gör mig illamående. Och om en liten; Ska du inte smaka på din pytteportion, råkar slippa ur mig - jag då får det vara hänt. Man är inte perfekt. Det kan väl ingen vara?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, middag, mat, tjat
Intressant.se

Hos örondoktorn

2010-04-08T12:05:00.005+02:00

Redan i hissen kändes det som om något var fel. En viss absurdhet kröp sig på oss - vag men samtidigt så tydlig. Kanske var det de uråldriga hissknapparna eller trädetaljerna? Jag vet inte? Kanske var det mannen som stod och höll upp porten för oss utan att själv verka vara på väg någonstans. Kanske var det han? Jag vet inte. Men känslan var där. Nu stark och intensiv. Och jag kände på mig att oavsett utgången av besöket så skulle det åtminstone komma något ur denna scen - ett blogginlägg. Och det kändes ju bra.
Hissdörrarna sköts upp och vi klev av och stod i en korridor. Hela familjen. Och vi såg oss om och hittade dörren till kliniken vi skulle till. Vi öppnade med viss möda för dörren var skev och mycket tung och tillslut hade vi fått in båda våra vagnar och båda våra barn i lokalen.

Jag visste att jag befann mig på Södermalm i Stockholm - i närheten av Skanstull för att vara mer precis. Jag visste att året var 2010. Jag trodde inte att vi stigit igenom någon slags tidsportal eller svart hål eller teleporter eller vad som nu skulle kunnat förflytta oss genom tid och rum till Ryssland 1984 - men ändå var det just där vi befann oss. Någonstans i Sovjetunionen, innanför järnridån mitt under kalla kriget. Ja, eller nåt sånt. Det ända som fick mig att tro på att vi verkligen befann oss i en nutid var en kortläsare på en receptionsdisk. Vi hängde av oss och täckte fötterna med skoskydd. Trevande gick jag mot disken med Allan handen. Hitmusik från åttiotalet strömmade ur högtalarna och en överviktig man i ett Adidasställ nickade åt oss från en stol. Vi nickade tillbaka. Jag noterade att mannen hade träskor på fötterna och skoskydd över.

Hej, sa jag till receptionisten. Vi har tid hos en doktor. Jag sa Allans namn och personnummer och hon gav mig en blick som om jag inte hörde dit men började sedan knappa på en dator. En dator. Bra. Hon nickade och bad oss sitta ner.
Vi gick tillbaka över heltäckningsmattan, bort till skinnsoffan där Lisa redan satt sig med Milla. Lisa log åt mig. Hon kände likadant. Kände vartåt det barkade. Jag satte mig och den svarta skinnimitationen knarrade.
Väggarna var gula och stora svarta siffror var målade på dem med pilar som anvisade besökare åt olika håll. Som om det var en sjukhuskulvert som förgrenade sig i en labyrint. Men rummet var så litet. Två korridorer ledde vidare från lokalen men bägge slutade tvärt i varsin dörr. Det tydliga anvisningarna kändes överflödiga. Där fanns inga fönster så receptionisten jobbade sina dagar utan att få en glimt av dagsljuset. På glasbordet framför oss stod plastblommor. Vi satt tysta och väntade. Vi ville prata om allt vi såg; om siffrorna och om mannen med sportoverallen. Om musiken. Men vi vågade inte. Jag noterade att rummet hade flera dörrar jag först inte sett - att en del hade dolts bakom reklambanderoller om vaccinering. Namnskyltarna satt kvar bredvid de gömda dörrarna. Jag läste; Piotir Brandislav, leg gynekolog. Vad hade hänt med honom? Var han kvar därinne?

Så ropade en darrig röst Allans namn. Vi såg upp och mötte en gammal mans blick. Gubben var klädd i vit rock, hade blek hy och vitt hår. Han såg på mig och bad oss stiga på. Lite förvirrat släppte han in hela vår lilla familj i sitt arbetsrum. Behöver jag nämna att han bröt på ryska.

Han bad mig sitta i en gammal skinnstol och jag undrade om jag skulle ha Allan i knät. Han gav mig en frågande blick och sen såg han på min nyfikne pojke som gapande såg på alla pinaler som belamrade rummet.
Är det där Allan?, undrade doktorn och pekade med ett darrigt finger. Jag nickade och rynkade pannan. Doktorn suckade. Det var konstigt, sa han och såg ner på remissen han hade i handen.
Det måste blivit något fel. Jag gör inte barn.
Jag och Lisa såg på varandra. Doktorn rasslade fram en stor konstig maskin från taket och fortsatte tala; Men när ni ändå är här så... Vad är det för fel på pojken?
Vi förklarade kort att vi tyckte att Allan verkade höra dåligt. Att han väldigt ofta sa; Va? - även då vi var tydliga i ordvalen. Att vi ofta fick upprepa oss flera gånger innan han förstod oss och vårt starkaste argument var att han ofta vänder högerörat till när han inte hör - som om han bad oss tala i hans friska öra liksom. Å andra sidan visar han inga tecken på försämrat tal eller sånt som kan uppstå vid nedsatt hörsel. Och ibland hör han väldigt bra, flinade jag. Som när man talar om glass eller godis. Så kanske är det bara så att är inne i sin värld ibland och inte lyssnar. Men då tycker man att en upprepning borde räcka. Och så det här med högerörat då. Ja, vi ville bara kolla upp det.
Doktorn nickade kort åt min historia och bad mig lyfta upp Allan i knäet. Han mumlade något om små, små öron och riktade in sin maskin. Jag höll Allan i ett tryggt grepp och sa att han var väldigt duktigt fast han bara suttit still i några sekunder och doktorn inte gjort något läskigt eller upprörande ännu. Vad jag kunde förstå var den stora maskinen bara en överdimensionerad lampa och doktorn höll upp en pryl framför den som troligen hade någon slags förstoringseffekt. Han fällde dessutom ner ett par märkliga glasögon. Det var lite galna professorn över hela aktionen och efter en kort stund kunde doktorn konstatera att Allan inte hade en vaxpropp. Samma sak hade konstateras på vårdcentralen. Då med en sån där vanlig liten öronkikarmanick. Handhållen.
Allans andra öra undersöktes med samma resultat. Ingen vaxpropp syntes. Doktorn var nästan ursäktande, som om han skämdes för att han inte kunde hjälpa oss mer - för där var han liksom slut på idéer. Varför skickade dom er till mig, muttrade han med sin ryska brytning. Jag vet inte, sa han som svar på sin egen fråga. Jag vet inte heller, ville jag flika in men det gjorde jag inte.
Jag menar, fortsatte doktorn och slog ut med armarna så lampan for iväg genom rummet. Vi kan ju testa maskinen men jag vet inte om det kommer fungera.
Maskinen?
Ja, maskinen. Kom här!
Vi visades ut ur rummet och in bakom ett draperi. Det nya rummet var kanske en gånger en meter stort och rymde en gammal skinnfåtölj och så maskinen förstås. Han bad mig sitta i fåtöljen med Allan i knäet och med rygen mot maskinen. Det var viktigt. Han trängde in sig själv i utrymmet och drog igen draperiet fast det var teoretiskt omöjligt. Vi fick inte plats och ändå gjorde vi det. Lite som med en humlas flygförmåga. Lisa och Milla var förpassade till väntrummet.

Doktorn satte på sin maskin och placerade två bruna hörkåpor i äkta retrodesign över Allans öron. Dom var alldeles för stora och doktorn ojade sig och undrade ännu en gång varför vi skickats till honom. Han satte sig framför Allan och förklarade att varje gång Allan hörde ett pip så skulle han säga till. Allan såg på mannen, till synes fullkomligt oförstående den enkla uppgiften. Jag upprepade i stort sätt vad doktorn sagt och nu påstod plötsligt Allan att han var med på notorna. Bra, sa doktorn med eftertryck och så satte vi igång. Jag hörde hur doktorn tryckte på en knapp bakom våra ryggar och dök sedan upp framför Allan med sin brytning; Hörde du? Allan sa inget och jag frågade också; Hörde du ett pip, Allan?
Ja, sa Allan dröjande och med viss osäkerhet men doktorn nickade nöjt och försvann ur vårt blickomfång. Ett nytt knapptryck hördes och raskt hade han böjt sig ner över oss igen. Hörde du?
Ja, sa Allan direkt. Som om han nu förstått vad den här leken gick ut på.
Och så pågick det i en stund. Sen bytte doktorn öra och även denna gång jakade Allan sig igenom en omgång pip. Doktorn var nöjd. Han hade undersökt ett barn och det med stor framgång. Vad jag förstår, sa han när vi tog oss ut genom draperiet, så hör pojken bra. Jag nickade och sa att det ju var skönt men jag tänkte nog annorlunda. Tänkte att jag kanske borde förklara för doktorn att en treåring kan ibland fara med osanning. Att Allan mycket väl kunde svarat ärligt på hans frågor men att det även fanns en risk att han sagt ja bara för att han blivit uppmanad att säga just det. För att han ville därifrån. För att jag lovat honom en glass efteråt. Men doktorn var så upprymd att jag inte ville störa hans glädje och han sa att om vi ville kunde han slussa oss vidare till nästa instans för en grundligare undersökning. Jag sa att det inte behövdes, att vi vid behov kunde ta upp saken på BVC. Doktorn nickade och räckte mig sitt visitkort. Om du har några frågor är det bara att ringa, sa han i ett förtroendeingivande tonfall.
Ok, ljög jag. Jag lovar.

Vi var tysta när vi klädde oss, tysta när vi gick ut, tysta när vi stod i hissen och tysta ända tills vi stod på gatan och hade förvissat oss om att vi faktiskt befann oss här och nu. Då började vi skratta och jag stack ner handen fickan och kände efter om visitkortet fortfarande var kvar. Om det varit på riktigt eller om det kanske förmultnat på vägen ner genom tidsportalen. Åldrats trettio år på trettio sekunder. Men det låg där - helt och rent och på riktigt.
Varför skrattar ni?, undrade Allan men vi orkade inte förklara. Istället gick vi och köpte den glassen och sen fortsatte dagen som om ingenting hänt.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, örondoktorer, åttiotalet, tidsresor
Intressant.se

En ful och en fin

2010-04-05T11:51:00.005+02:00

Vi hade flyttat fram allting och bestämt oss för att vänta till sista dagen med att fira en traditionell påsk med några goda vänner. Så när dom ringde och beskrev en synnerligt besvärlig sjukdomsbild och vi förstod att de inte skulle kunna komma kände vi hur påsken rann oss ur händerna - hur vi missunnade Allan det påskerliga. Och jag trodde att jag ändå inte brydde mig om det där och att Allan ännu är så ung att han hinner uppleva massor av påskar. Han kan minnas nästa påsk, tänkte jag. Nästa år kör vi all in, lovade jag min besvikna sambo. Nästa år målar vi ägg och hänger upp kycklingar överallt och jag kan till och med klä ut mig till påskhare, påstod jag vidare men hon var ändå inte nöjd och jag gick in i mig själv, tänkte efter och kom fram till att hon hade rätt. Vi var tvungna att göra ett försök. Det var vår skyldighet som föräldrar. Så vi ringde runt och hittade en vän som varken var på något landställe eller låg hemma i kräksjuka och vi bjöd denna vän till påskmiddag. Fylld av iver över att det ändå skulle bli av kastade jag mig ut på nätet och jagade sista-minuten-påskpyssel och fastnade direkt för dessa fantastiska kreationer hos Heja Abbe. Enkelt och miljövänligt. Perfekt! Det skulle bli mitt lilla projekt.

Men det blev inte alls som det såg ut på bilderna hos Abbe. Det fanns vissa likheter - men det var ändå en markant skillnad. Det var svårt att sätta fingret på vad det var men jag tror det hade något att göra med skalet. Och kanske den lilla detaljen att på Abbes pappas ägg är innehållet innanför skalet. Det gör sitt till estetiken liksom. Jo, jag förstår ju det. Och Allan såg på mina ägg och så; Fy vad dom ser äckliga ut. Och jag kunde inte göra annat än att hålla med och hoppas att det inte blir just det här fiaskot som han förknippar med påsk framåt i livet. Men det tror jag inte. Han fick ju en del godis också som borde skugga mina förlorade ägg. Och sen fick han ju (och nu citerar jag hans egna ord); Oranget på kinderna och sen prickar på det oranga.
Och då kommer vi till det fina:

Läs även andra bloggares åsikter om påsk, påskägg, heja abbe, barn, påskkärringar
Intressant.se

Glad påsk

2010-04-03T19:58:00.004+02:00

Jag vet inte varför jag valde att packa en enda matkasse så full istället för att ta två. Och jag vet inte heller varför denna enda matkasse jag valde blev av papper. Jag tror kanske att jag valde så för att jag tänkte på miljön. Vi har redan så många plastkassar hemma, tänkte jag säkert. Och jag tror att jag tyckte att två pappkassar skulle vara att ta i. Två plastkassar hade varit bra men papperskassen rymmer ju mer. Jag tror att jag - i en sansad diskussion med mig själv vid snabbkassan - uppskattade det som att en kasse skulle räcka. Att den skulle rymma precis allt. Och det var en korrekt uppskattning. Allt låg däri och allt lyftes upp och allt bars iväg. Men jag kan så här i efterhand erkänna att jag tvivlade redan i lyftet, att jag kände hur pappret suckade besvärat och kved till och att jag då tänkte att det kanske inte skulle gå väl. Ändå gick jag därifrån, för att utmana lite eller kanske för att jag inte orkade packa om? Jag vet faktiskt inte varför - men jag gick och då vore det ju orättvis att skylla allt på honom.
Jag påbörjade min promenad upp från Slussengallerian - denna fantastiska plats där tiden stått stilla - och jag kände kassens jämmer i varenda steg jag tog. Jag gick försiktigt - rörde mig mjukt - framåt, uppåt - mot ljuset. Det går nog, tänkte jag och ställde mig i rulltrappan upp till Södermalmstorg. Men jag hade fel. Det gick inte alls.
Han kom så fort att jag knappt hann reagera. Jag kände bara hur något stressat flåsade mig i nacken och hur det trängde sig förbi på vänstersidan. En kroppstyngd pressade sig mot min redan förtvivlade matkasse av brunt papper och jag hörde ljudet som uppstod när den gav upp. Ritschet. Dödsgurglet. Påsen dog. Mannen - mördaren - vände sig om och såg på allt det jag köpt. Allt det som nu rullade nerför trappan som rullade uppför och han såg onekligen stressad ut - skulle väl med någon buss antar jag. Han mötte min tomma blick och urskuldade sig. Han sa; Äh fan - förlåt...
Och jag som stod där och höll fånigt i två pappkassehandtag - fast helt utan pappkasse under - svarade: Det är lungt.
Är du säker? För jag...
Det är lugnt, avbröt jag och log (jag log?). Sånt händer.
Han förstod nog lika lite av det jag sa som jag själv men han nickade tacksamt och tog de sista stegen på trappan i ett språng och skyndade ut till sin försvinnande buss.
Ibland förstår jag inte mig själv. Mitt agerande. Inte alls. För det var ju förbannat jobbigt. Ofattbart jobbigt. Ändå sa jag att det var lugnt, log och lät honom försvinna. Därför att det inte kändes som att det var någon idé? Vad kunde han göra liksom? Och därför att jag var för arg för att hålla ett normalt resonemang med mannen. Jag ville att han skulle försvinna bara och det gjorde han. Bra. Och dessutom var det ju jag som hade packat kassen för hårt. Okej, kanske är jag svensk och konflikträdd bara.
Jag var uppe vid rulltrappans slut. Jag klev av, tog två steg framåt och vände mig sedan om. Såg matvarorna som sakta åkte uppåt på trappstegen och sedan sedan stannade upp och rullade runt vid tröskeln. Jag såg på påskprinskorvarna och köttfärsen som skulle bli påskköttbullar och jag såg påskvörten volta runt och jag tänkte att om jag hade köpt påskmust också hade det blivit rena rama julafton. Men det hade jag ju glömt. Vad tråkigt.

Läs även andra bloggares åsikter om påsk, pappkassar, rulltrappor, män
Intressant.se

Pingvinpusslet byter ägare

2010-04-01T08:42:00.001+02:00

Och så är det då äntligen avgjort. Och nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra här för att inte förstöra spänningen. Ni bör väl se filmen först - eller; det borde kanske bara varit filmen. Jo, men att man trycker play och tittar - och på slutet, när det avgörs, så säger man; Nämen, vad roligt (eller vad man nu tycker) och så är det klart. Det är förstås så det borde gått till men tyvärr blir jag så förskräckt - i filmen - av beskedet att jag helt glömmer bort att på ett tydligt sätt berätta vem som vunnit. Så jag vill förtydliga det i text. Och jag tänker att jag publicerar detta med sin film och sen, om några timmar så publicerar jag ännu ett inlägg - ett deltvåinlägg - i vilket jag droppar bomben för er som kanske inte ännu förstått. Men det känns för avancerat liksom. För ett pingvinpussel. Så jag har klurat ut det på detta finurliga vis. Först film;

Sen länk:
Grattis du blogg som man kommer till om man trycker här! Jag tycker, efter viss efterforskning angående portokostnader, att det är väldigt kul att just du vann och Pingvinerna ser framemot sin spännande resa. Maila mig din postadress så kommer pusslet... när det kommer.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, pussel, pingviner, kanada, lottdragningar
Intressant.se

En ljus framtid

2010-03-31T11:19:00.003+02:00

Jag blickar framåt och jag ser mig själv i en halmhatt och med ett yvigt vitt skägg. Det är löjligt, jag vet. Jag kan ju inte ens få yviga vita skägg för jag har så glesväxta kinder. Men om man bortser från den praktiska omöjligheten i min framtidsvision - om man tillåter sig själv att fantisera lite - så sitter jag där med mitt skägg och min fula halmhatt under ett solskydd av vindruvsrankor. Under mig är ett kaklat terrassgolv med tarakottafärgade plattor. Runt omkring mig lever en prunkande grönska av allhanda växter - rosor, bouganvillas, och jasmin. Framför mig chockar en mäktig vy; Medelhavet i panorama. Det är lungt och stilla och djupblått. Långt därborta guppar en fiskebåt. på himlen svävar ett ensamt litet vitt moln. Havet är inramat av bruna torrväxta berg och mellan bergen vilar en dalgång med apelsinträd. På en stig mellan träden vandrar en gammal, gammal man med en tweedkeps. I släptåg har han en åsna. En stilla bris svalkar. Sikten är så klar att den närmast skulle kunna beskrivas som i Full HD.
Huset ligger högt upp på en kulle. Det är vitkaklat och väldigt pittoreskt. Lugnet råder. Där finns en liten pool men den är mest till för svalka. Inget flådigt - snarare lantlig (om en pool kan vara lantlig). Några hönor hörs klucka i bakgrunden. En tupp gastar fast en bit bort. Kanske från en annan gård, på en annan kulle - men den finns där mest som en påminnelse om att detta är allt annat än en storstad. Inifrån huset kommer doften från ett långkok - en Boeuf Bourgionne antagligen. Den puttrar på i sin egen takt och mörar till oxköttet så pass att det till kvällen kommer att smälta i munnen. Allan hörs leka i bakgrunden - plaska i den lilla poolen. Milla vankar omkring i skuggan av en mur och jagar en ödla som hela tiden håller sig på säkert avstånd. Hon skrattar och gör små meningslösa attacker på ostadiga ben. Hon är gyllenbrun och har en gul solhatt på sig. Konstigt egentligen - att hon är ett barn fortfarande fast jag har halmhatt och vitt långt skägg.
I ett mindre hus med en blåmålad trädörr - som satt sig lite och måste lyftas upp några centimeter varje gång den stängs - sitter Lisa och syr. Hon har sin verkstad därinne. Tillverkar sina kläder med miljömedvetna material. Varje plagg skulle i praktiken vara absurt dyra och osäljbara. Men ändå ligger priserna på en rimlig nivå och trots att det säljer bra och märket är erkänt och nästan lite poppis går firman i förlust år efter år. Men det gör inget. För det känns bra och det är ju så kul. Hon syr inte för att bli rik, det är vi redan. Hon syr för att det är det hon mår som bäst av att göra. Samma sak med mig under vinrankan och med den häpnadsväckande vyn framför mig. Jag skriver för min skull.
För några år sedan var författarklyschan komplett med idén av att jag skulle skriva mina alster på en gammal Hamilton - jag var kring de tjugo och läste mycket Hemingway. För mycket kanske. Men det var då och min vision är idag aningen moderniserad. Jag skriver förstås på en MacBook. Jag hamrar ner sida efter sida och andas det lugn som huset ger. Jag längtar inte tillbaka till Götgatan. Jag har bytt ut fylleslagsmålen mot cikador. Har bytt ut det avlägsna konstanta mullret från Hornsgatan mot det avlägsna konstanta bruset av medelhavet. Jag skriver för min skull men det blir självfallet bra och uppskattat ändå. Men jag tar det lugnt. Jag behöver inte skriva för att överleva. Behöver inte jobba på reklamfilmsinspelningar eller klippa teveprogram. Jag behöver inte göra annat än att sitta i skuggan av min fruktranka och fantisera och om andan faller mig in - sträcka mig upp mot det levande taket och knipsa loss en mogen vindruva med ett pincettgrepp och sedan stoppa den och munnen och tugga sönder den. Kanske undslippa mig en liten lycklig suck.
Det bästa av allt är mornarna. När jag vaknar först av alla och stiger upp i köket. Klinkersgolvet är svalkande mot vetskapen om hettan som råder utanför det igenbommade stenhuset. Det är helt tyst. Jag klär mig i tunna kläder och pressar mig lite apelsinjuice. Sen går jag ut ur huset, ut genom grinden i muren som avskiljer min oas mot omvärlden. Jag går stigen mer mot byn och hälsar igenkännande på folk jag möter på ett språk jag ännu inte behärskar - men då gör jag det. Jag säger hola eller ciao eller bonjour eller vad det nu kan vara. Jag säger något om värmen och om regnet som aldrig kommer. Jag frågar om hälsan och får veta att den är god. Sen går jag vidare och letar mig in i gränderna och bort till en liten brödbutik. Jag köper nybakt och bagaren frågar om Allan mår bra och om han inte vill komma ner någon dag och hjälpa till med brödbaket. För att han vet att Allan älskar att baka. För att man vet sånt om varandra i den lilla, lilla bergsbyn helt enkelt. Jag svarar att han nog skulle tycka det vore väldigt skoj och tackar för inviten. Sen går jag till ett torg och köper lite grönsaker och frukt och tar mig sedan upp på mitt berg igen, till mitt hus.
Ingen har vaknat ännu. Allt är lugnt. Milla sover lätt och rör sig lite i sömnen. Allan ligger tung som en sten i sin säng. Lisa på mage med ett svagt leende på läpparna. Kanske är hon vaken. Kanske har hon hört mig komma och låtsas sova för att hon vill låta sig överraskas Jag lämnar dem så och stänger till dörren.
Jag skär upp brödet, mozzarellan, parmaskinkan. Färskpressar apelsiner. Går ut i kryddträdgården och plockar några rucolablad och en knippa basilika. Jag snor några ägg ur hönshuset och sätter på en kastrull med vatten på spisen. Jag dukar upp på vackra fat som inget är det andra likt - mer än i känslan av att olikheten för den samman till en enhet. Jag ställer allt på ett runt, rangligt, vitmålat träbord i ett hörn i ett rum med senapsgula stenväggar. Bordet står under ett fönster dolt av blå fönsterluckor. Jag hämtar olivolja och havssalt och messmör (till Allan). Jag öppnar upp fönsterluckorna och skjuter dom mot väggen. Solskenet rasar ner på det dukade bordet och jag blir tvungen att sätta mig ner en stund och bara titta ut för annat går inte att göra. Och det är så varje morgon. Att man slås ner fullständigt av det vackra utanför, av oändligheten, av rymden. Efter en stund har jag samlat mig tillräckligt för att kunna ropa att frukosten är serverad.

Jag medger att jag beskriver detta med viss sorg i hjärtat och att det faktiskt gör lite ont för det känns så tydligt men ändå helt ogreppbart - avlägset. Och jag vet att om jag skulle vinna tvåhundrafjortonmiljoner kronor skulle det inte innebära en uns av ångest eller livskriser eller svårigheter. Det skulle bara vara en enda stor härlig frihet. Jag skulle omedelbart skänka en miljon vardera till alla dem som står mig nära. För jämnvikt. Jag skulle producera några filmer utan att någon skulle lägga sig i och säkerligen använda delar av förmögenheten till något med mervärde - något viktigt. Sen skulle jag dra. Dit. Ovan beskrivet. Till paradiset. Och njuta och vara och leva.

Men nu måste jag sluta för snart kokar snabbmakaronerna sönder. Och ketchupen är nästan slut. Kanske kan jag gräva fram lite med en sked. Ja, annars blir det väl lite väl torftigt?

Läs även andra bloggares åsikter om 214 miljoner, veckans ämnne, Mymlan, drömmar, medelhavet
Intressant.se

En bild i tiden

2010-03-30T10:15:00.006+02:00

Året är 2010. Det är morgon och helg. Sovrummet är i stökigt. Sängarna obäddade. Mannen på bilden är lite tokig. Han hoppar i sängen och sjunger knasiga sånger. Han gör allt han kan för att roa sin son - pojken på bilden. Man skulle kunna säga att mannen på bilden ger järnet. Att han satsar 110%. Att han fläker ut sin själ. Och man skulle kunna påstå att han gör det helt i onödan.
Pojken på bilden ser inte den tokiga mannen. Pojken är road ändå. Road av en iPhone. Tokgubben blir mest ett störande moment i den lek som pågår på skärmen. Kanske försöker pojken rulla ut en animerad toarulle på kortast tid. Kanske blåser han upp ballonger tills dom spricker. Kanske snurrar han en basketboll på ett låtsasfinger. Eller så leker han med en app där en tokig gubbe hoppar i en säng. Vad han än gör så har inte mannen i den verkliga världen en chans. Undrar när mannen på bilden kommer att inse det?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, iphone, tokroligt
Intressant.se

Ett misslyckande

2010-03-28T10:06:00.005+02:00

Nu förstår jag att ni tror att jag försöker vara rolig. Men det är inte roligt. Alla bitar var med i mitt begagnade pingvinpussel och alla bitar fanns kvar efter en vecka på ett soffbord hos en tvåbarnsfamilj. Så långt är allt fantastiskt. Men; tre hål. Tre bitar kvar. Och ändå sket det sig. Bitarna passar inte i hålen. Och jag förstår inte. Förstår inte hur det kan ha blivit så här. Har bitarna fel passform från fabriken eller har jag lagt det fel på något sätt? Har Allan spillt saft på bitarna så att de har svällt? Nej, jag ska inte skylla ifrån mig. Allan har varit fantastiskt tålmodig med "pappas pussel" som han kallat det så det är nog jag. Men om alla bitarna har suttit som handen i handsken fram till de sista tre så förstår jag inte hur det kan vara så. Fel. För de bitarna som i så fall ska bytas ut borde ha exakt samma form som de som nu ligger utanför. Och då gör det ju ingen skillnad. Men ändå; Nåt fel är det?
Frågan är vad jag ska göra åt problemet? Om jag ska riva upp och lägga om allt det svarta? Se om det ger ett annat resultat. Kanske har Allan ändå varit där och med våld forcerat in en bit på fel plats utan att jag märkt det. Men orkar jag felsöka? Det är som när man löser ett soduko och när man plitar ner sista siffran så ser man att det inte stämmer. Att den redan förekommer i raden. Och man kliar sig i huvudet och tänker en liten stund. Ser tillbaka. Backar. Inser att det kan vara vilken som helst av de 81 siffrorna som är fel. Och då ger man ju upp, lägger tidningen till insamlingen och tänker att det ju kommer en ny DN imorgon.
Jag känner så nu. Känner att jag inte orkar granska hundrafemtio kolsvarta bitar. Känner att jag antingen klipper till dom jag har med en sax eller lägger ner pusslet i kartongen igen. Och då väljer jag; lägger ner pusslet i kartongen igen.
Således borde svaret på enkäten bli; Nej, Pappa Kalle klarade inte av att lägga klart pingvinpusslet. Hjärtliga gratulationer till er två som inte trodde på mig.

-----------
Jag håller nu på att plocka ihop pusslet och känner att det är lite sorgligt att inte ge det en chans att bli fulländat. Jag tänker att jag borde skicka det vidare till nästa bloggare och så får denne överbevisa min tes om felaktigheten. För alla bitar är ju där. Vore kul att följa pingvinpusslet på nån annan blogg. Någon som känner sig manad? Skriv en kommentar så lottar jag en vinnare.

Läs även andra bloggares åsikter om pingvinpussel, pussel, misslyckanden
Intressant.se

Prinsessan Allan

2010-03-26T17:09:00.011+01:00

Det kom ett meddelande från förskolan där det stod att det var fredagsdisco mellan 14.00 och 15.00. Det skulle bjudas på popcorn och chips och musiken skulle dunka. Alla var välkomna - stora som små. Bara det är ju gulligt. Tanken på Allan och typ Asta som dansade tryckare. Jag tog upp det där med tryckarna som ett skämt på föräldramötet och fick skratt. Sen sa dom att det inte var så mycket dans utan mest spring och skrik. Förstås. Och musiken var inga ballader direkt. Det var ju disco och förskolläraren som råkat få se skivan som skulle gå varm under kvällen (ja, eller dagen) flaggade för Boney M och Earth, Wind & Fire. Och bilden av de trettio halvmetersmänniskorna på dansgolvet blev ju bara gulligare.

Men det är inte det jag ville berätta. Man fick, om man ville, klä ut sig till diskot. Och när jag frågade Allan om han ville så sa han ja. Och när jag frågade till vad blev han osäker. Jag radade upp de alternativ som redan fanns tillgängliga:

Clown? Snickare?

Konduktör? Trollkarl?

Börsmäklare? Pepparkaksgubbe?

Fotbollsspelare? Tomte?

Eller... Ja?

Men nej. Det var ingenting han var intresserad av. Pappa, sa han med högtidlig röst efter en kort tankepaus. Jag vill klä ut mig till prinsessa.
Ja, sa jag. Kör på det!

Och han blev ju så fin i sin skrud - vår discoprinsessa. Och jag tycker det är fantastiskt att han finner det så självklart. Att han ännu inte är indoktrinerad av det manliga och de kvinnliga normerna. Att han känner sig fin i sin klänning och sin krona och det är så han kommer entra dansgolvet och göra sina moves. Jag hoppas innerligt att det inte är något annat barn har kommit längre in i förstörelseprocessen av det där härliga naturliga beteendet. Ett annat barn som gör Allan påmind om hur det ska vara. Att Allans klänning är konstig och avikande. För dom grunderna cementeras ju tidigt i många familjer. Ibland med lösare tyglar och ibland med stramare. Som mamman jag nyss hörde om som inte lät sin pojke vara stjärngosse för att hon tyckte han var fjollig i nattlinne.
Nä, du Allan - Dansa och sväng på kjoltyget innan du förstår hur den här tråkiga världen fungerar. För det mesta.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, prinsessor, utklädning, disco, dagis
Intressant.se

Vilken bra idé

2010-03-25T15:57:00.003+01:00

Ja, något ska man ju skriva, tänker jag och börjar hamra på tangenterna. Skriver detta. Tänker att det säkert kommer bli något kul av det här inlägget också. Bara man börjar skriva så kommer man ju att nå slutet. Så är det ju alltid. Man når dit där den logiska punkten skall vara och så känns det bra. Och man publicerar och stänger igen locket till datorn och lutar sig bakåt i en lättnadens suck. Kanske knyter man armarna runt livet och snurrar lite på kontorsstolen - om man har en sån. Man sitter så en stund och smakar på sötman som blir efter ett avslutat inlägg.
Ett gott dagsverke. Men jag är inte där än. Jag har inte satt den där punkten. Jag bara fortsätter att skriva, fortsätter låta orden spruta och rappakaljan att skapas för jag vill att det ska finnas en struktur. En inramning. En mening och en orsak till att jag har skrivit så här mållöst nu utan att sluta i snart tre minuter. Men det gör det inte. Än.
Utanför är det grått. Grått och blött och lite trist. Jo, så kan man nog beskriva det. Trist. Och i rummet bredvid sitter min vän och sjunger. Jag hör det tydligt trots att vi byggt en ljudisolerande vägg. Jag hör att han sjunger att han är en blind man och jag antar att det är en metafor för något han inte förklarat än. Det gör han nog för det borde vara kaffedags snart - men först måste jag sätta punkt här. Få det avklarat. Komma vidare. Det är lite stressande.
Jag var stressad i morse. Vi var sena till dagis och Allan var inte på hugget, kan man säga. Men han har bytt taktik på sistone. Det är inte längre skrik och jämmer och trots och bråk- inte alltid i alla fall. Istället säger han; Ja, jag kommer. Men sen kommer han inte. Och man säger igen; kom nu då? Men han bara upprepar; Ja pappa, jag kommer, och kastar mig dessutom en blick som om det är jag som är tjatig och inte han som inte kommer. Och fortfarande så händer det ingenting. Han snackar tugget men rör inte på hullet. Han bara sitter och tittar på teven och kommer inte. Jag ser gapande på och låter en liten tid passera, ger honom en chans att agera, innan jag säger det igen och igen och igen med stigande bestämdhet; Kom nu! Och han vänder sitt huvud mot mig och suckar; Jag ska komma. Så fort Eloise är slut så kommer jag, säger han självsäkert och vänder blicken mot teven igen. Som om det var precis så vi sagt det från början. Som om det är jag som inte håller vad jag lovat.
Jag blir först irriterad men ger mig sen och tänker att det är bra. Att Eloise snart är slut och att vi sen avlägsnar oss utan problem. Jag tycker det är en bra deal och nickar. Ok, säger jag. Men då får du passa på att kissa samtidigt. Det tycker jag är rimligt. Att slå två flugor i en smäll. Och när jag ställer ner pottan framför Allan i en bestämd rörelse tänkt att påvisa att vårt lilla avtal inte går att omformas mer så ser han upp på mig och säger i ett muntert tonfall; Vilken bra idé, pappa!
Jag kan inte låta bli att skratta. Det klingar så falskt att det liksom inte går att ta honom på allvar. Men han sätter sig på pottan och han pinkar samtidigt som Eloise avslutar sin halvtimma på teven och när det är klart så gör han precis som jag vill. Han stänger av teven, klär på sig sina kläder, följer med till dagis och låter sig lämnas utan protester. Jag går därifrån med en känsla av att jag är en tjatig och dålig pappa och blir imponerad över Allans förmåga att spela oss. Förmågan att förvandla en tänkt halvtimmasfrukost till en en och en halvtimmes föreställning och få det till att det är jag som hetsar. Att det är jag som är tjatig och stressad och dum. Som om det är normalt att tugga i sig en halv smörgås på en hel timme. Framför allt imponeras jag över hur han får det att verka att han hela tiden är på väg, fast han i själva verket sitter blixtstilla.

Ja ja, nu blev det ett sånt här inlägg. Men det gör väl inget. Som jag skrev i början. Något ska man ju skriva. Och där knöt jag ihop säcken.

Läs även andra bloggares åsikter om idétorka, barn, tjat, smör, ska bara
Intressant.se

256

2010-03-24T11:39:00.010+01:00

Tänk er ett avsnitt av Vänner. Eller Seinfeld. Eller Simpsons för den delen. Alla har dom dessa tråkiga episoder när dom samlas på sitt café eller soffa eller vad det nu kan vara och så kastar någon av karaktärerna ur sig en replik i stil med; Kommer ni ihåg... Och när det händer, när de andra karaktärerna nickar ivrigt och kommer mycket väl ihåg, och samtalet tar fart och plötsligt blir bilden suddig och börjar dallra lite i en övertoning. Och kanske hör vi ett ljud - ett ljud som får oss att förstå att vi nu förflyttas bakåt i tiden och att detta avsnitt inte kommer ha någon handling överhuvudtaget utan bara vara ett potpurri av lösrykta scener utan något sammanhang. Ja, inte mer att det är minnen då och att vännerna i soffan skrattar åt dom. Och vi vet att det avsnitt vi just bevittnar är ett jubileumsavsnitt av något slag. Ett hundrade - eller tusende. Och vi är kanske inte lika roade som karaktärerna är. Jag kan i alla fall komma på mig själv att tänka; Nu har manusförfattarna gjort det lite lätt för sig. Passat på.

Detta är ett jubileumsinlägg. Det är mitt hundrade inlägg som Pappa Kalle. Och det är ju lite festligt. Men jag har ju skrivit så mycket mer. På Conversation skrev jag 95 inlägg. Och så skrev jag 60 inlägg på Sextio Dagar. Eller 61 faktiskt för jag kunde inte hålla mig ifrån en epilog även att den inte var planerad. Men andra ord är detta mitt 256:e inlägg som bloggare och det är en ojämn siffra icke värd att fira. Ändå firar vi. För idag är jag en sådan där manusförfattare tillfälligt utan idéer. Så jag passar också på.

Har ni inte hängt med från Conversationbloggen vill jag härmed länka er till några minnesvärda ögonblick värda att läsa eller kanske läsa om. Som den där dråpliga historien om dvärgen på bussen. Eller för att stanna kvar i kollektivtrafiken - The Wrestler. Jag har skrivit en del om just bussresor faktiskt. Orkar inte dra upp hela listan här så ni får botanisera vidare själva. I persongalleriet har vi ju den självklara Hejhejtanten och Hundgrannen och Hundgrannen igen och den rysliga historien om Nallen. Jag minns den magiska stunden på Eriksdalsbadet. Eller den fyndiga sovmorgonen. Eller när Allan hade klänning på midsommar - det var skoj. Och Allans tidiga drömmar - två var dom. En och en till. Ibland talar fotografier - Som min personliga favorit om teknikslakt eller Allans romans med Pippi Långstrump. Eller den vackra beskrivningen av lugnet på landet. Eller den fasansfulla beskrivningen av stöket i stan. Jag flinar åt fästingen som bet sig fast på det intimaste av ställen och jag flinar åt Allans användning av sin nya tandborste och när han för första gången upptäckte sin pung. Jag ler åt min presentation av Milla. Åt toapappret i trädet utanför mitt kontor och den stackars palmen. Och jag tycker även att min första beskrivning av hjärnskadan är läsvärd (och högaktuell då husläkaren som beskrivs i inlägget numera kan ses på SVT). Och den andra beskrivningen - som ju var lite av min break. Och ja, någonstans måste man ju sluta rada upp de förgångna så jag gör det. Snart.

För innan eftertexterna börjar rulla vill jag puffa för Sextio Dagar. När jag blickar tillbaka på detta projekt och läser igen alla ordenjag hamrat ner förundras jag över hur välskrivet det är. Med vilken otrolig ambition jag kastade mig in i något så pass dumt och att jag faktiskt avslutade skrönan trots att det, lite krasst räknat, bara var Ewa som hade hittat mig och som läste. Men Ewa hittade mig verkligen och hon kan säkert skriva under på vilken nagelbitare det var. Kortfattat är Sextio Dagar en fiktiv blogg i vilken en slackerdoftande man har fått sextio dagar på sig att betala tillbaka en orimlig summa pengar. Annars dör han. Typ. En smått poetiskt ångestdeckare i bloggformat med cliffhangers, kärlek, spänning och humor. Jag trodde på Manne - som han hette. Men det gick inte som planerat och nu hoppas jag att ni tar er tiden att sitta ner med honom och läsa igenom hans öde från 01 till 60. Och om ni gör det så klicka er framåt i rutan i vänsterspalten så inläggen kommer i den ordning de är tänkta att komma. Annars blir det lätt rörigt.

Och nu lämnar jag er därhän utan att länka minnesvärda inlägg bland de hundra som nu finns här - på Pappa Kalle. Jag tänker att här har ni ju hängt med. Så jag rullar bara eftertexterna och låter er sätta igång för nu har ni att göra. Imorgon ska allt vara som vanligt igen.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, jubileum, 100, 256, conversation, sextio dagar
Intressant.se

Pussel

2010-03-22T23:49:00.011+01:00

Jag fångade upp det som ett minne från barndomen. Eller en känsla kanske. Känslan av någonting ofullbordat som sakta fullbordades. Ett konstant pyssel som alltid kunde rädda upp en stund av tristess. För det låg ofta ett sådant uppe. Ett tusenbitars. En stad, ett hav, en klippa med fåglar. Fotmotiv som en ofullständig tavla över matbordet. Det kunde ligga i veckor. En bit här. En bit där. Lyckan som infann sig när man hittade den där jävla himmelsbiten som man letat efter i flera dagar. Smack liksom. Där satt den! Så skönt. Och sen då; upploppet. När det börjar bli klart. När man tydligt ser hur hålet i mitten sluts i rasande fart och så plötsligt hittar någon den sista biten och det är klart. A work well done. Och det får ligga framme några dagar för inbördes beundran och allmän åskådning. San Fransisco eller Paris eller en skål med frukt eller nån känd tavla. Vad det än föreställde så var pusslet fullbordat. Och efter en tid plockade vi fram ett nytt och började om. Sån var min barndom.

Känslan kom till mig bara. Jag vet inte varför men jag kände plötsligt starkt hur det saknades mig. Tänk, sa jag till Lisa. Tänk att bara stänga av teven och dricka vin och lägga pussel hela kvällarna. Men det stod snabbt klart att vi inte var helt enade där. Hon hade andra preferenser. Andra droger. Och Allan är lite för ung för dom där kluriga vuxenpusslen. Han har ju problem som det är med Bamse-pusslet - som bara är på trettio bitar. Det kan ju vara nog så svårt.
Ja ja, bara det inte är massa himmel, sa Lisa tillslut och jag log tacksamt och höll med. Ingen himmel.

Så var vi ändå på Emmaus och där låg den där lådan och skrek på mig. Som ett tecken. Som ett tecken därför att där bara fanns ett endaste pussel och att det var så billigt att det inte ens sved. Jag blev helt till mig. Lyckligt som en barn steg jag fram till kassörskan och kände mig i form för en lustighet.
Ni har väl kontrollräknat bitarna - provlagt pusslet?
Hon såg på mig som om vi pratade olika språk. Som om hon inte förstod ett enda ord av vad jag just sagt. Och sånt är jobbigt så jag förklarade mig.
Ja, det vore ju förargligt om man kom hem och la det och när man är klar så upptäcker man att det saknas en bit. Att det inte är komplett?
Du, sa hon kallt. Det kostar tjugo kronor. Du får nog ta risken?
Absolut, sa jag och släppte ut ett nervöst skratt för jag blir så nervös av människor som tar mig på allvar. Jag betalade, tog Allan i handen och gick.

Lisa såg på pusslet när vi kom hem. Och sen såg jag på pusslet och förstod vad hon tänkte. Jag sa; Det är ju bara lite himmel.
Jo, sa hon. Och massa vit snö. Och två svarta pingviner.
Hon hade en poäng där. Det klarnade. Jag nickade och sa; Mmm. Men det var billigt!

Det tog mig en halv kväll i anspråk att bara vända på alla bitarna och göra en mindre färgsortering. Ja, att jag la de kolsvarta pingvinbitarna i en hög, himmelblåabitarna i en annan, och de vita snöbitarna i en tredje. Lisa hade gett upp redan när jag öppnade kartongen och började sy istället. Men det är också trevligt. Att vi gjorde handarbete båda två. Och drack vin.

När jag kom upp i morse hade Allan varit där och lagt lite. Lagt lite fel. Alla bitarna passar nämligen oavsett vad. Alla svarta, vita och blå bitar går att sätta ihop lite hur man vill och passformen är hygglig men inte perfekt. Alla tusen. Och jag har inget bra bord att lägga undan det på om dagarna och på kvällarna är det så mörkt att jag inte ser ett jota. Jag har insett att det kommer ta mig väldigt lång tid att få ihop mitt pingvinpussel. Så nu har jag något att göra i alla fall. Det är ju skönt för livet som tvåbarnsfar kanju som bekant lätt bli lite långtråkigt om man inte fyller det med något. Något tidskrävande, pillit med små bitar av papper som solkas upp duktigt i en dräglig spädbarns mun. Och i en atmosfär med glasskladdiga treårsfingrar som älskar att hjälpa till. Som älskar att gömma saker. Som kräver att få vara delaktig i allt. Jag inser att det här kan gå hur som helst och jag antar utmaningen.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, pussel, pingviner
Intressant.se

Jobba hemifrån

2010-03-22T15:00:00.004+01:00

Jaha, vad fan ska jag skriva då?
Så frågar jag Milla och får något slags gurgelljud till svar. Och sen lite gråt och ynklig bedjan. Man kan tro att hon försöker säga; Nej, Pappa, du ska inte skriva något alls. Du ska sitta framför mig och skaka den där roliga pinnen och säga tokiga saker. Jag ser på henne från där jag sitter vid datorn och jag ler. Snart älskling, säger jag. Pappa ska bara skriva lite först. Men då spricker hon totalt och så skriker. Högt. KOM PAPPA! NU! Skaka pinnen! Wooo-aaaaaa! Säg nåt tokigt! Sjöng en sång! GÖR NÅT!

Och jag kan ju inte göra annat än att lyda och inse att det där med att jobba hemifrån är ingen hit.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, jobba hemifrån
Intressant.se

En plötslig, oväntad vändning...

2010-03-18T11:02:00.004+01:00

Vi låg på olika ställen i rummet. Jag i soffan. Lisa på golvet lutad mot soffan. Allan på golvet under soffbordet med en hel bulle i munnen som han slött idisslade. Milla på rygg iklädd enbart blöja på en filt. Teven stod på och visade Fem Myror om och om igen. Nästan varenda en av oss var sjuka. Allan var på väg ur en förkylning, jag var mitt i en och Milla var på väg in i en. Lisa var frisk. Det är väl så bara - att alla medlemmar i en familj på fyra kan inte vara sjuka samtidigt för det skulle inte gå bara. Ovetenskapligt fast samtidigt logiskt.
Vi bara var där och vi fikade och hade väl trevligt. Och jag var klädd i träningsbyxor och ett för stort vitt linne och mitt hår var väl inte tvättat på några dagar och jag hade haft feber under natten. Och Allan. Han hade haft feber i fem dagar och bullen i hans mun, där han låg under bordet, den åkte sakta ut och och sen sakta in igen. Lisa tog en klunk av kaffet, spillde lite på sin tröja och torkade av det med handen utan att kommentera. Inte heller hon bar vid tillfället kläder som man behövde vara rädd om. Man skulle kunna säga att vi var lite sunkiga. Vi skulle kunna definieras som White Trash.
Men så hördes plötsligt något oväntat i rummet. I luften. Som om en mängd människor klappade en takt. Hejade fram någon sorts sportprofil. Det var konstigt. Vi såg oss omkring. Såg på varandra. Såg på Milla...

(Och nu hoppas jag att vi alla, efter denna lilla film, är överens om att man ibland kan få utrymme att flippa ut lite och leka som om det vore åttiotal och som om man vore del av ett teveshopsprogram och jag tänker att nu när jag ändå började klippa denna film i iMovie (som för övrigt är ett fullkomligt obegripligt program) så vill jag ju använda mig av de effekter som finns där för det är ju någon stackare som har jobbat många timmar för att skapa dom. Och hade jag varit på mitt kontor och inte hemma i feber så hade jag antagligen använt mig av professionella verktyg och skapat något helt annorlunda. Men å andra sidan; Varför då? Den här filmen är ju skitkul. Varför ska jag alltid ursäkta mig. Varför gör jag alltid så långa parenteser? Ja ja, det ända jag ville få sagt var att ni som snokar här för att anställa mig till ett eventuellt klippjobb bör kanske kika här istället. Då var det sagt.)

Läs även andra bloggares åsikter om barn, vändningar, sunkighet, hemmavänner, bullar
Intressant.se

Lite om kärlek

2010-03-17T09:32:00.001+01:00

Vi stod i fönstret och väntade och längtade efter Lisa som skulle komma runt hörnet på gatan vilken minut som helst nu hade jag räknat ut. Allan upprepade sig; Var är mamma? Och jag upprepade mig; Hon kommer snart. Han; Var är mamma? Jag; Hon kommer snart! Han; Var är mamma? Och så vidare. Och vidare. Tills hon kom - denna fantastiska varelse i sin vita toppluva och finurliga leende. Allan sken upp och jag sken upp. Och hon fick syn på oss där vi stod i vårt fönster uppe på femte våningen och hon började vinka. Vi vinkade tillbaka och jag blev varm i hela kroppen. Shit, vad jag älskar den där kvinnan, visste jag och ville ropa det till henne för det är så lätt hänt att såna viktiga ord glöms bort i småbarnslivet. Men jag skrek ingenting. Istället vände jag min mot Allan och sa med en lycklig suck:

Åh, Allan. Vad mamma är söt, tycker du inte?
Nej.
Inte? Är hon snygg då?
Nej.
Vacker?
Nej. Mamma är inte vacker.
Vad är hon då?
Jag tycker mamma är källförsto.
Källförsto? Vad betyder det?
Jag vet inte. Jag bara tycker det.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, citat, sägelser, kärlek, kvinnan i mitt liv
Intressant.se

Att bli pissad på

2010-03-16T10:24:00.002+01:00

Då ska vi se, säger jag och ler. Hon ler tillbaka. Åh, det är det vackraste av leenden hon skjuter av. Hon spricker upp och efter ett kort tag vrider hon bort hela kroppen, krumbuktar sig som om hon vore blyg eller som om glädjen var henne för enorm.
Hon ligger på skötbordet i badrummet och sparkar med benen när jag tar av blöjan.
Nej, säger jag till henne som skiner. Inget bajs. Jag tar av blöjan ändå och viker ihop den. Lutar mig ner för att plocka fram en ren från hyllan under skötbordet.
Det är då jag känner en plötslig väta i håret. Förvånat tittar jag upp och träffas strax över ögat av en ljummen stråle. Jag svär till och tappar för ett ögonblick balansen viket räcker får att tvinga mig till sittandes. Kisset fortsätter strila över min tröja, kring magtrakten, och jag försöker kasta mig undan. Försöker göra någon slag undanmanöver. Som en hårt beskjuten Bruce Willis skulle gjort. Jag rullar åt vänster och slår direkt huvudet i badkaret. Känner hur jeansdelen som smiter om min vad snabbt blir genomvåt. Jag rullar åt höger och stoppas av dörren till toaletten. Jag ger upp, blir liggande på mage och låter mig pissas på. Det blir en liten kissansamling i min svankande ländrygg. Jag tänker att jag borde träna mer så det blir en muskel där istället för ett hål. Sen undrar jag hur mycket urin som kan rymmas inuti Milla? Och sen; sen tänker jag på hur trött jag är på att leva kompaktliving och undrar om vi någonsin kommer få den här lägenheten utbytt mot den där lantgården jag drömmer om. Sen slår det mig att moster Sassa fyller år idag. Grattis Sassa! Hoppas din dag började bättre än min.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, kiss, bäbis, compact living, Sassa
Intressant.se

Man vänjer sig

2010-03-15T12:10:00.000+01:00

När Allan var bäbis sammanställde jag ett häfte med barnsånger och andra trallvänliga visor till honom, eller snarare till mig själv, för jag kände att det saknades en skräddarsydd sångbok som satte ord på alla de där melodierna jag hade i ryggmärgen. På mina visor och några till.
Och efter att ha insett att även Milla fann tröst i min röst letade jag raskt fram samlingen. Den fanns kvar, undangömt i ett fack ovanför kylskåpet och det innehåller texter från alla genrer; allt från Lennart Hellsing och Jojje Wadenius till Beatels och Leonard Cohen. Och Kjell Höglund. Kjell Höglund? Och det var ju just det. Att när jag fyrat av Man Vänjer Sig, så såg hon förvånat på mig i några sekunder och sen började hon gråta otröstligt. Hon grät och grät och jag håller med om att visan är deprimerande i överkant men jag ser ju också ironin i den. Den fantastiska igenkänningskomiken. Milla såg inte det. Hon lyssnade förfärat på orden och drabbades av en grav livsångest. Hon undrade kanske vad för liv som väntande. Kanske saknar hon humor? Eller så är just den delen av hennes mumsmums-hjärna inte så utvecklad än. Eller så var det något helt annat som gjorde henne ledsen. En plötslig hunger. Hur som helst grät hon tills jag inte hade någon tröst kvar att ge och då blev Lisa räddningen. Hon åt hysteriskt och kastade blickar mot mig över axeln. Blickar som undrade; Det är väl inte sant, Pappa? Det kan väl inte bara var så mediokert alltihop?

Nej, Milla. Det är inte sant. Livet leker. För det mesta.

Nu hade jag ju tänkt mig en Spotifylänk här men Spotify här inte kommit så djupt i vårt visarkiv ännu. Det blir en video istället. Och jag har ingen aning om den är officiell eller ett ambitiöst hemmabygge. Men blunda och lyssna på orden bara om ni inte gjort det förr. Och har ni det så lyssna igen. Håll för öronen på barnen bara, om ni har några i närheten. Bara för säkerhets skull.

Och jag vill ju dela med mig här. Vill att det ska vandra vidare. Att det ska adderas egna favoriter och tas bort sådant som man finner otänkbart eller inte förstår sig på. Kanske ska Man vänjer sig bort. Kanske hör den låten inte hit i din värld. Kanske skall mina nittio ark med texter få växa.
Och då undrar man? Är det i strid mot upphovsrätten att dela med sig av ett texthäfte? En sammanställning av vistexter hittade på nätet? Är det någon som vet? Mymlan?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, barnsång, Kjell Höglund, man vänjer sig
Intressant.se

Konsten att låtsas som om det regnar

2010-03-12T09:44:00.002+01:00

Försenad igen småsprang jag ner för backen mot bussen som skulle ta mig till stan och till Allan som skulle få vänta lite. Inte så farligt dock. Det var ingen katastrof men det kändes ändå surt. Jag ville inte vara den där pappan som alltid var försenad till dagis och ändå blev jag mer och mer varse om att det var precis den pappan jag var. Jag kommer alltid fem över eller senare. Och jag tänkte att jag måste ursäkta mig. Att jag måste skämta lite om det och säga; Fan, förlåt hörrni. Jag vet inte vad som är fel med mig. Varför lär jag mig aldrig att bara gå fem minuter tidigare så är jag i tid? Men nu ska jag skärpa mig, jag ska verkligen det. Det här var sista gången.
Så ska jag säga, tänkte jag och insåg sen att jag redan gjort det för några veckor sedan. Att jag redan dragit precis detta för en av pedagogerna och att hon hade lett plikttroget åt mina mänskliga sidor och sedan sagt att det blir nog bra det där. Hoppas inte det är hon som jobbar sent idag. För jag kommer sent. Var fan är bussen?
Det var bara att vänta och medan jag väntade kopplade jag på en ljudbok i lurarna för att försöka förleda tankarna och varva ner lite. Det gick sådär.

Bussen kom tillslut och den var välfylld. Förseningen hade även gjort att det samlats en frusen skara människor vid hållplatsen. Vi trängde oss på och packades ihop med dem som redan färdades. Jag hamnade in närheten av de första dörrarna - där det vanligtvis står barnvagnar. Nu stod där folk. När vi åkt en bit och stannat och fyllt på ytterligare trafikanter ropar plötsligt en tant som sitter på en plats nära där jag står att; Men herregud! Kan ni inte tränga ihop er bakåt i bussen så alla slipper stå och störa chauffören! Det finns ju hur mycket plats som helst där bak!
Så sa hon och det utan att ha frågat chauffören om han ens var störd. Men det är ju så vissa tanter fungerar. Allvetarna. Och allvetarna får ju också alltid vatten på sin kvarn i detta blygsamma land eftersom alla omedelbar lyder deras order. Så medan tanten mycket upprörd sitter på sin plats och skakar på sitt tanthuvud - övertydligt besviken över mänsklighetens tillkortakommanden - tränger vi alltså ihop oss bak i bussen och visst hade hon rätt. Mycket plats fanns det. Vi stod trångt, men vi fick plats. Jag, till exempel, stod tätt lutad över en ung tjej i kort skinnjacka. Jag var tvungen att luta mig in över henne för att kunna hålla i mig i ett handtag som fanns framför henne. Jag kände mig nästan lite påflugen men vi fick en kort ögonkontakt och jag himlade med blicken och hon förstod att jag var en reko kille. Det förstod hon även då jag höll på att snubbla och greppade tag i ett andra handtag på hennes andra sida. Hon förstod att jag inte försökte krama om henne utan bara ville behålla balansen i trängseln. Och så stod vi. Jag lät det vara, lät mig föras framåt och lyssnade till berättelsen som lästes i mina öron. Det var en mycket bra ljudbok, engagerande, tänkvärd. Inspirerande. Imponerande. Och jag sneglade ut genom fönstret och såg hur staden tornade upp sig. Djurgården, Gröna Lund, de stora färjeterminalerna. Tjejen jag hängde över vred på sig tydligt besvärad. Jag tycker också det är jobbigt, tänkte jag. Men snart är vi ju framme. Hon kastade blickar över axeln men stod så till att hon inte längre kunde möta min blick. Bara känna mig. Jag undrade vad hon tittade efter och vände mig halvt om - såg bakom mig mot den förväntade besvärliga kö av människor som ville komma fram men... det var ingen kö där. Inga människor. Några fåtal huvuden stack upp från enstaka säten, men de flesta platserna var lediga. Tre fjärdedelar tom buss bara. Och en fjärdedel ihopträngd. Av mig. Jag stod i bussen bakre regioner, precis som tanten bett mig göra, och tryckte ihop en förtvivlad skara människor. Jag höll mig hårt i två handtag och höll emot tyngden. Motverkade expansion. Alla hade kunnat sitta för till och med tanten hade gått av. Var? Hur? Jag hade inte hört ett knyst. Inte märkt något. Vilken bra bok.
Jag vände fram blicken igen. Såg över situationen. Bortgjord var jag. Ja. Men dom visste inte att jag visste. Vad är minst pinsamt? Att släppa taget nu, plötsligt bara, och gå att sätta sig? Eller hålla kvar de sista hundra meterna till avstigning och låtsas som det regnar?
Jag höll kvar. För min egen värdighets skull och för mitt höga nöjes skull. Och när jag sen kom till dagis så var det ju förstås samma pedagog som sist. Men jag sa ingenting. Jag bara låtsades som om klockan var tre fast den var något helt annat och tog Allan i handen och gick. Men jag vill inte vara den pappan. Det här var sista gången. Jag lovar.

Pappa Kalle finns nu på Twitter! Följ mig!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagishämt, bussar, tanter, trängsel
Intressant.se

Konsten att prata för första gången - andra gången.

2010-03-11T08:23:00.034+01:00

Det är inte alla som får chansen att börja om från ruta ett igen. Inte alla som blivit resetade - tillbakaflyttande till ett slags spädbarnsstadium. Och tur är väl det - för trots att det är en upplevelse och en unik erfarenhet så är det självfallet ett rent helvete. Ett helvete som inga människor borde behöva genomlida. Dessvärre hände det mig och jag var nyss fyllda sexton.
Att i helhet beskriva vad som hände skulle kräva sin egen blogg. Det finns fragment av det utplacerade lite varstans i cyberrymden. Här till exempel - i ett gästinlägg hos CP-mamman (numera Smulgubbe). Och i en lite mer humoristisk vinkel här - min gamla blogg. Det får räcka med backstory för det var ju inte det som skulle avhandlas här. Ämnet var första gången och jag frångår det helt och berättar istället om andra gången. Vi kastar oss direkt in i historien. Till scenen där en sextonårig pojke vaknar i en sjuksäng på Karolinska Sjukhuset i Stockholm och förvånar sig själv med förmågor de allra flesta sextonåringar tar som en självklarhet.

Jag slog upp ögonen och gäspade. Klippte kanske med ögonen mot ljuset som letade sig in mellan persiennerna. Hörde kanske ett tickande ljud från väggklockan eller ett pipande från någon maskin. Sen talade jag. Jag sa något utan att tänka på det själv. Sa något som jag säkert sagt varje morgon i tio års tid men som under den senaste månaden varit omöjligt. Ett jämrande; Fy faaan, som för att understryka att ännu en hård arbetsdag med rehabilitering väntade. Jag blev helt förvånad. Talade jag? Jag prövade på nytt och visst; Jag sa något. För första gången - andra gången. Det känns verkligen så för jag var pånyttfödd och då var alla parametrar ställda till noll.

Det var lite för stort för att låta väntas med. Vänta på ronden och alla högfärdiga läkare. Jag kände ett oerhört behov att dela med mig av det nya. Nu. Och jag förstår verkligen Allans iver inför varje ny kunskap han finner.
Våghalsigt tog jag mig ur sängen, och det kunde slutat hur som helst för jag kunde inte gå och hade föga kontroll över någon av mina muskler. Jag tog mig fram till telefonen som fanns i mitt rum, och slog numret hem fel flera gånger för det var svårt att pricka rätt med mina skakiga händer. Till slut gick det och mamma svarade och jag sa; Maaaammaaa. Långt och utdraget och långsamt. Obehagligt och skadat men ändå fullt förståligt. Jag sa mamma, precis som ett barns första ord, och mamma började gråta på andra änden - och skratta samtidigt. Jag tyckte min röst lät förfärlig. Knarrig och konstig. Mörk och sluddrig. När jag talade fick jag anstränga mig oerhört för att mina ansiktsmuskler skulle lyda och efter bara några ord var jag helt slut. Det tog tid att formulera sig men fan; jag talade. Jag tror inte jag sa så mycket mer där i telefonen. En uppmaning att pallra sig dit kanske. Kom. Men budskapet hade nått fram. Hon var på väg.
Jag drog mig upp i rullstolen och tog mig ut i korridoren. Haffade första bästa sköterska - slet tag i hennes sjuksköterskauniform och sa; Godmorgon! Dreglet forsade och ansiktet krampade men hon förstod och det blev ett himla liv i luckan. Kalle pratar, liksom! Alla kom ut och ville höra och jag minns inte hur mycket kraft jag hade i käften men jag vet att jag bad om att få träffa Anna Karin – min sjukgymnast. En kvinna jag kommit att hysa stor respekt för.
Anna Karin lät sig inte imponeras som de andra. Hon höll tillbaka, – ville väl inte ville tappa sin neutralitet inför vårt svåra och hårda samarbete eller nåt. Men jag såg att under järnladymasken brann en iver. Jag tror även att jag pratat så mycket under förmiddagen att jag sluddrade och var betydligt mer otydlig och svårförstådd nu än när jag vaknade. Om det nu var möjligt. Så vi tränade på som vanligt och jag satt i en träningsmaskin och lyfte - nog väldigt lite men ändå – tyngder när en överläkare dök upp med ett helt lag läkarstudenter. Jag gillade aldrig den där överläkaren. Han var en gammal stropp som talade över huvudet på folk och hade vid ett flertal tillfällen betett sig illa mot mig och mina föräldrar utan att förstått det. Kört över oss liksom. Och säkert medvetet knäppt till min morsa också på samma sätt som hon säkerligen knäppt till honom – sagt något man inte borde säga till en så pass viktig herre som honom. Sånt gör hon alltid och vanligtvis har ju högt uppsatta män svårt att ta kritik från vem som helst. Det går emot konstens alla regler men regler har vi alltid omprövat i min familj och det är väl tack vare det jag sitter här och skriver dessa rader i dag som en närpå helt återställd man. Nåväl, Överläkaren steg hur som helst fram till mig och talade över mitt huvud om mitt fall – ett intressant och olyckligt öde med föga chans till förbättring, menade han och studenterna antecknade. Han nämnde massa åkommor vid dess latinska namn och förklarade som avslutning att jag med största sannolikhet skulle förbli en stum dreglande grönsak för resten av mitt liv. Anna Karin höll tyst, visste kanske sin plats i hierarkin, men jag kunde inte låta bli. Kunde inte låta den här chansen passera. Jag samlade all kraft jag hade till käkpartiet och sa så artikulerande jag kunde; Vilket skitsnack! Fast det lät väl snarare som; viiiöölkeet schssiiiitssrrnackk. Överläkaren tystnade och hans studenter såg upp ur sina block. Hela salen stannade upp. Anna Karin kvävde ett skratt. Jag minns inte vad som hände sedan. Men jag tror att han bara gick vidare med sitt släp av studenter. Vidare till nästa patient. Ignorerade det faktum att jag bara genom att yttra två ord motbevisade allt han stått och föreläst om. För han snackade skit – det är helt sant och jag är ett levande bevis på det.
Den här historien levde kvar länge på Karolinska. Vid de årliga neurologåterbesöken jag var på efter det att jag blivit utskriven brukade jag gå upp till sjukgymnastiken och hälsa på Anna Karin och hon presenterade mig alltid som Kalle - han som sa att överläkaren snackade skit. Och då visste alla vem jag var trots att jag aldrig träffat dem innan. Och vem vet- kanske lever legenden kvar där än idag?

Läs även andra bloggares åsikter om hjärnskador, rehabititering, första gången, att lära sig tala, mymlan, veckans bloggämne
Intressant.se

Konsten att tappa flytet

2010-03-10T09:01:00.000+01:00

Morgonrusning. Allan är lämnad på dagis. Det gick väl. Inga kriser. Jag kände mig som en av dom där bra papporna - som en av dom som har kontroll över situationen. Jag skrattar bitterljuvt åt den löjliga tanken.
Jag ser hur bussen står inne och småspringer mot den med min matkasse dinglandes i handen. Bra skit på extrapris. Gårdagens. Även det kändes bra. Att spara lite pengar. Och i samma härliga anda fortsätter det. Jag sträcker plikttroget fram min bussremsa mot chauffören och säger vart jag ska. Finntorp. Och efter att ha kastat en förströdd blick på stämpeln från igår gör chauffören en gest åt mig att gå på. Ostämplad. Jag bestämmer mig för att omedelbart göra som han säger. Och medan jag letar mig bak i bussen så tänker jag att det inte är jag som gör fel nu. Jag sträckte fram min remsa och sa var jag skulle och han vinkade förbi mig. Vad skulle jag gjort? Tjatat mig till en stämpel. Antagligen. Antagligen missförstod han. Trodde att den gamla stämpeln var en ny. Att den gällde. Då är kanske ansvaret mitt. Att informera honom om hans felbedömning. Men ibland är dom lata, chaufförerna, och orkar inte stämpla kortdistansresor. Hur ska jag kunna veta vad som hänt här?
Må det bara eller brista, tänker jag självsäkert och försöker minnas när jag såg en kontrollant på en buss sist. Aldrig skett. Och med detta utrett i tanken sjunker jag lycklig ner i sätet med den nästan euforiska känslan av att ha lurat systemet och samtidigt blivit rik. Eller sparat två klipp. Eller hur man nu ser på det. Glad är jag i alla fall. Jag har flyt.
Strax efter Nacka station förbyttes känslorna. Finntorp annonseras och jag trycker på stoppknappen men ingenting händer. Inget pling. Inget plong. Jag ser ut i mittgången, mot skylten och noterar att ordet stannar inte uppenbarat sig. Fan. Jag trycker igen. Ingenting. Jag trycker tre gånger i rask följd som om det skulle göra skillnad men även det blir utan utdelning. Jag ser hållplatsen jag ska av vid närma sig och grips av panik. Jag måste få stopp på bussen. Min gratisbuss måste stanna! Jag tar mig ut i gången och snabbar mig fram mot dörrarna. Där! En till knapp! Jag trycker. Det plingar. Jag vänder mig glatt mot skylten och läser ordet stannar i röda bokstäver. Men framför ordet står det inte längre Finntorp. Det står Järla Sjö. Jävla Sjö. Vi åker förbi och jag följer min busshållplats med blicken till den bara är en prick mot horisonten. Typ så långt är det mellan Järla Sjö och Finntorp. Och för att korsa vägen och nå busshållplatsen som tar en tillbaka måste man gå över en gångbro och det är en jätteomväg. Och jag får vänta på bussen länge Det är kallt och ruggit. Klockan går. Dagen krymper. Så kommer bussen och släpper på. En kvinna vid ratten. Hon ser ut som en pennalistisk gymnastiklärare. Jag sträcker fram min remsa och säger; Jag ska bara en hållplats för det var så att... Tjoink! Där satt stämpeln som en påminnelse om att flyt är kul - men det är inte för mig.

Läs även andra bloggares åsikter om bussresor, klipp, stämplar, oflyt
Intressant.se

Konsten att försvara sig

2010-03-09T08:23:00.003+01:00

Jag vet inte om jag om jag behöver försvara mig. Men efter att ha läst igenom gårdagens inlägg känner jag nu ett behov av att i alla fall förklara mig lite. För det jag ville få sagt försvann till förmån för dramat. För den goda historien. För konsten, för tusan! Jag är en sucker för knorrar och poänger man ler åt och därför kom texten att ändras under resans gång för jag hade egentligen andra planer för inlägget.
Jag hade tänkt lägga till ytterligare ett minne från Allans tid i magen. Om en mamma som blev offentligt rasande på sitt barn och då, i min ofärgade, lite naiva syn på föräldraskapet förkastade jag hennes handling fullkomligt. Och så skulle allting mynna ut i en slutsats som i stort skulle säga att nu, när man är lite erfaren på det här med att vara pappa så vet man med sig att de flesta utbrotten och mmmandena har en backstory. Att mammor sällan - från ingenstans - blir rasande och kastar sig över sina försvarslösa barn med förmaningar och beskyllningar. Det är mycket som krävs för att nu dit. För att bli arg på den man älskar allra, allra mest mitt på en öppen gata. Kanske hade just den där mamman haft en timmes konflikt med sitt barn om ett par röda termobyxor. Och sen - när mamman trott att förnuftet segrat - kanske barnet ändå hade vägrat att sätta på sig mössan fast termometern visade tio minus. Och så hade mamman inte pallat att tjata mer och gått ut ändå. För dom hade bråttom. För att junibacken stänger fem. Kanske hade barnet börjat gråta på vägen och sagt att det frös om öronen och mamman hade kanske tänkt att; vad var det jag sa, och tagit fram mössan ur sin jackficka där hon så klokt placerat den efter som hon förutsett just detta. Men ett barn går inte att förutse. För nu fräser barnet att mössan sticks. Att just den mössan vill det inte ha. Jag vill ha den blåa mössan, säger barnet. Och trots att mamman förklarar att just den här mössan ju fungerat helt stickfritt i tre hela månader och att den blå mössan inte är med så kan inte barnet begripa det. Barnet kommer inte lugna ner sig en uns fören något blåfärgat sitter på huvudet och så är det bara. Mamman trotsar allt och bara går. Tänker att då för du väl frysa då, älskling. Men barnet är smartare än så. Det sticker in sina små ben i hjulen så mamman hela tiden tvingas stanna för att inte göra sitt barn illa. Mamman ber snällt. Förklarar att Junibacken stänger. Att dom har kämpat i en och en halv timma nu för att åka till ett ställe bara ämnat barnet och att snart är det för sent. Snälla älskade barn. Låt mig springa dig till färjan så vi hinner i tid och så du inte förfryser dina fina små öron. Mamman försöker en sista gång att föra sitt barn till stället det tjatat om att få åka till i två veckor nu. Dom tar sig runt ett hörn. Barnet skriker och skriker att mamman är dum och att även jackan sticks fast den är av polyester och vips har dragkedjan åkt ner och jackan av och den hivas i en vid båge med ett vredesvrål rakt i en snöslaskpöl samtidigt som mamman ser djurgårdsfärjan de skulle vara på lämna kajen.
Och där står jag och min gravida Lisa. Mamman dyker upp i vårt liv likt en förälder från hell som helt utan orsak kastar sig över sitt barn och skriker att: Nu jävlar i helvete får det vara nog. Nu går vi hem bara och gör ingenting rolig idag!
Och vi. Vi som inte förstod hur ett barn kan reta gallfeber på en Vi ryser till och dömer ut mamman som en barnmisshandlare. Vi tänker inte på att hon behållit tålamodet i snart två timmar. Vi säger att så där ska vi aldrig bli. Vi ska aldrig en svära åt vårt barn. Aldrig.

Det har jag gjort. Och det var ju det jag ville säga igår. Det var poängen. Att jag gjort allt det där och att jag aldrig skulle klara mig utan dagis och att jag mmmar. Ibland. Det var det som försvann känner jag. Iblandet. Det och att ingen är fullständig. Och man ska vara väldigt försiktig med att döma ut folk. Det var det jag ville få sagt. Inte att jag slutat lyssna på mitt barn. För det har jag inte. Bara ibland när morgonen har varit extra dryg och arbetet blir extra försenat. Då mmmar jag. Bara då. Aldrig annars...

Men det förstod ni säkert. Ni känner mig.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, trots, missförstånd, fördomar
Intressant.se

Konsten att bryta ett löfte

2010-03-08T10:27:00.007+01:00

När Allan var tio månader gammal så satt jag med honom i en sandlåda i Nytorgsparken och grävde. Det var sensommar och solen värmde. Vi var lättklädda och livet var enkelt och jag tror till och med att jag åt en glass. Allan krattade och grävde och jag gjorde sandkakor och vi hade så trevligt, så trevligt. Runt omkring oss myllrade det av solhungriga föräldrar och lekglada barn och stämningen var högljudd.
Jag vet inte vad det var som fick mig att uppmärksamma dom - vad som fick mig att urskilja dom från massan - pappan med kaffemuggen och pojken med händerna nedstuckna i fickorna på sina blå Manchesterbyxor. Men jag såg dem komma via den lilla trappan som leder nedför gräsmattan och släntra in på lekplatsen. Dom var målmedvetna och siktet var inställt mot något som tycktes ligga bortom parken. Som om dom inte var där för att leka utan bara genade genom den. Kanske bodde dom i närheten och var på väg hemåt. Kanske var dom bara ute och promenerade. Vad vet jag?
Pojken var kanske fyra år gammal och han pratade oavbrutet - det hörde jag när dom närmade sig. Han berättade inlevelsefullt om något han upplevt på dagis. En sanslös historia minns jag den som men mer än så minns jag tyvärr inte. Vad jag däremot minns tydligt är att pappan inte hörde ett ord av pojkens berättelse. Han bara gick där bredvid och sippade på sin kaffe och kastade blickar omkring sig på de andra föräldrarna. Kollade om det var någon där som han kanske kände. Ungefär var tionde sekund sa han; mmm, ner mot sin son fast utan att titta på honom. Mmm. Mmm. Och pojken fortsatte prata i tron av att hans far faktiskt lyssnade vaksamt till varenda ord han sa. Sen hade dom passerat och försvann utom hörhåll ner mot Ringvägen. Dom steg in och ut ur mitt liv på bara några ögonblick.
Jag var förfärad. I chock. Jag såg på min lilla Allan som ännu inte kunde uttala en begriplig mening och jag gav honom ett löfte. Jag lovade att aldrig, aldrig under några omständigheter, sluta lyssna till vad han sa. Jag lovade honom att alltid ta hans ord på fullaste allvar som om varje stavelse var livsavgörande och varje mening av samma tyngd som ett fredstal från en framstående retoriker. Och framför allt lovade jag att aldrig, aldrig, aldrig säga mmm till honom på det nonchalanta sätt jag just bevittnat. Jag lovar dig det, Allan. Så sa jag högfärdigt till den lilla varelsen som inte pratade än och han svarade mig genom att stänka sand i mitt ansikte.

När han var drygt ett år var vi i Björns Trädgård en eländig höstdag. Allan lekte i ett tåg och det var full aktivitet omkring oss. Barn som rusade runt och skrek och stojade. Ständig rulljans i rutschkanor och klätterställningar. Jag räknade ut att det var ett antal förskolor där för många av barnen hade gula västar på sig med olika märkning; Blåklockan, Via Emilia, Draken och sånt. Jag lyckats särskilja personalen från föräldrarna. Föräldrarna aktiverade storstilat ett enda barn. Nästan puttade dom till nästa station och visade hur man skulle använda den; Sätt foten där... bra! Och sen högra handen där... nej, höger! Den ja! Bra!
Personalen stod i en klunga och frös och då och då gick någon av dem iväg en kort stund när något barn ropade, men kom sedan snabbt tillbaka.
Jag fick syn på en flicka som satt i en barngunga. Hon hade fått en rejäl knuff fart av någon av pedagogerna (som sedan lämnat henne) och hon skrattade förtjust. Men som med alla pendlande rörelser så tappade även denna kraft. Hon var så liten att hon ännu inte fattat att hon kunde behålla farten längre om hon hjälpte till med benen så hon bara satt där. Först alltså skrattandes med fjärilar i magen. Sen leendes när farten avtagit en smula. Sen tålmodigt väntandes på nästa putt när gungan bara stod och slöpendlade. Tillslut stod den helt stilla. Kedjorna hängde stelt, som två oböjbara stänger, från träbjälken och flickan bara satt stilla i det blåa plastsätet. Man fick känslan av att det var en installation. Runt omkring henne sprang hennes kompisar. Runt omkring. Hon kunde inte komma ner, kunde inte ta ny fart. Det var ett status quo. Hon bara hängde där en halvmeter över marken och kunde inte göra ett skit åt det.
Jag förundrades över hennes tålmodighet. Hon väntade och väntade. Kastade först förhoppningsfulla blickar mot förskolepersonalen som stod och pratade en bit därifrån. Till slut var det som om hon gav upp. Hon gav upp och började leka med sina vantar. Liksom pratade med dom. Som om barnet i henne tvingade fram leken även i de mest extrema situationer. Som om hon inte kunde hålla tillbaka. Så där satt hon stilla i allt stoj, bortglömd, med sina vantar som enda lekkamrat.
Jag fick en stor klump i bröstet. Jag tänkte att det här var vardagsmat för henne. Det här hände varje dag. Och det är klart att man blir bortglömd bland femton skrikiga ungar när man är så pass timid. Herregud, tänkte jag. Fan vad hårt. Tre personal. Femton barn. Noll uppmärksamhet. Det är bra, hörde jag en röst inom mig. Det är bra att barnen lär sig att livet är hårt och inte alltid rättvist. Det är bra att dom vässar armbågarna och börjar sig roffa åt sig.
Fuck you, rösten, sa jag. Det är fel. Jag stegade över det lilla staketet som avgränsade gunghagen och gick fram till flickan. Jag hälsade kort och gav henne en knuff som heter duga och gick sen tillbaka till tåget. Jag tänkte; Aldrig att jag sätter Allan på ett dagis. Nej, jag blir pappaledig på heltid resten av mitt livom det är vad som krävs. Min son ska bli älskad och uppmärksammad till vansinne.
Jag nickade nöjt åt mitt beslut. Ett beslut jag lovade mig själv att alltid stå fast vid. Bakom mig hörde jag hur flickan började gråta och när jag vände mig om såg jag hur en av personalen skyndade fram och frågade något. Flickan pekade på mig.

I morse. En pappa och en son kommer ut ur en port på Södermalm, Stockholm. Sonen, som tycks lyssna till namnet Allan jämrar sig.

Pappa, jag vill inte gå till dagis? Varför måste vi gå till dagis.
Därför att pappa behöver jobba lite.
Vad jobbar du med, Pappa?
Pappan tystnar och verkar inte komma på något vettigt att säga.
Vad jobbar du med, Pappa?
Ja, just nu... Jag bloggar.
Vad är det?
Jag vet inte, kan vi inte skynda på lite. Kom!
Pappan börjar gå mot en trappa och efter ett kort tag lommar sonen efter.
Vet du?
Mmm...
Vet du?!
Va, nej.
Att jag. Jag jobbar också. På dagis. Där. Jag och Asta och Julia. Vi jobbar i dockvrån.
Mmm...
Jag är trollkarl och Asta är doktor och vet du. Idag vill jag... Pappa?
Mmm...
Jag är trött i benen
Mmm...
Pappan bara fortsätter uppför trappan men sonen stannar och säger det högre.
JAG ÄR TRÖTT I BENEN.
Nu stannar pappan och vänder sig om.
Va? Nej, Allan det är du inte. Vi har gått tjugo meter.
Jo.
Nej.
Jo. Jag är det. Bär mig!
Nej, jag vägrar. Trappan är hal. Kom nu bara. Vi är snart framme.
Jag vill inte gå till dagis!
Dagis är bra. Och kul. Jag vet att du tycker det är kul, Allan.
Nej, jag tycker det inte.
Allan, du berättade ju precis hur kul ni har där. Att Asta trollade och du och Julia lekte doktor.
Det sa jag inte.
Jo, det gjorde du. Kom nu. Jag har bråttom.
Pappan går ännu en gång före och sonen står kvar en stund till och verkar sedan glömma allt och skyndar upp för trappan på pigga ben.
Pappa, vet du...
Mmm...

Pappan sträcker ut sin hand mot barnet som tar den och dom går över gatan. En kille och en tjej stannar upp och tittar efter de båda. Hör hur barnet berättar en makalös historia och hur pappan bara svarar genom att säga mmm om och om igen. Killen vänder sig mot sin tjej och klappar på hennes runda, gravida mage. Han sätter sig ner på huk och tittar in under hennes rock. Säger att; Så där, så ska jag aldrig vara med dig, mitt barn. Jag ska alltid lyssna. Alltid ta...

Läs även andra bloggares åsikter om barn, mmm, förskolor, att lyssna på sina barn
Intressant.se

No name

2010-03-05T19:19:00.003+01:00

Maten är klar om fem minuter. Jag har inte kunnat skriva idag. Det gör mig ont Att jag inte skrev i tisdags känns okej för då kräktes dag. Att jag inte skrivit idag känns mer som slarv. Men jag har tänkt. Tänk ut precis vad jag skulle skrivit. En nostalgitripp med musik. Eller - för det finns ju alltid en alternativ plan - en mardrömshalvtimme på Konsum. Men jag hinner inte skriva något av detta på de tre minuter som nu återstår så jag lämnar det till nästa vecka. Dessutom känns det som att Milla håller på att tappa det. Jag har helt okänsligt - för att vinna dessa ögonblick - placerat henne framför Teletubbies. Och visst - hon är glad. Väldigt glad är hon. Sparkar helt hysterisk med fötterna, vevar tokigt med armarna. Problemet är att hon även ser ut att tugga fradga. Jag litar inte på Teletubbies. Det är nåt skumt med Twinkie Pinkey eller vad fan dom nu heter.

Där ringde äggklockan. Trevlig helg!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, teletubbies, stress, slarv
Intressant.se

Du du du du du

2010-03-04T10:52:00.008+01:00

Jag blev så glad då jag hittade det gamla klassiska bluesriffet som signal på min telefon. Ja, men ni vet; Du du du du du. When I was a young boy. Du du du du du. At the age of five. Du du du du du. Och så vidare. I´m a man. Ni vet vad jag menar. Du du du du du. För det är ju svårt att beskriva en melodi i bokstäver. Ja, om man inte kan noter förstås. Men det kan jag inte, och kanske ni är lika okunniga som jag är så om jag hade kunnat hade det möjligtvis inte hjälpt ändå. Du du du du du. Men ni fattar.

Hur som helst. Varje gång jag hör den där signalen kan jag inte låta bli att sjunga ett svar. Det dras liksom ur mig. Jag känner att tomrummet mellan du du du du du och du du du du du bara måste fyllas ut annars - ja, men annars dör jag. Som en tvångstanke. Så jag insåg rätt fort att jag inte kunde ha den som telefonsignal för då hade folk på tunnelbanan tyckt jag var konstig. Eller om man är på en bank och ska ansöka om ett lån. Och det ringer. Du du du du du - jag sitter på banken - du du du du du - och ska ta ett lån - du du du du du - men jag kommer aldrig få det- du du du du du - det är inte svårt att förstå... I´m a man - Whooa!
Ja, fast jag skulle ju aldrig ens försöka få ett lån. Det vore ju lite korkat. Så det är ett extremt dumt exempel. Skitsamma.
Jag ville ju ändå använda melodin på något sätt. Och det som kom till mig var att ha den som alarmsignal. Dessutom blev det som en liten utmaning. Man har ju inte många sekunder på sig att vakna, fatta vad som gäller, komma på något vettigt att sjunga och dessutom hitta ett godtyckligt rim några rader fram. Sånt där älskar jag. Att försvåra den lite. Vardagen.

Första mornarna var inga direkta hittar. Jag snoozade a automatik och svor sedan lågt. Somnade om. Ingen svung i det.
Andra gången var jag så yr i nattmössan att jag sluddrade fram något obegripligt och skrattade sedan sarkastiskt åt min oduglighet. Somnade om.
Tredje morgonen kom det ur mig några rader - men jag sjöng så lågt och utan inlevelse att ingen vaknade och hörde min bedrift. Så jag slutade mitt i ett imponerande rim och somnade om.
Natten till fjärde försöket låg jag vaken länge och funderade. Förberedde mitt framförande. För på på samma gång som jag ju vill utmana mig själv och min förmåga till bombastisk freestyling vill jag ju imponera på min familj. Ge dom en morgon att minnas. En god start på dagen. Ett skratt kanske.
Jag somnade med ett leende och sen:

07.30.
Du du du du du
Trött, utan att röra mig med huvudet i kudden men med timing som en gök ur ett gökur och med stadig melodi; Nej nej nej, jag vägrar
Du du du du du
Att gå upp
Du du du du du
Jag lämnar fan inte sängen
Du du du du du
Jag ignorerar vår tupp

Du du du du du du
Du får gå upp själv
Du du du du du
Och bre din macka
Du du du du du
Och kolla Bollibompa
Du du du du du
Nu börjar jag sacka

Du du du du du
Jag är en man
Du du du du du
En trött man
Du du du du du
En jätte, jätte trött man

(Från andra sidan sängen; Mamma, vad gör pappa?)
(Jag tror han försöker vara rolig.)

Du du du du du
Sååååååå trött...

-------

Kände ett behov av att hylla någon som gör det så mycket bättre. Och världens bästa kompband därtill. I världens bästa konsertfilm. Muddy Waters med The Band från The Last Waltz.
Mannish Boy.

Läs även andra bloggares åsikter om du du du du du, bluesriff, alarmsignaler, freestyle
Intressant.se

Vintern toppad - nu kan det bara bli bättre

2010-03-03T07:51:00.003+01:00

Känsliga läsare bör hoppa över detta inlägg.

Jag tänker att; Vad fan. Låt det komma bara. Varför kämpa mer nu? Jag ser ner i toaletten och öppnar munnen.
Klockan är 00.30. Jag har smugit upp från mina sovande älsklingar för att ta den här oundvikliga, smutsiga kampen. Jag har smugit upp efter att ha legat en dryg timme och svalt tungt och tänkt att det inte kan vara sant. Att det är lite orättvist. För det är segt nog som det är. Dagarna går ändå så fort med två barn. Arbetsdagarna krymper. Jag behöver inte en kräksjuka också.
Men tydligen. Den är över mig. Jag ligger som en tom påse på golvet och känner mig bättre. Känner att det kanske bara var något som behövde komma upp. Känner något i näsan. Reser mig till sittandes och försöker fräsa. Inget händer - det är totalstopp. Jag försöker igen och tar i från tårna denna gång. Känner hur det rör sig där inne och får upp bilden av en hemmagjord milkshake som dricks med ett sugrör. Och så fastnar det en fruktbit av något slag däri och sakta sakta kan man följa dess väg genom det genomskinliga röret. Och man tar i så att man blir helt blå i ansiktet för så trögt är det. Tills; plopp! Plötsligt släpper det oförklarligt och vägen är rensad.
Jag ser förvånat på en bit falukorv som skjutits ut ur min näsa och nu sakta glider ner från det uppfällda toalocket. En stor bit. Jag borde verkligen tugga mycket noggrannare lovar jag mig själv och lägger mig sedan till rätta på badrumsgolvet igen. Nu kan det bara bli bättre, tänker jag men hade fel. Det var bara början.

Läs även andra bloggares åsikter om kräksjuka, spyor, falukorv
Intressant.se

Fredag, fem i åtta

2010-03-01T10:18:00.005+01:00

Klockan var omkring fem i åtta i fredags. Bakom mig i rummet var totalt vansinne. Allan betedde sig som Brad Pitts karaktär i Tolv apornas arme, när han ska hjälpa Bruce Willis att fly från dårhuset och skapar ett upplopp. Scenen finns här, men är inte i sin helhet. Ni som har sett filmen vet hur det urartar sig. Vilken film! Vilken regi! Vilken musik! Vilket spel! Ja, nu får jag lugna ner mig lite. Vad jag vill förklara är att Allan var Brad och då var jag kanske Bruce - inte fullt lika slö, men i närheten. Jag jag satt där vid datorn och pusselbitar och Lego yrde omkring mig och golvet vibrerade och ljudnivån var långt över gränsvärdena och grannen skulle när som helst börja banka vansinnigt i taket. Jag förväntade mig att det skulle komma dunfjädrar flygande bakom mig från en uppriven kudde, då fattar ni stämningen. Jag skrev på Facebook:

...misstänker att förskolepersonalen blandar i någon slags uppåttjack i mellanmålet på fredagarna. Som ett roligt skämt inför helgen. Hysteri räcker inte för att beskriva det tillstånd som råder här nu - minuterna innan läggdags.

För det är ju en lustig tanke. Majbritt på avdelningen Solstrålen (namnen är fingerade). Hon ser sig omkring i köket och fnissar lite tokigt. Så tar hon fram en liten påse med vitt pulver som hon strör över fjorton skålar med glass. Hon placerar skålarna på en bricka och öppnar dörren. Ett leklarm tornas upp. En stojig atmosfär som abrupt tystnar när Majbritt ropar; Nu är det fredagsmys! Barnen drar ett ljudligt andetag och sen; glädjetjut!

Men det är klart det inte är så. Vad är det då? Hur kommer det sig att Allan blir helt bananas just på fredagskvällarna? Jag har en annan teori:

AH-AMIGO! AH-AH-AMIGO!

Det är något som ställs om i den lilla Allankroppen när vinjetten till det fantastiska barnprogrammet Amigo drar igång. Han exploderar. Accelererar från 0- 200 på enbart några få sekunder. Och det är ju lustigt för egentligen är han alldeles för liten för att fatta. Frågorna är förvisso lätta - dock inte så lätta. Men det spelar ingen roll för det är sånt jävla ös från start till mål och Allan dansar och skriker AH- AMIGO! Och vi bara gapar. Och hade det inte varit för att jag själv, och Lisa, tycker att det är ett sånt bra program. Kanske tycker vi det för att vi kan svara rätt på alla frågorna snabbare än dom tävlande för en gångs skull. Och kanske är det det att lagens presentationssånger är så himla söta och att man bara måste få veta om någon av lagen sjunger frasen; ...och vi är coola, i vår skola... den här veckan också och det gör dom förstås. Vinst varje gång! Och kanske är det Olas kläder, det hysteriska, svängiga bandet, discotunneln eller något annat. Kanske är det bara en härlig upplyftande känsla att se ett program riktat till barn som håller sån enormt hög kvalité och skaparglädje. Kanske. Något gör i alla fall att vi sätter på Amigo varje fredag och sitter kvar till slutet även då Allan tappat förståndet redan några minuter in i första omgången.

Jag minns inte ens vad jag resonerar kring här längre. Just det, Fredagskaos. Varför? Ingen aning egentligen. Kanske är han bara så satans glad över att det äntligen är helg...

Läs även andra bloggares åsikter om barn, Tolv apornas armé, fredagar, Amigo
Intressant.se

Simulanten

2010-02-26T00:02:00.006+01:00

Jag anar ugglor i mossen.

Igår. Allan vaknar ledsen. Gråter hejdlöst. Börjar hosta och får kväljningar. Och vi blir bekymrade för vi vet att det går magsjuka på dagis. Jag tänker att; Jaha, då var den här arbetsveckan slut då?, för jag är alldeles för snäll för att lämna min Lisa hemma med ett kräksjukt barn och en två månaders baby. Det är ett barn för mycket liksom och jag har ändå inget vettigt för mig.
Vi tolkar; Allan vaknar ledsen för han mår illa. Han gråter och illamåendet ger honom kväljningar. Kräksjuka!

Men ju mer dagen lider, gror inom mig en annan möjlighet. Nämligen; Allan vaknar av en mardröm. Gråter så kraftigt att han börjar hosta. Hostar så kraftigt så han får kväljningar. Jo, men så kan det vara. Det händer. Och när vi sen frågar vår lilla älskling; Nämen, hur mår du? Mår du illa? Har du ont i magen? Och han pausar en liten stund. Under ett ögonblick stannar han upp och tänker, kanske känner efter eller begrundar de möjligheter som läggs fram framför honom på ett silverfat. Ord som läggs i hans mun. Flackande blickar. Pappas suck, blick mot telefonen. Vem ska han ringa? Dagis? Kan jag vara hemma idag? Hemma hos mamma och pappa och Milla? Hur sa dom nu?
Den ynkligaste rösten som kan uppbringas; Ja-aa, Jag mår illa OCH har ont i magen. Och hur han sen förvandlas till en ynklig snyftande hög i sin mors trygga famn. Hon köper det. Det ser jag på hennes blick. Hon är såld. Men jag...

Inte dagis. Inte dagis. Inte dagis. Varje-morgon-meningar. Tjatiga mantran. Så fort han hört hur jag ringt och avbokat dagens förskola piggnar han lite. Vill se Bollibompa. Vill ha frukost. Vill ha glass. Svarar på Lisas frågor. Hur mår du nu?
Inte så bra... snyft snyft.
Och visst. Ja, okej då. Han fick två hulkattacker till där på morgonkvisten men det var nog bara spel för galleriet. Det tror jag alldeles säkert.

Leka ska det göras sen. Det ska byggas kojor och spelas datorspel och jag ser nog hur pigg han är när han glömmer bort att han är sjuk. Springer runt och skriker som vanligt. Lycklig och glad. Lunch vill han inte ha. Glass kan han tänka sig. Hur mår du? Känner du dig varm?
Inget bra. Jag är mycket varm. Jag kan nog inte gå till dagis imorgon heller...så säger han från soffan där han ligger nerbäddad med täcke och kudde framför Trazan och Barnarne. Jag hämtar tempen men den vill han inte ha. Om han inte får sköta den helt själv och utan att jag ser på. Annars blir det ett jävla liv. Helt klart skumt.

Sen ska vi bada. Och visst är hans pung helt insjunken och varm och lös men det är väl inget vidare tecken. En myt snarare. Och dessutom är det ju bara att sätta sig gränsle över ett element i en tio minuter så är den detaljen kirrad. Det fattar ju vilken barnunge som helst.
Nä, en hund är begraven. Och Lisa säger igen att han faktiskt nästan kräktes tre gånger och att han är bara tre år och kan väl inte gärna framkalla spyor för att få vara hemma. Vara så beräknande. Men jag undrar ändå.

Det är inte så att jag inte litar på min son. För det gör jag nästan alltid. Vi bygger vår relation på tillit. Det vet jag. Inte han. Men det förstår han sen. Att jag litar på honom. Men... det luktar skumt det här.

Och visst vill han sova tidigare än vanligt. Men å andra sidan hade han bara ätit kakor och glass hela dan så att energin är låg är ju inte så konstigt. Och sen somnar han ju ändå inte på en gång utan istället är det ett himla meck i en och en halv timma.
Nej, jag tror det är en ren och skär bluff. Att han läste av situationen och spelar bra, min lilla simulant. Och jag måste medge att jag är lite stolt och till och med glad att han skapade denna mysiga degiga dag ur något som annars skulle varit ett stressat mailande och sökande.
Och jag gillar ju också glass. Att påstå annat vore en ohygglig lögn.

------------------------------------

Tillägg: När han i morse la handen på pannan och rullade ögonen minst fyra varv och sa att; Jag har nog feber. Måste nog vara hemma idag med.
Ja, då gick jag inte på det längre och drog med honom till dagis ändå. Och nu har jag ju förstås lite dåligt samvete här - för tänk om. Tänk om han verkligen, verkligen är sjuk. Och jag, den fruktansvärda järnpappan, skickar honom till dagis att gå under och smitta alla andra stackars oskyldiga.Vad vet jag egentligen? Vem är jag att döma? Igår hade jag råd att misstänka och vara sarkastisk för då dansade vi ju ändå efter hans pipa. Idag misstrodde jag honom på riktigt.
Ja, ja. Dom har ju inte ringt än. Den dagen den sorgen och det ständigt besvärliga samvetet. Tänk om man helt saknade det.
Vilken hemsk människa man hade varit då.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, sjukdom, simulanter, vab
Intressant.se

Oväntad triss

2010-02-25T09:59:00.003+01:00

Veckans fototriss har aldrig känts som min grej men den här veckan råkade jag se ämnet; oväntat, och fick upp denna bild i huvudet:

För det var ju väldigt oväntat när detta gäng uppenbarade sig framför oss under en skogspromenad i obygden utanför Tierp. Varför liksom?
Bilden talar för hela den här världen på något vis, tycker jag. Cirkus Europa och sen en massa idisslande kreatur. Och jag har länge försökt komma på ett naturligt sätt att publicera den här utan att lyckas. Förrän nu då. Helt oväntat.

(Klicka på bilderna om du vill se dem större)

Men så heter det ju fototriss. Triss som i tre och det är ju just det; jag har bara bilder på Allan. Och privata bilder på sina egna barn blir ju lätt lite tjatigt. Men för att ens få publicera cirkuskossorna, vilket tydligen är viktigt för mig, behövs ju två bilder till. Och då blir den bilder på denna ständige Allan och hans spektakulära bedrifter.

En klassiker. Helt oväntat fångade jag första gången Allan ställde sig upp. Han ser ju oerhört kämpande ut, som om han gör något värd ett bragdguld. Och det gör han ju också. Faktiskt. Första gången på egna ben. Han blev lika förvånad som jag. Bara så där. Plötsligt. Helt oväntat.

Det är så häftigt. Alla dessa första gånger. Hundratals är dom. Och alltid lika gripande. Vilken lättnad att plötsligt kunna stå upp och nå den där boken på hyllan. Eller ta stegen fram till bordet. Att plötsligt kunna röra på sig om det så är krypandes eller gående. Att kunna kalla på någon. Mamma eller pappa. Eller kanske brorsan i Millas fall. Allan är ett lätt namn. Det går fort att nöta in. Alla kompisar har varit snabba med att tillkalla; Allah, Allah!

Att kunna utrycka sig. Berätta vad man vill och bli förstådd. Tro mig, jag vet av egen erfarenhet hur frustrerande det är att inte kunna förmedla sin vilja. Även att kunna äta själv, leka själv, vara själv, eller...

...bajsa själv. Här - kanske lite under bältet - men Allans första bajskorv på pottan. Helt oväntat kom den när han satt och pinkade på landet för nåt år sedan och han blev helt till sig och hämtade hela familjen och pekade stolt på sin bedrift. Titta, titta- en bajskorv liksom. Och vi - vi berömde och var så stolta och hämtade kameran och slog på stora trumman och firade med tårta. Och ljuset sen - ljuset som letar sig in genom det lilla fönstret och träffar den långa korven på ett nästan gudomligt sätt. Som om den helgonförklaras med en liten änglakör i bakgrunden som utbrister ett AHHHHHH! Det är ljuset, skenet, som gör denna bild så speciell. Annars skulle den bara vara skit.
Ja, fint var det i alla fall. Och väldigt, väldigt oväntat.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, kor, cirkus europa, första steg, första bajskorv, veckans triss
Intressant.se

Lillasysters tröstlista

2010-02-24T09:27:00.004+01:00

Ett minne från barndomen. Jag och min mamma på ett svart plåttak. Högt över marken. Det låter kanske märkligt - eller farligt - men så var det. Det finns förstås förklaringar men jag går inte in på dem nu. Vi satt där bara; bland skorstenar, stegar och plåtbläck ovanför Österlånggatan. Framför oss fanns hundratals likadana tak. Ovan oss en stjärnklar himmel. Nedanför oss, inne i huset, pågick en fest som vi flytt ifrån. Nedanför fanns också Gamla Stans många gränder och ett myllrande folkliv. Jag minns det så tydligt. Jag minns känslan. Den var magisk. Vi var hemliga. Vi var uppe efter läggdags. Vi satt på ett tak. Ingen visste var vi var. Och jag minns att hon sjöng för mig - där på taket. Hon sjöng en visa om ett rosenblad och jag lyssnade till hennes spröda röst. Hon sjöng den så högt. På gränsen till vad hon pallade. Men jag tyckte det var så fint. Det tyckte jag alltid. Jag minns detta tillfälle som det var igår.

Min mamma har sjungit Cornelis för mig så länge jag kan minnas och jag följde upp traditionen och har fött upp Allan med samma sånger. Jag har sjungit honom full av bomber och granater över byar och alkohol och fest och undersköna damer och incest och olyckliga krossade kärlekar och lyckliga, vackra också för den delen. Han förstod inte orden men lyssnade vaksam till melodierna som är så kärlleksfullt komponerade och ypperliga till vaggvisor. När han blev lite äldre insåg jag att till exempel frasen; ...och mormor brinner som en hund av halm - det är napalm, det är napalm! inte funkade längre. Napalm kände han inte till men Mormor var han väl bekant vid och tanken på henne brinnande kanske inte är klockren vid läggning. Men melodin! Ack, den är ljuvlig och går att nynna.
Eller den ännu vackrare melodin med orden som lyder;

Jag skulle bra gärna vilja veta varför vårt hus inte fick stå kvar.
Jag skulle bra gärna vilja veta vad dom har gjort med mor och far.
Kan någon människa ge ett svar?

Dom sa att huset låg mitt i vägen, låg mitt i vägen för en soldat.
Det var en omväg på några steg men istället slängde han en granat.
Hur kan en människa bli så lat?

Det är klart att Allan inte förstod innebörden av vad jag sjöng när han var så liten, och återigen - tur var kanske det - men ändå. Ändå kändes det som om jag lärt honom lite om mänskligheten när jag var klar. Som om jag gett honom samma rysningar som jag själv får varje gång jag sjungit den till ända.
Nu får jag inte sjunga för honom längre. Det är trist. Vet inte vad det beror på men han vill inte höra mig. Lisa har tagit vid och sjunger dom i mitt ställe. Hon får och hon sjunger dom nu och hon sjöng då - när Milla låg i magen och här kommer poängen.

För en tid sedan, när Milla var relativt ny och för tillfället jätteledsen satte jag på Tomtebloss och hon tystnade omedelbart och började lyssna. Det var rätt fascinerande och jag sammanställde raskt en lista med låtarna jag hört hela mitt liv, och Allan hört och på sätt och vis även Milla hört inifrån. Och när hon är ledsen tar jag upp henne i famnen, nära. Och så sätter jag på Cornelis brummande stämma och hon tystnar på tio sekunder. Sjunger jag med tystnar hon på fem. Som om trösten är större om den kommer i stereo. Cornelis röst. Melodierna. Jan Johanssons pianospel. Pappas andrastämma. Det är medicinen.

Och nu tänker jag att det kanske funkar på alla barn. Att det är rösten som är trösten och inte det faktum att hon känner igen musiken från fosterstadiet. För det kan jag ju aldrig bevisa. Men kanske det funkar på era barn också och då kan jag ju kalla det en metod och bli en guru. Skapa en ideologi. Det vore något. En metod baserad på Lillasysters tröstlista

Temat var Musik och kanske kvalar jag inte ens in för det eftersöktes "nyare låtar". Men dessa låtar hade en historia och jag hade ändå tänkt skriva om det. Som en liten bonus, eller kanske ett rött äpple till Mymlan, vill jag peka mot ett gammalt inlägg och en gammal spellista: Soundtrack till min förlossning. En spellista som jag inte tror fick den uppmärksamhet som den borde fått för den fick mer av en biroll i texten än den huvudroll den borde haft. För den är fantastiskt. Och väldigt rolig. Fungerar i de flesta sammanhang. En förlossning. En juste fest. Ett härligt samlag... Allting som trappas upp, når ett klimax och lugnas ner. Som självaste livet.
Och det är ju ingen dålig playlist det (och där finns lite nya låtar också).

Läs även andra bloggares åsikter om barn, spotify, mymlan, tröst, cornelis, förlossningar, veckans tema, musik
Intressant.se

De fantastiska knapparnas magi

2010-02-23T09:52:00.002+01:00

Jag gick genom källarkorridoren med min fullständigt förtvivlade son i släptåg. Vi skulle inte gå ner där - vi skulle bara till tvättstugan. Men ett tidigare utbrott över att inte besöka källarkorridorerna och de spännande källarförråden fick mig att ändra planen. Nu var han arg över annat. Nu var han arg för att jag inte ville ta med en enorm och otymplig babyleksak till vår redan överfyllda lägenhet. En leksak som han ville gunga på mer än allt annat på jorden just nu men som skulle gå sönder om han gjorde det. En leksak som Milla ännu inte skulle fatta vitsen med. Så jag vägrade. Och han rasade. Kastade sig i gälla skrik av förtvivlan mellan hönsnätsväggarna och jag köpte det inte. Lite väl mycket överspel för min smak. Till slut stod vi vid hissen och han låg som en hopplös hög vid mina fötter och skrek; Men jag villde ta upp den och gunga för att för att för att jag bara villde det!!! Och så skrek han vidare med vässade argument så det ekade i korridorerna ända tills jag helt fräckt avbröt honom och frågade; Vill du trycka på hissknappen?
Han reste sig upp som om han var en disciplinerad soldat som just fått en order och sa, Jepp!
Han sträckte upp armarna mot mig så jag lättare kunde lyfta honom. Allt var glömt och förlåtet. Tårarna sögs in i honom och försvann. Det var som om den otröstliga vrede han känt bara sekunden innan aldrig varit där. Jepp!

Tänk om man haft en hissknapp i fickan hela tiden? Då hade det kanske blitt lite för enkelt. Livet.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, trots, knappar
Intressant.se

Hemmakväll

2010-02-22T12:20:00.003+01:00

"Lördagshemmakväll. Ett barn bortlånat. Ett barn i babysittern. En sambo i köket. Kyckling i ugnen. Vin i glaset. Slipsen runt halsen. Kan bli trevligt..."

Så kände jag och etsade därför in det för allmän beskådan på min facebookstatusrad. Sen knaprade jag lite på en salt pinne och beskådade min underbara dotter. Lägenheten fylldes på av ljuvlig doft och vinet värmde. Det slog mig hur sällan man unnar sig sånt här. Lite vuxentid, i och för sig i sällskap med ett spädbarn men ändå, vuxen tid. Att man klär upp sig i slips och klänning fast man inte har en tanke på att lämna lägenheten. Att man tänder ljus. Sätter på lite musik. Gör sig till liksom. För varandra. Det kan man ju bjuda på oftare. Tänkte jag.
Allan var i tryggt förvar hos farmor och farfar. Kycklingen var mör och god. Milla tillfreds och lugn. Det var perfekt.

Vi skulle se en film efter maten. Det hade vi tänkt. För det har man ju aldrig ork och tid med annars. Det var en fransk och romantiskt. Kanske hade jag en tanke med hela kvällen. Kanske hade den en undermening som doftade erotik. Vad vet jag? Men jag log åt tanken och sköt ut luckan till DVD-spelaren och lät den sluka det där europeiska finfilmen. Så här långt hade kvällen varit fantastisk. Hittills hade allt gått bra.

Lisa, var är fjärren till DVD:n, frågade jag. Redan här med lite oro i rösten. Och hon visste inte. Hon satt så bedårande vacker med en sovande Milla i knäet och visste inte men tyckte jag kunde kolla i skåpet med filmerna. Det gjorde jag utan att hitta något annat än just filmer.
Kolla trollerilådan då, föreslog hon från soffan men där fanns den inte heller. Allans Leksaksskåp? Och så vidare. Alla tänkbara ställen undersöktes grundligt och jag hämtade en ficklampa och kollade överallt igen men med samma resultat. Fjärren var borta och på DVD-spelarens framsida fanns bara två knappar. Play och paus. Vi kunde få filmen att börja spela men inte få den textad och våra franska kunskaper stannar vid pasque je le ve bien eller möjligtvis; Voulez-vous coucher avec moi ce soir . Men den frasen var ju tänkt till framåt natten. Vi behövde fjärren och fjärren var borta och jag hade en huvudmisstänkt som var drygt en meter hög, långhårig, högljudd och envis. Och jag visste också att ett förhör med honom angående saken skulle ge ungefär ingenting alls.

Jag är en dålig letare. Jag kan bara hitta sånt som står bakom något annat. Om jag till exempel ska hämta sockret i skafferiet kan jag ha svårt att se det om det står för synligt. För logiskt placerat. Jag kan till och med flytta på sockerskålen och titta bakom den och sedan utbrista; Nej sockret är borta. Jag vet inte om det är en störning i mitt skadade huvud eller om jag helt enkelt är lite disträ bara. Som tur är hittar Lisa alltid vad vad jag påstår är fullkomligt uppslukat av jorden. Och oftast på det ställe där men mest anade det. Hon är en bra letare. Så det föll sig ju naturligt att hon, efter det att jag letat en dryg halvtimme, reste sig från soffan och tog över. Gav mig Milla trots att risken var överhängande att hon vaknade vid förflyttningen och att kvällen därför skulle lite roddigare än planerat. Och mycket riktigt vaknade hon och spydde omedelbart ut en mjölkvit blaffa över min svarta skjorta och slips. Jag satt ändå kvar. Tänkte att hon skulle somna om, att spyan skulle torka in och att kvällen skulle komma tillbaka på banan.
Lisa letade överallt där jag letat och efter varje ställe förväntade jag mig en sarkastisk kommentar över min inkompetens. Jag till och med hoppades på det. Men det hände inte. Den här gången var den verkligen borta. Jätteborta. Vi hamnade tomhänta i soffan och var sorgset medvetna om att vi ägnat en dryg timma av vår värdefulla kväll åt att leta efter en försvunnen fjärrkontroll. Så var det ju inte tänkt. Vi försökte se lite på Melodifestivalen för att göra något men det blev man ju inte gladare av. Vi övervägde att ringa till farmor och farfar, be dom väcka Allan och fråga honom om han visste var fjärrkontrollen var. Bara för att göra hela letandet meningsfullt. Att vi inte gav upp utan fann vad vi sökte. Men vi lät bli att ringa. Det kändes ändå för sent att börja titta på en film.

Nåja, nu framställer jag ett fiasko här men det är inte riktigt sant. När vi väl accepterat att kontrollen var borta och att den kanske aldrig skulle komma tillbaka kunde vi ju skratta åt eländet och jag kände en lättnad i att måndagens bloggpost på sätt och vis skrivit sig själv. Med mer vin i glasen och teven befriande avstängd blev det en fin kväll. Och som en knorr på alltihop fick jag en märklig insikt när jag senare gick mot badrummet för att borsta tänderna. Jag stannade upp i garderoben och vände mig åt höger. Såg den vita plåtlådan med det gröna korset stå där högt belägen i hyllan. Det spelades upp en scen i mitt huvud. Som i en dålig actionfilm där regissören är osäker på sin publiks slutledningsförmåga, eller kanske sin egen berättarteknik, och känner sig tvungen att lägga till en övertydlig minnesbild för att inte lämna några frågetecken. Och det i slow motion. En insikt.
Jag ser mig själv komma in i garderoben och finna Allan där, med plåtlådan i händerna. Han sträcker upp den mot den högt belägna hyllan och jag säger (i slow motion); Aaaallllaaaannn, lllåååttt mmmiiiggg hhhjjjääälllpppaaa dddiiiggg? Och han vänder sig om sakta, sakta och ser sur ut och säger; Nnneeejjj pppaaappppppaaa, jjjaaaggg kkkaaannn sssjjjääälllvvv!!! Jag ser mig rycka på axlarna i ultrarapid och gå vidare förbi.
Lådan brändes. Jag gick fram och synade den. Slog upp de små låsen och tog ett djupt andetag. Öppnade. Fann. Pepe.
Och bredvid honom ligger den; fjärrkontrollen.

Eftertexter.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, försvunna saker, hemmakvällar, barnfritt, fransk film
Intressant.se

Kort och gott

2010-02-19T09:44:00.003+01:00

Fick en dyster framtid förutspådd i ett orange kuvert som jag tills nu lämnat oöppnat. Minuter senare hittar jag fyra gråa hårstrån i polisongerna.

Och jag tänker att allting hör ihop. Att allting kommer sig av mitt val av livsstil. Och trots den vetskapen vill jag bara fortsätta precis som vanligt och aldrig växa upp. Vad är jag för en människa egentligen?

Läs även andra bloggares åsikter om pension, pengar, stress, gråa hårstrån, tomma pensionfonder
Intressant.se

Ögonblick

2010-02-18T14:17:00.005+01:00

Det finns ögonblick. Och så finns det magiska ögonblick - ögonblicken när man upplever något utöver det vanliga. Något stort. Och så kändes det igår kväll. Det kändes stort och mäktigt.

Vi. På golvet med Milla i babysittern men vår uppmärksamhet var riktad på annat. Allan sov. Klockan var väl någonting över nio.
Jag, med en fjärrkontroll i handen och den övermäktiga uppgiften att döpa om alla små inspelade filmer från Bollibompa som finns sparade på digitalboxen. Jag är pedantiskt där. Kan inte hjälpa det. Bokstavsordning, uppradat, ordnat, enkelt. Men för att få den enkelheten är det lite komplicerat. Jag trycker på fjärrens siffror. Döper om. Suddar. Skriver; Alfons vem spökar, Alfons vem räddar, Laban pappa sjuk och så vidare. Gör livet lite enklare för oss när Allan får teveabstinens och bara måste ha en dos tecknat. Fort. Helst för fem minuter sen.
Men det går inget bra för mig. Jag råkar trycka på knappar två gånger. Råkar sudda sånt som borde vara kvar. Förbannar att digitalboxen inte kan känna av själv vad den visar utan envisas med att lämna den enda irriterande informationen; Bollibompa.
Jag svär och Milla hör det säkert men hon fattar ju ändå inte. Hon har ju inte ens koll på sina egna lemmar som okontrollerat sparkar och vevar.

Bredvid mig sitter Lisa med en duschdraperistång i tre delar. Hon ska sätta ihop den och det finns en bruksanvisning på hur detta ska gå till. Fyra närgångna bilder i en följd. Det enda man ser på bilderna är två lite håriga händer som håller i en vit stång. Och så en pil i olika riktningar beroende på bild. Först in. Sen ut. Busenkelt. Så larvigt lätt att det är obegripligt. Hon är upprörd. Minns att förra gången hon gjorde detta lyckades hon dra ut fjädern på något vis och ta sönder. Precis som en femte bild visar hur det inte ska gå till. Så gick det till sist. Och det är väl den tänkta enkelheten som upprör henne mest. Att hon inte fattar. Lisa svär högt och Milla hör säkert men ser ändå glad ut för hon kan orimligen förstå något. Hon, som inte ens kan hålla i en fjärrkontroll och än mindre en duschdraperistång.

Men det är då ögonblicket inträffar. Det magiska. Milla fixerar blicken på den glada gubbsnurrsaken som är monterad framför henne. Den som varit där - up her face liksom - i två månader nu och jag har ju ingen aning om vad hon tycker om den.
Nu stirrar hon på den med beslutsamhet i sin lilla blick. hon höjer upp sin okontrollerbara lilla arm och det syns på henne att det inte är det lättaste hon gjort i sitt liv. Hon höjer handen, ser på den, ögonen går nästan i kors. Hon verkar ta ett koncentrerat djupt andetag och så slår hon till. Sätter snurr på den där jävla gubben som hon säkert velat göra i veckor nu men inte kunnat. Nu gjorde hon det. Nu. Där. Då. Sen går hon lös på allt annat som går att röra. Blommor går i spinn. Kulor vobblar. Och vi -vi bara sitter där med våra små töntproblem känner oss dumma för att runt omkring oss händer det stora saker som är så mycket viktigare än namn på filmfiler eller montering av stångar. Nämligen; Ett ögonblick av något som aldrig hänt förut. En första gång. Och det är aldrig en första gång igen.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, digitalboxar, draperistänger, första gången, ögonblick
Intressant.se

Nu får det vara nog...

2010-02-17T12:06:00.004+01:00

Snö. Dö! Det räcker nu. Sluta falla. Tyna bort. Försvinn! Kom tussilago! Kom sol!

Jag vet att det är dumt. Det är februari. Det ÄR ju vinter och det är dessutom den där vintern man alltid snackat om. Vargavintern. Med metervis med snö och bitande kyla. Den vintern som dom gamla alltid beskriver med sina svajiga röster; Jag minns nittonhundratrettioåtta - Det var den kallaste vintern i mannaminne. Då åkte vi skridskor till jobbet och om man stannade så frös man omedelbart fast förstår du lilla vän (till en trettioåring). Och man blev stående till våren kom minsann. Och om man grät så blev tårarna till is och föll till marken med små kraschljud. Håhåjaja... Trettioåtta. Det året grät man ogärna.

Typ.

Om femtio år kan vi säga med våra egna då svajiga röster att: Jag minns vintern tvåtusentio. Då jävlar var det kallt som kolsyreis och så vidare. Och våra barnbarn tror oss förstås inte. Trots det är ju sant. Tyvärr. För nu tycker jag det räcker. Nu vill jag ha slask i en två tre dagar kanske och sen vill jag ha en intensiv sommar. I ett halvår. Och skulle det mot all förmodan bli så - ja, då skulle nog min klimatångest få vatten på sin kvarn och jag skulle börja längta över vintern igen. Usch, vad allt är komplicerat.

Men när till och med Allan klagar. Han som älskar att äta snö och knapra i sig isklumpar han hittar på gatan. Han; pulkjunkien, stjärtlappsmissbrukaren, skridskopundaren. När till och med denna vinterfantast vänder som om i sängen innan han somnar och säger att: Nu vill inte jag att det ska vara vinter längre. Jag vill gå ut utan kläder. Eller när han smakar på ett hallon hemma hos farmor och farfar och utbrister; Det smakar sommar. Jag älskar sommar...
Ja, då. Då har det banne mig gått för långt!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, snö, vinter, vår, det räcker nu
Intressant.se

Den mystiska raden

2010-02-16T09:43:00.000+01:00

Jag går igenom min telefon och en massa anteckningar som finns nedklottrade där. Skisser på låtar, bloggtexter, rubriker. Viktiga grejer som ska göras. Vaga idéer, starka argument. Nyanser av något ogreppbart. Och plötsligt finns där en märklig rad. Helt ensam står den som en egen post:

Min ursäkt, älskade, är blott en klen tröst.

Och jag minns inte hur jag tänkt. Jag vet inte varför den står där, varför jag skrivit ner den. Varifrån den kommer. Om det är ett citat ur något jag läst, kanske till och med ett känt citat som jag bara inte kan placera. Eller en påminnelse om något någon sagt - troligtvis Lisa då - för det är lite i svåraste laget för att ha kommit ur Allan lilla mun. Och hon slänger ur sig sådana där sköna rader till som tätt, Lisa. Men vad har hon ursäktat sig för - i så fall?
Framför allt undrar jag hur jag tänkt använda raden? Varför den är viktig? Var den passar in?

Här? Är det så enkelt. Kanske.

Läs även andra bloggares åsikter om mystiska rader
Intressant.se

Work work

2010-02-15T12:59:00.003+01:00

Ni vet i sydstaterna för länge, länge sen - när Lucky Luke levde och agerade. När man blev doppad i tjära och överöst med fjädrar om man inte följde lagen. Då gick ju fångarna i sina smutsiga, svart och vitrandiga fångdräkter och hackade upp den torra jorden - eller bröt sten - i takt till vemodig slavsång. Lite som i det militära. Jo men, för att hålla takten uppe. Och kanske modet. Och vid sidan om den arbetande raden av fjättrade män red de pennalistiska fångvaktarna med sina piskor och rappade på de lata. Hotade och skrek.

Om man tar bort fångvaktaren, piskan, hoten, hästen, kedjorna, dräkterna, värmen, stenarna, jorden hackorna, brotten och de livegna männen från den där bilden. Vad blir det kvar då?

Kanske det här.

(Det verkar som om man - i alla fall för mig - måste playa
och sen trycka in sig en bit i filmen på tidslinan - och sen
gå tillbaka för att den ska spela. Kanske är det bara jag?
Men är det även du - så gör som jag)

Läs även andra bloggares åsikter om barn, städa, sjunga, spilld saft
Intressant.se

Dagens bonus

2010-02-12T17:12:00.003+01:00

Fredagsmys. Jag tänker att jag inte är riktigt klar än fast jag har postat dagens text redan. Jag vill ge mer. Ge er något att suga på över helgen.
Nämligen.
En låt.

Jag vet att jag i något tidigare inlägg nämnt att jag skrivit en låt om den omöjliga frustrationen som infinner sig när barn spelar ut sin trotsighet till max och faktisk gör en riktigt, riktigt illa. Och hur man i dessa stunder inte pallar att resonera logiskt och man tappar all sans och skriker och drämmer kanske näven i bordet. Och sen mår man inget bra. Tänker; hur kan jag bli så arg på en sån liten? Ja, det är ju frågan. Jag minns att jag skrev låtens namn; Någon jag inte tycker om, och att jag minns att jag snabbt la till att det inte var Allan titeln syftade på - utan mig själv. Jag minns inte i vilket inlägg detta stod och kan inte hitta det för jag har inte riktigt tid att söka. Däremot minns jag att jag lovade att låta er ta del av musiken när den blev klar och det gör jag nu.

Det är en väldig kontrast till kärleksbudskapen tidigare idag. Eller? Det är väl på grund av den kärleken som det gör så ont i alla dessa konflikter. Så det kanske sitter ihop ändå.
Och ni; låten är inte riktigt klar tror vi. Det ska till något på slutet. Något vadsomhelst. Kanske kan ni tillföra; poesi, rap, sång, instrument? Maila mig förslag. Och det behöver inte ha någonting att göra med barntrots. Andreas som sjunger har inga barn. Så han sjunger om nån tjej istället. Ett gammalt hederligt brustet hjärta. Sårat, härjat och sviket. Och det funkar ju också väldigt bra.

Lyssna här; Någon jag inte tycker om.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, angelcarmback, musik
Intressant.se

Kärlekskonton

2010-02-12T13:37:00.003+01:00

Vad är kärlek?, frågar jag Allan och han svarar inte. Jag försöker igen. Vad är kärlek? Han skrattar till och skriker; Näää, det är bara kär och lek! Så skriker han och springer iväg. Jag är inte säker på vad det betyder. Och jag är heller inte säker på vad jag förväntat mig? En mogen analys? Nja, snarare en omagen analys som skulle kicka igång det här. På sätt och vis var det ju precis vad jag fick.
Jag ser ner på lilla Milla som sitter i sin babyvagga. Våra blickar möts och hon ler strålande. Hon är glad över att jag ägnar henne uppmärksamhet. Hon är bra där, Milla. Som tålmodigt väntar på sin stund. Allan slukar uppmärksamheten. Han tar plats. Han ställer frågor. Säger varför då? till allting nu för tiden.
Nu ska vi gå till dagis.
Varför då?
Därför du… därför vi… Därför det är så bara. Kom nu.
Och sen - när vi är ute på gatan; Den här vägen, Allan.
Varför då?
Därför den leder till dagis.
Varför då?
Men… därför någon byggt den så.
Varför då?
Därför att det är så bara. Kom nu.
Varför då?
Därför vi har bråttom.
Varför då?
Därför du är så jävla söt!
Varför då?
Därför du är min! Kom nu…

Milla - hon sitter där. Och väntar på att få fyra av sitt leende mot en när man lutar sig ner. Och så kan hon bli sur och arg också – om det tar för lång tid. Det är bra. Att hon säger ifrån. Att hon vet var skåpet ska stå. Jag både hoppas och hoppas inte att hon ska få samma temperament och envisa järnvilja som sin bror.
Jag tänker att jag bär henne för lite. Att jag ägnar henne för få av dygnets timmar. Men ändå är hon glad. Hon är glad när man kommer. Hon är glad när Allan kommer. Hon ler när dom ses. Och han säger Heeej Miiiila, med förställd röst precis som vi gör. Han härmas. Han är söt. Han älskar henne och vill pussa och kramas och bära och ibland vill han det så mycket att man får gå emellan och be honom sluta och han svarar med sina hundvalpsögon och säger; Men pappa, jag ville bara pussa henne...
Vad fan svarar man på det?

Kärlek.

Det är märkligt det där. Man får ett litet barn och bara efter några minuter efter det att man mött varandras blickar känner man hur mycket man älskar det. Man känner att man kommer göra allt för den här ungen. Att man skulle ge sitt liv om det krävdes av en. Villkorslöst och galet. Smärtsamt och härligt. Man blir bräcklig och skör för ens liv har fått en ny mening. En innebörd. Man är inte längre egen. Man är sitt barn. Och jag minns att jag tänkte - när Milla låg i magen. Att jag tänkte; Hur kommer jag någonsin kunna älska denna unge som jag älskar, Allan. Går det. Kan dom dela min kärlek. Jag tyckte det var en jobbig tanke. Att inte kunna ge lika. Jag tänkte och jag hade ångest över att jag inte pratade med magen och sjöng för magen och klappade magen och ritade på magen som jag gjort när Allan låg där i. Och när jag gjorde det kändes det krystat och påtvingat. Som om det skedde mer för att döva mitt dåliga samvete än för att jag faktiskt ville.
Men min oro var obefogad.
Det är hårt att vara ett andra barn. Det är en sanning. Uppmärksamheten är ojämnt fördelad. I alla fall till en början. Milla kräver inte min uppmärksamhet som Allan gör. Hon verkar trivas med att bara se på och delta på sitt sätt. Jag ger henne allt - allt jag kan och hinner av pussar och kramar och blickar som inte går att hejda. Det räcker. Hon verkar förstå mig och gilla läget. Gilla brorsan.

Och vad beträffar kärleken. Känslan kärlek. Den där inne. Det varma bultande hjärtat - där finns en jämlik fördelning. För i samma ögonblick hon trillade ut – i samma ögonblick hon såg upp på mig – i samma stund jag höll henne för första gången och sa; Hej snäckan, eller något liknande – precis i den stunden öppnades ett nytt konto. Ett nytt kärlekskonto i min hjärtebank liksom. Och kontot fylldes till bredden och låstes på livstid. Med ränta. Det är fantastiskt faktiskt. Med kärleken. Och hur många man kan älska.

Och nu tänker jag att det här blev ju dumt. När jag har veckotema; kiss. Då har Mymlan tema; kärlek. Hade Mymlan också haft temat kiss hade den här veckan rundats av på ett mycket elegantare sätt. Men nu hade hon inte det och jag underkastar mig hennes storhet.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, kärlek, mymlan
Intressant.se

Plastlandet

2010-02-11T10:16:00.006+01:00

Jag kommer runt hörnet och kikar in i dockvrån. Allan sitter där med några polare iklädd en trollkarshatt och en cape. Dom har någon slags tebjudning. Hej Allan!, säger jag hurtigt. Han vänder sig om till hälften och ägnar mig en trist, sekundlång blick innan han suckar och vänder sig mot sällskapet igen. Jag tycker mig höra honom säga; Ja, herregud. Men det kan vara en ren inbillning.
Vet du vad jag tänkte, förklarar jag. Jag tänkte att du får bestämma vad vi ska göra idag och så gör vi det bara.
Han vänder sig misstänksamt om. Tror inte riktigt på mig. Jag ler ömt och i mitt huvud upprepar jag - som en bön till någon gud eller högre makt; Säg inte Andys Lekland, inte Andys Lekland, inte Andys lekland...

En halvtimme senare, efter en rekordsnabb och helt oproblematisk påklädning samt en kortare resa med tåg, stämplar en ung tjej i röd pikétröja Allans hand med Andys Lekland symbolen och han springer skrattandes in i lokalen. Jag betalar och det kostar och det hade kostat ännu mer om Allan hade varit över en meter lång och jag funderar på varför det är så. Slits bollhavet och rutschkanorna mer om man är en och tio?

Jag går efter Allan in och hittar honom i ett hav av färgglada bollar. Han lyser och skrattar och skriker. KOM PAPPA, så skriker han. Kom och lek med mig. Jag kryper in i en gång, klättrar över ett hinder, vadar genom ett mindre bollhav, kryper lite till och så är jag hos honom och jag glider ner och försvinner. Jag tänker. Här ligger jag begravd under bollar som andas förkylningar och vinterkräksjukor och RS-virus och nya influensor och kanske döljer sig här bland allt det mjuka, runda lite kiss och lite bajsblöja och svett och dregel. Garanterat dregel. Men, tänker jag vidare och sneglar upp på min upprymda son som i spralliga utfall får bollarna att flyga runt. Skitsamma - så tänker jag och dras in i leken.
Vi kör som två tokar i en timme drygt. Leker galet härligt. Allan är helt blöt av svett och illröd i ansiktet. Hans står inte still. Han bara springer. Runt runt och skrattar. Jag håller inte riktigt energin på samma höga nivå. Jag ber om en paus och han vägrar. Jag säger att; Jag går och sätter mig och tar en kaffe och du kan göra mig sällskap eller leka vidare så kommer jag när jag är klar.
Han väljer att leka vidare. Eller jag uppfattar det så i alla fall för han tokrusar ifrån mig och försvinner in i labyrinten.

Så sitter jag där. På Waynes Coffey mitt i leklandets hjärta. Jag har en kaffe i handen. Jag är utmattad men lugn och harmonisk. Till freds liksom. Och jag minns ett löfte jag gav mig själv tidigt i mitt föräldraskap. Jag lovade mig då att aldrig bli den typen av pappa som vallar sina barn på Andys lekland medan han sitter med en kaffe i handen och en dator i knät och jobbar. En lördag. Och sen påstå att han umgås med sina barn. Och använda uttrycket quality time.
Jag tar en klunk av kaffet och ser Allans kalufs studsa upp och ner långt borta i gångarna. Jag frågar mig själv varför jag tycker så illa om det här stället. Frågar. För att det är av plast? För att varenda millimeter av detta land är gjort av själlöst dött material? Frågar. Skulle jag gilla det bättre om det var gjort av trä?

En eftertänksam klunk av kaffet. Jag placerar benen i kors och sjunker ner i den bekväma soffan.

Troligen inte. Troligen skulle jag tycka ännu sämre om stället om det var byggt av trä. Jag skulle nog anse att det var hälsofarligt då - med spikar och stickor och grovhyvlade skarvar - och inte charmigt alls. Det är inte plasten. Det är något annat. Det är. För enkelt. Det är för enkelt. Jag känner mig slö. Jag känner mig som en lat pappa som inte orkar engagera mig. Det är det jag ser. För enkelt. Men måste det vara så jävla svårt hela tiden då. Jag har ju lekt med honom i en timma. Lekt och haft kul. Nu pausar jag. Tar en klunk kaffe. Fan, dom är faktiskt sköna de här sofforna. Kan jag somna här?
Allan är försvunnen. Jag ser honom inte. Men jag är inte orolig. Allt hårt är invirat i mjukplast och skyddat med nät Man kan nog inte slå sig här, tänker jag nöjt. Jag tänker att jag är värd den här stunden. Värd det här kaffet. Fast det var dyrt. Allt är dyrt här. Allt kostar. Det ogillar jag stark känner jag nu. Att tjäna pengar på uppspelta barn och trötta föräldrar. Jag har varit på det förut och det finns nedtecknat här.

Allan kommer nedåkandes för en jätte lång rutschkana. Han landar med en duns och skrattar. Det är inte så ofta man gör det nuförtiden - skrattar för sig själv. Hysteriskt ut i ensamheten liksom. Det är sällsynt. tänker jag och vi för ögonkontakt. Han springer till mig. Stannar med ett glid på plastmattan. Han är flåsig och rödmosig. Jag tänker att om jag häller en hink med kallt vatten på den här lilla killen kommer det är fräsa till och bli till ånga. Men det gör jag inte.
Pappa, jag är kissnödig, säger han och jag sveper det lilla som är kvar av kaffet och reser mig upp.
Då går vi och kissar då, tycker jag och trycker på publicera inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, Andys Lekland, plast
Intressant.se

Förlåt mig alla dessa ord

2010-02-10T12:35:00.003+01:00

Det var en sån där dag när det inte riktigt går som man tänkt sig. Och när jag hämtade Allan var han inte alls glad att se mig. Eller han spelade att han inte var glad. Bort pappa, sa han och vände sig surt bort. Och jag tänker att så är det ibland. Inget att bråka om. Jag fick efter mycket möda och stort besvär ner min mycket besvikne son till omklädningsrummet och jag kände att det här kan sluta precis hur som helst. Han var motvals och bjöd inte på något gratis. Och jag - som snabbt bestämde mig för att inte låta mig provoceras - satte mig på bänken med ett leende och sa; Vi har inte bråttom Allan. Du klär på dig när du är redo - ingen stress.
Men, inflikade jag. Ju längre vi blir kvar här desto kortare blir resten av dagen. Du bestämmer.

Jag satte mig på ett sätt som skulle se bekvämt ut och väntade. Tänkte att han ju är så pass stor att han förstår att vi inte hinner annat än att gå hem och äta middag om han inte skyndar sig lite. Allan var i högvarv. Han stojade och hoppade runt. Plötsligt låg han på marken och låtsades simma bland alla blöta fotavtryck och sörja. Titta pappa, sa han upprymt. Golvet är hav och bänken är en båt. Akta dig för krabborna!
Jag drog upp fötterna och hejade på en pappa som kom in. Han log åt vår lek. En stund senare, när Allan satt i båten och fiskade, kom pappan ner igen med sitt barn, klädde på det i en handvändning och gick iväg till en lekpark. Vi ses imorgon, sa vi. Jag har inte bråttom, mumlade jag för mig själv. Inte bli stressad. Inte bli arg. Inte bråka.
Tycker du verkligen att det är kul att sitta hela eftermiddagen i ett omklädningsrum, Allan? undrade jag uppriktigt nyfiken.
Ja, svarade han helt kort och hoppade i havet från båten. Det hade gått en halvtimme. Fler pappor och en del mammor kom och gick.
Jag hade inte kunnat hålla mig från att skratta åt hans fantasifulla lekar - för dom var ju så bra, och han var ju så söt och fantastisk. Han leker som bäst när han inte borde. När vi ska iväg och har lite bråttom. Då plockar han fram den där fantasireserven man önskar att han alltid hade - då - när vi måste säga åt honom att sluta leka och göra som vi säger istället. Mina skratt tände honom. Han leker ändå mer intensivt och jag försöker tygla mig. Försöker verka vuxen och likgiltig. Försöker få honom att förstå att så fort vi lämnat det där rummet och kommit igång med resten av dagen ska vi ha så kul. Men inte nu. Jag hade klätt av mig rocken och försökt ta upp min telefon för att skicka iväg ett mail. Nu när jag ändå satt där och väntade så kunde jag väl passa på att jobba lite men Allan var snabbt framme och ville spela memory. Jag stoppade bort telefonen och sa att vi skulle koncentrera oss på påklädning och inte lek. Allan ville att jag skulle vara matador och han tjur. Jag sa nej. Jag sa klä på dig nu. Lite surt. Lite stressat. Fan, jag tappar det snart, tänkte jag bittert.

Och mycket riktigt. Efter trekvarts väntan, och det utan att Allan fått på sig något ytterplagg överhuvudtaget spricker jag efter att jag vänligt men bestämt räckt honom thermobyxorna och sagt; Snälla. Och han svarade genom att slänga dom i mitt ansikte och skrika; Nej!
Pang. Bom. Droppen kom och bägaren rann över. Jag fångade upp honom. Lyfte honom till bänken. Höll hårt. Försökte med all min kraft få byxorna över de hysteriskt sparkande benen. Han skrek som om jag gjorde honom illa och jag fräste sammanbitet en vals om att; nu har vi hållit på i en timme och nu får det fan räcka och jag som ville göra något kul med dig och ha mysigt men nu hinner vi inte och nu vill jag inte för jag är trött och arg och ledsen och har inte lust till annat än att bara gå hem och lägga mig. Typ. Och då kom en Sallys mormor in. Sally - den nya ettochetthalvtåringen - såg skrämt på mig och mormorn såg ännu mer skrämt på mig. Jag förstod att det inte såg bra ut och släppte Allan av en ren reflex. På några sekunder hade han förflyttat sig bort från mig, fått av sig det lilla jag lyckas få på honom och kastat sig ner i plurret igen. Titta Sally, jag simmar, skrattade han men hon svarade inte. Hon pratar inte så bra än utan upprepade bara; Allan, Allan. Och sen pekade hon på mig; Allan pappa, Allan pappa . Jag orkade inte ens förklara mig. Förklara att jag väntat i snart en timma. Förklara att jag faktiskt är en bra pappa egentligen. Jag log bara skevt mot Sallys mormor och suckar uppgivet. Sen gick jag ut. Sa åt Allan att klä sig själv och knacka på den låsta dörren när han var klar för jag orkar inte mer. Jag behöver luft, sa jag och gick.

Två minuter senare knackade det på rutan. Han är klar. Tröjan var bakochfram och jackan var oknäppt men han har kläderna på kroppen. Till och med fingervantarna satt på med rätt finger på rätt plats. Jag öppnade åt honom och han sa att han vill ha hjälp med dragkedjan. Självklart. Vi ställde oss i det milda snöfallet och jag lutade mig över honom och fogade samman jackdelarna. Jag frågade om han förstått varför jag blir så arg. Om han förstått att jag blir stressad och ledsen när hela vår fina eftermiddag uppslukas av ett stort ingenting. Han verkade ta in och tänka efter. Ännu en pappa öppnade grinden och entrade gården. Jag registrerade honom i ögonvrån och fortsättatte med Allan.
Det får inte ta en timme att klä på sig lite kläder. Det är för drygt. Förstår du det?, Jag talade ömt och jag förvånades över att man kan vara så jävla arg ena sekunden och så villkorslöst förälskad och helt lugn i nästa.
Pappa, jag är kissnödig, sa han lite försiktigt.
Du skojar, sa jag fast jag vet att han inte kan skoja på det raffinerade sättet. Hans humor är inte så utvecklad än. Den består mest av ordet bajs. Bakom mig hördes ett kontrollerat asflabb. Jag vände mig mot pappan som är på väg in. Jag tycker ju själv att det är roligt. För det är roligt. Det är liksom över gränsen för all reson och långt långt förbi. Han visste inte hur min senaste timme sett ut men ändå förstår jag att han finner det kul. Jag trodde mig le uppgivet mot honom. Att jag därmed okejat hans skratt. Men han såg skamsen ut, ursäktade sig och försvann fort in. Mina mungipor orkade nog sig inte upp i ett leende. Dom var för trötta. Han trodde jag var förolämpad. Skitsamma.
Inte en chans i helvetet att vi går in där och klär av oss allt igen.
Just go man, säger jag till Allan och öppnar grinden.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagishämt, påklädning, kissnödighet
Intressant.se